För så gott som alla inom kategorin Samhällets Olycksbarn, med subkulturerna Enastående Män och Ensamstående Kvinnor samt Övergivna Narcissister, gäller att dra en skarp gräns mellan Tro, Tyckande, Vetande och Förföriskt Önsketänkande.

I Tystnadskulturen brukar de med Problemsformuleringsprivilegiet att, vid av nöden krävande behov, upprätthålla traditionsenlig Hederkultur, vars emblem kännetecknas av förgångsgestalten Noa (”Noa”, eller ”Noak”, med efternamnet ”Ark”, ”Arc”, ”Arch”, eller ”Arxx”). Panofskys renlärigt-ortodoxa lärjungar frambringar ett överflöd av studier huruvida amuletter med Noas porträttlika anlete på klavesidan, näst intill exakt kan påminna om vägfarares ikoner med Judas janusansikte på, där antingen de två ansiktena i opposition, tittar åt diametralt motsatt håll, eller, eftersom varje tänkbart mynt enligt definitionen, har två sidor, kan på den ena sidan Judas glada mask ses som en gott omen, medan Judas huvudhängande skråpuk, är en betydligt bättre förebild för sådana som redan uppnått stadiet av gratis inträde, men med Hoppet som tillfällig depositionsavgift.

Lagen om Samtycke på minst två meters avstånd, avgörs så gott som alltid med millimeterrättvisa av tillförordnad Lantmätare K med assistenterna Arthur och Jeremias (Läsaren /Tydaren, om ifall denne känner sig obekväm med nyss nämnda inkompetenta, men ändå charmigt lustiga på ett barnsligt vis, måste man erkänna, ersättas med Pim och Pom, Piff och Puff, Riff och Raff, eller Fifi och Lulu).

Måttet är anpassat i överenstämmelse med nu gällande kustlinjeparadox.

Samstämmiga samtyckare inom flockbeteendevetande har genom långsiktigt evidensbaserade randomiserade undersökningar upptäckt att Ytan är att föredra framför Bråddjupets dagsmeja på Norrlandsgatan, lämpligtvis studerad utanför tidigare Skivfabriken.

Ytan såsom livsstil betraktad har en sådan massiv påverkan på sedan tidigare högst ifrågasatta förklaringsmodeller och omedvetet odefinierade behov av att ständigt klarlägga de senast inlämnade informationsbitarna från aktiverade sömngångare.

En sådan frågeställning berör huruvida Corona/covid-19 kan ha en avlägsen genetisk släkting i numera näst intill utraderade Tuberkulos.

Detta därför att Corona/covid-19 mycket väl kan förskansa sig inom hjärntrusten tillgängliga myelinskidor, men inte heller ännu styrkt genom seriöst utförda studier av objektifierade laboratorieassistenter, till exempel inom vadernas muskelvävnader, eller i nära anslutning till tillfälliga förbindelser mellan knäskål och hålfotsinlägg.

Ett annat tillägg handlar om frivilligt önskat utanförskap från redan så överbelastade otillgängliga Obehöriga Utomstående, som i relation till den Beroende av Frivilligt Önskat Utanförskap, mer än gärna sällar sig till sina heteronyma gelikar inom flockbeteenden som Utsocknes Utbölingar boende i ryska datjor, Paranoida Eremiter som sökt sin tillflykt till Lappkärrsberget, Solipsistiska Solitärer i enstaka förläggningar, typ Kaptenslöjtnant Sparre, bara på ett stenkasts avstånd från U137, med ständigt återkommande inlämningar av ansökningar till antalet flickbestånd från Rosenbloms Konfirmationsläger för Hästburen Ungdom i Knopp.

I samtliga verk av Fänrik Charlotta Löfvenhielms Sägner, ingår mera diffust, dunkelt angivna statuerade exempel, som, utan att stigmatiskt peka ut någon bestämd Tilltalad, med kodnamn som ”Halta Lotta” eller ”Bråkmakarens Dotter Lotta”, eller ”Stormtruppernas Lilla Lotta” eller ”Luftbevakningsstationen Drönarens Etablerade Officersmadrass”, som, enligt hemliga, och just därför ytterst trovärdiga källor som önskar förbli anonyma, objektivt, i betydelsen ”fördomsfritt” korsbefruktad med ”förutsättningslöst”, bör överensstämma med ”Lotta” Löfvenhielms egenhändig handskrivna kråkfötter.

Dessa näst intill oläsbara eller olösliga semiotiska tecken föranleder för Allrahögstainstans lägsta medarbetare De Torrlagda Ökenpatriarkerna, att med omedelbar verkanseld i skarpast möjliga fokusläge, anlita en annars oacceptabel resident på nöjesetablissemanget ”Abstrakt”.

Denna figurant förekommer i de mest otroligt framförda sammanhang, men gärna tillsammans med hålldamerna Justine, Juliette och (bara för att räkna in en annars Uteslutna Tredje) Susanna.

Läsaren/Tydaren kan här tänka sig begå samma misstag som mer akademiskt utbildade inom facket Obehöriga Utomstående, tillhörande Landstormens Gemena inom Hembygdsföreningen Manhem.

Bara för att någon Onaturlig Talare som Trädgårdstomten Jean-Claude nämner Justine och Juliette, bör inte alls, utifrån principen om att ett ”Kan” inte implicerar ett ”Bör”, Läsaren/Tydaren fritt associera till Freudianska Tunghalkningar med Salome utanför tröskeln till Le Sfinx.

I synnerligen modesta sammanhang, där man hellre än gärna inleder svarsalternativet med ”Ja, men…”, eller beroende på frågans art ”Nej, men…” anger man Fantasins gränser i överensstämmelse med den egna förutfattade, i förhållande till självupplevda erfarenheter, uppfattningen, såsom alltför vidlyftiga.

En Särling av den Gamla Stoiska Skolan menar att om föregående deskriptiva problemformuleringspriviligierade utgår från en sådan ytterst begränsad måttstock innanför händelsehorisontens råa landmärken, kommer Fantasins Gränslöshet, om inte slå vederbörande målsägande med häpnad, så i alla fall till lamslagen inom ramen för Tystnadskulturens latent subversiva Off the Record-Influensers i Överenskommet Samtycke Semi-permeabla Halvöppna Nätverk, där många slipper in, men få åter får uppleva på i förhand utlovade Thomas Kinkades guldglänsande ljussken samt ekologiskt odlade orörda skogar.

Annons