Var Måndagsmorgon står Gemene Man i hennes alla versioner av verklighetstolkningsföreträden angående Undergången ner i Subversiva Tystnadskulturella Förbindelser bortom all Ära och Redlighet.

Det är inte utan att Läsaren/Tydaren är innehavare till antagandet att den tidigare så vanliga Dödskulten numera ersatts av en, till synes på utanpåverket, mer angenäm Flyktkult.

Vad finns det för evidensbaserade informationsbitar som kan styrka ett sådant helt horribelt påstående hämtat ur tomma luften?

Var och en med det Kantianska Förnuftet i behåll kan av helt egna erfarenheter konstatera att antalet Piller och andra, antingen legala, eller illegala, dragerade piller ständigt i tilltagande i det blå skåpet hemmavid.

Det är inte utan att Läsaren/Tydaren (som inte alls måste vara identisk med, just i det pågående skarpa nuläget, Ordkonstmakaren) kan upptäcka ett heltäckande samband mellan hur att själv ha blivit uppfostrad och danad till en oreflekterande människa, som utan större problem skulle kunna slås ut av en tänkande maskin, typ ”Tänkande August” i Go- eller No-spelet. Läsaren/Tydaren i beaktande av Tänkande Augusts kommentar angående hur det står till med arten Homo sapiens sapiens, fysiska, psykiska, mentala, digitala samt spirituella hälsotillstånd.

I överensstämmelse med Tystnadskulturens traditionella regleringar av Samförståndets enahanda vardagsrutiner inom Diskmaskinsrealismens domäner, tiger Hälsan still, oavsett hur högt kvicksilverpelaren stiger i höjden.

Redan före förra seklet förutspådde nu ratade domedagsprofeter hur Alienationen skulle tära på Samlivets, redan då, skattebefriade, men ändå knappa resursförbrukningar.

Det kan inte uppfattas som en ren preliminärt faktaresistent, välplacerad i för ändamålet, proportionerlig desinformationsbit som i helt andra sammanhang skulle uppfattas av Crethi och Plethi som plötsligt uppenbar incident förespeglande hur kontrafaktiska upplysningstankar i gällande nutidsläge, Alienationen intimt hänger och indirekt hör samman med Varors och Tjänsters informella, immateriella, design härrör från samma Människa-Maskin-Ideal.

Sammansmältningen av Villig Köttmassa och Silikonprodukter i omänskliga webbmiljöer förutsätter Alienationen som gemensam värdegrund för, med eller utan högre utbildningar i bagaget, Diskmaskinsrealismens plötsliga inverkan på Gemene Mans, samt inte att förglömma Äkta Maka Hulda och deras biologiskt-genetiskt spontanutförda existensberättigade efterkommande stafettpinnebärare.

Alienationen kan uppvisa sitt synnerligen fula anlete, både med eller utan tillhörig transpiration.

Dödskulten råder fortfarande över sjö och strand, men Flyktkulten, Alienationens fanbärare över Nostalgins högtravande balustrader, tar in varje tillfälle i akt och mening att försätta Alienationen i osäkert läge.

Detta existentiellt absurda läge för samtliga undersåtar i nutida Tystnadskultur läge, är väl värt att både en och två gånger, återkomma till i begrundandet av var för sig helt oberoende händelseförlopp.

Inom ramarna för forna tiders Diskbänksrealism ansåg var och en av individer med näst intill oändlig tid tagen i anspråk att Döden var en bra mycket intressantare iscensättande föreställning, än den nuvarande motsvarigheten Flykten.

Under livet kunde var och en av på ytan Fin, lida Pin inför att vid Domedagens gryning, tvärsäkert uppfatta sin betydelse som så socialpsykologiskt bärande att Resan till Månen skulle te sig ut, även för dåvarande siare, spåmän, slagrutemän och kaffesumpsredigerare, som en världslig sak.

Gemene Man av igår skulle säkert instämma i kören att, efter både Little Boy samt Fat Man, skulle inleda ett paradigmskifte där Eftervärldens genmäle inte helt och hållet saknat betydelse, men ändå gav en skånsk senapsstark försmak för vad komma skulle.

Inte konstigt att Kulturberikande Olyckskorpar och deras olycksbröder och olyckssystrar inom facket, Självuppoffrande Trädkramare, med omedelbar verkan i skarpast möjliga nuläge tog sig an den frånstötande uppgiften att förmedla till Allmänheten Detektiven inklusive Allt och Alla, ”Big Bang” som titel på ett nytt inledande paradigmskifte i Mänsklighetens alltför korta historia. Intet nytt under solen.

Det var alls inte något konstigt med att Diskbänksrealismens övergång till Diskmaskinsrealismen skulle inledas av ett enastående fyrverkeri komprimerat till densiteten av en enda Högre Tillhörande samt för Alla och Envar avgörande Stor Smäll.

Under helt andra, mer förmildrande omständigheter, då inte hela All-Insatsen stod på spel, blev Dödskulten alltför enfaldigt konkret tydlig och begränsande inom ramverket för både Tidsuppfattningen och Bildrummet.

Med andra, mer poetiskt, sentimentalt framkallande, sinnesuttryck, blev Döden i samtliga av verksamma, med heltidsarbetande biodesignade specialister speciellt inriktade på oförutsedda tankevurpor, Tankesmedarna, alltför konkret, i betydelsen ”påtaglig” slutgiltig lösning på samtliga av Homo sapiens sapiens självförvållade problem.

Detta kunde Allrahögstainstans med lojalt bistånd från Allvetande Storytellern endast förhindra genom en femörevändning.

Döden skulle utgöra den katalysatoriska utlösning till en mängd verksam substans för tills vidare tidsbegränsad verklighetsflykt, det vill säga fysisk, psykisk, intelligent, samt endast räknat in i ett fåtalet procent, intellektuell kulturprofilmiljö.

Producenterna satsade alltså mer på dystopiska faktoider, än framtidsanpassade gränssättningar.

Det är därför som man i dagsläget inom subkulturella öppna nätverk upplever och anser Obegripligheten som ett på en gång både instrumentellt verktyg och intrinsikal upplevelse utan någon som helst given förankring i Diskmaskinsrealismens vardagsverklighet.

Tilläggas bör att för Läsaren/Tydaren är Obegripligheten Prima Vista, Gränslös. Åtminstone tills vidare fram tills att Tankesmedjan försätts i Osäkert Läge utanför den Skyddande Verkstadens innersta Trygghetszon.

Annons