Staffan hade fastnat i Föredragsträskets kvicksand. Allt som inte var roligt måste ovillkorligen, i överensstämmelse med det Associativa Steganografiska Ordkonstmakeriets Regel nummer 1, omvandlas till någon slags av alla varianter av Ironi. Ironi var Allrahögstainstans högra sida Allvetande Storytellerns naturliga språkspel.

I överensstämmelse med Wittgensteins Axiom, måste det som inte kunde uttryckas med Ironi, helst inte uttryckas alls.

Ironi har minst 50 grader av från Vitaste Vitt till Svartaste Svart.

Men först en Varning till Detektiven Allmänheten. Ju Svartare Humor, desto större är risken att Lyteskomiken övergår till en hängande situation av Galghumor. En sådan avart av variant kan vara att jämföra de camouflageklädda Svartrockarna i Biskopsgården med #MEMETOO-stjärnan Paris ”Paris” Mamma Hilton. (Inte helt utanför den fria associationen till Lady GAGA:s Little Scary Monsters.)

Medan Svartrockarna i Biskopsgården utför en pragmatisk tolkning av Socialdarwinistisk Implosion gråter Paris Hilton över den snön som föll i fjor. Båda antyder med det den avlägsna släktskapen med Jacques Villon och dennas Underkastelse utfört i Det Stora Testamentet.

Svartrockarna i Biskopsgården borde lyssna till raden av James Brown: ”Try to Get Over Before You Go Under”.

Om ifall deras variant av Implosion skulle kunna uttryckas i mildare ordalag, skulle dessa kunna formuleras som Diskmaskinsrealistisk Vardagsverklighet i Högsta Graden Tre.

Då har den tidigare så populära #MEMETOO-tema dragit den i nuläget mest populära formen av Dokusåpa inkluderat Expedition Robinson i grav stadsmiljö.

Det kan föranleda frågan om varför dagens Överlevnadskursledare, typ Socialdarwinistiska Personliga Utvecklingshandledare, samt subkulturen Survivalister, sällan eller så gott som aldrig i tiden och rummet överför grundförutsättningarna STOP (Stanna upp. Tänk Efter. Orientera. Planera) också i Stadgerillans Osunda Levnadsförhållanden.

Jämförelsen mellan Paris Hilton och Svartrockarna i Biskopsgården är ändå inte helt tagen ur tomma luften. Behovet i Warhols predestinerade ”15 minuter i Rampljuset” lyser fortfarande upp några meter till i den annars så nattsvarta Förbifart-tunneln.

Allrahögstainstans, som tills vidare föredrar att hellre verka än synas uppskattar verkligen sådana #MEMETOO-vardagshjältar och hjältinnor som sätter ett ljus under skäppan, så att den Socialdarwiniska Näringskedjan även i fortsättningen kan ha sin Svagaste av Felande Länkar högst upp i en Skyddad Verkstadsbubbla, ”Penthouse for Playboys Country Club” dit Gräddan av Gräddan av Etablissemanget skulle kunna sälja sin Svärmor och skänka bort sin Sinistra Vänstra hand till välgörande ändamål, enbart för att, intill den ankformade swimmingpoolen få uppleva en stund i den annars, för de undre skikten, smoggdolda, Solen med drinkar som Gin och Martini On The Rocks.

Vad har då Paris Hilton och Svartrockarna i Biskopsgården tillsammans som Minsta Gemensamma Nämnare?

Den intrikata frågans svar är så svår att ställa, att Allrahögstainstans antingen tills vidare bordlägger den till handlingarna, eller uppe på den hylla där den annars så eftertraktade syltburken står. Intill den står också ett dussintal konservburkar med av Näringslivet Högst upp i Näringskedjan Näringsberikande Pre-Work Out Proteinförstärkt Köttgryta.

Den munviga och ständigt talträngda Allvetande Storytellern söker ändå sammanfatta Paris Hiltons och Svartrockarna i Biskopsgårdens besvärande läge till en, för Gemene Man och Crethi och Plethi, synnerligen svårsmält ordmassa: ”Friedrich Nietzsches Filosofiska Nihilism har nu omsatts i två, till synes, helt vitt skilda mediefenomen där faktiskt till och med det mest faktaresistenta självvalda apatiska, i betydelsen ”muselmanskt navelskåderi”, underhållningsindustrin inte längre kan blunda för hur Språkförbistringens Sommartid äntligen har infunnit sig både i Kungliga Slottet och Snövits Lilla Stuga, föredömligt utförd av Thomas Kinkade.

Trenden är långt ifrån nyetablerade.

Inom #MEMETOO-subkulturen som redan nu inhöstar mest av reklampengar från Detektiven Allmänhetens Allmänna Pensionskassa hänvisar kan Gemene Man utan större psykiska ansträngningar hänvisa till artefakten Andy Warhol.

Andra mer subversiva andrahands källhänvisningar menar att utan Big Baby och Little Man hade varken Biskopsgården socialt imploderat ner i ett ändlöst, bottenlöst svart slukhål, eller Paris Hilton gråtit över hur hennes Familj Little Hiltons vänt ut och in på hennes personliga integritet så många gånger att Paris inte längre varken visste vad som var hennes insida eller, logiskt-anatomiskt, utsida.

Detta kan ses som ännu en metafor hur den Associativa Steganografiska Ordkonsten innersta betydelsebärande kärna, i relation till Utomstående Obehörigas krav på Immateriell Ensamrätt till Massmedialt Språkförbistringsordbruk, i vilket Utövaren av Ordkonsten kan vända ut och in och upp och ner på Ordmassan så många gånger att både Kontexten och Klartexten införlivar samma resultat som en skabbig råtta som desperat simmar runt i surgrädde för att finna en ny plattform ute i Svartrockarnas Ändlösa Återvändsgränd (Cul de Sac).

*Det finns ingen ”ond”, det vill säga, ”negativ” spiral intill det Svarta Hålets Händelsehorisont. Enda hjälpmedlet mot distressen är avvikelsen såsom Solitär.

Detta kan enkelt, i bildlig, semiotiskt symboliskt, andlig betydelsebärande innebörd i kortast möjliga format, sammanfattas till en semantiskt möbiusband, typ magnetofonisk loop. Den ena sidan vet inte vad som finns på den andra sidan om samma tejp.

Även om McLuhans och Lasch Mediehelgon Warhol, så här i backspegeln med facit i handen man hälsar med kan sägas uttrycka sentenser som ”I’ll be Your Mirror”, så har hans mer spirituella sida erhållit, i tider av desperat alienation och ofrivillig placering i, med täta skott emellan, isolerade mitosiska subversiva celler i Öppna Nätverk, likt på ett stamträd, förgrenat sig ut i två, till det yttre, helt olika grenverk.

Andy Warhol hade ju en kluvenhet som visade på en minst sagt kalejdoskopisk mångfacetteringsförmåga. Å ena sidan företrädde han gruppen Narcissistiska Voyeurer, men å den andra sidan Brilloboxens alltid närvarande tillvaro som objektifierad artefakt.

Warhol om någon var en Subversiv Kontrafaktisk Tidskapsel i Motståndsrörelsen Underjordiska Öppna Nätverket för Mullvadar och andra Sömngångare.

Detta kan föranleda hur Läsaren/Tydaren antar hur Marilyn Monroe, Marlon Brando, Elvis Presley och James Dean senare gav den Godtrogna formen Existensoberättigade Beat-subkulturen i Lower East Side startskottet till kärlekstörstande, filosofiska nihilistiska kärlekstörstande andliga exhibitionister, som i sin tur transformerade den över allt överflödande överskottsenergin i Bombens efterdyningar av radioaktivt stoff, till Punkrockens mera pragmatiskt laddade desperata skri efter Meningbetydande Innebörd i Diskmaskinsrealismens Vardagsrutiner, vidare flödade långt över gränsen till Hard Core, Skinheads och så småningom ända fram till Biskopsgårdens Körsbärsdalen i Önnemos Innersta Krets av aningslösa framtidsplanerare inför en självförförande Önskedröm om i Klasslöshetens Andefattighet, Självuppfyllande Profetior om Närkulturellt Ekologiskt Odlade av Alieneranderådande Tillfällen till Utökade Sväljhål, Typ Eroderande Entropisk Implosion i Näringskedjans Antropocentriska Själsdanande Uppgivenhet av Kronisk Utmattningssyndrom.