Filosofen Ludwig Wittgenstein införde begreppet ”Språkspel”. Varken Marcel Duchamp eller Samuel Beckett lyckades med något mer entusiastiskt slutspel i final.

I den här ordmassans kontextuella sammanhang, finns inga i förväg angivna regler, men reglerna framträder då någon Läsare/Tydare lägger in ett värde i, först och främst Ordet-i-Sig och därpå Meningen-i-Sig, för att sedan anpassa Meningen-i-Sig till Stycket-i-Sig, Sidan-i-Sig, Kapitlet-i-Sig och slutligen och sist förlägger Boken-i-Sig under ett arkivsystem, till exempel en sådan omfattande katalog som tillämpas på flertalet av Bibliotek i syfte att bilda Gemene Man i överensstämmelse med traditionella mönster, typ Ämnens kategorier, till exempel ”Geografi-USA-Washington-Capitolium”.

I språkspelet finns sådana logiskt-semiotiska-semantiska, automatiskt fastlagda styrmedel som anger varje enskilda ords, utifrån det klarlagda betydelsebärande sammanhanget, instrumentella meningsfullhet inuti kontextens informationsbit.

Som ett tvärsnitt i genomskärning av väldetaljerad sprängskrift kan Läsaren/Tydaren visualisera hur ordmassan, som bara är transparant för redan införstådda i Associativ Steganografisk Ordkonst, visar på vissa, till en början, slumpmässigt utvalda bristfälligheter.

En Utomstående Obehörig, typ Bokstavstroende Legaliserad, upptäcker som regel inte hur bristerna kan ange en annan god ton samt annan stilistisk riktning än de i ett yttre sken, redan förespeglat.

Även om följande ordmassa i sig är formulerad på digitala motsvarigheter till A4-ark bör den, i det här tidiga stadiet, hypotetiska Läsaren/Tydaren äga tillräckligt av fantasi för att kreativt visualisera ordmassans förhållande till kontexten samt kontextens förhållande till klartexten. Detta betydligt mer svårinfångade konststycke kan säga ha mycket gemensamt med hur likgiltigt uppsåt både kan tolkas i betydelsen tystnadskulturellt samtycke, samt försåtminerad stoisk apateia.

Enklast är att föreställa sig en tvådimensionell bild, till exempel föreställande ett järnvägsspår som helt symmetriskt i förhållande till lodlinjen i bildens mitt, uppvisar helt klart och tydligt hur banrälsen på en gång avlägsnar bort från Betraktarens inlevelseförmåga och försvinner rakt in i in i en förlängning av Betraktarens synfält rakt mot centralperspektivets origoliknande fokus.

I ett Descartianskt avbildat koordinatsystem skulle den horisontellt utmärkta mittlinjen, i själva brännpunkten av fokus, överkorsa lodlinjens absoluta centralaxel.

I en traditionellt västerländsk formaterad text börjar, lite alltför väl förutsägbart, ordmassan högst upp på första sidan, ofta en versal tätt följt av gemener, som utläses från vänster håll ut mot höger håll, tills att sammanhanget fortsätter i nästkommande rad och stycke fram till det att hela textmassan avslutas på sista sidans sista rad, sista ord samt sista tecken som till övervägande del består av en utsatt punkt. Kort sagt; textmassan utläses och upplevas i en ej markerad tidslinje genom hela volymens trycksak.

Ur ett mera visuellt bildligt perspektiv rör sig tidspilen ut från bildens utsatta centralperspektiv i rät vinkel mot Betraktarens synfält.

Bilden, även om den framställs digitalt på en skärm, har tillförts sådana egenskaper så att Betraktaren kan uppleva innehållet såsom förespeglande tredimensionellt.

I sådana här kontexter gäller att utnyttja en sådan begreppsapparat att Läsaren/Tydaren omedelbart, automatiskt och intuitivt, kan tillgodogöra sig ordmassans innehållsliga informationsbit. Bara ett sådant enkelt eget familjenamn som ”Shakespeare” kan syfta på, kanske inte helt oväntat för de redan frälsta, William Shakespeare, men också avdrifter och andra samplingsmetoder, till Shakespeare & Co, Shakespeare’s Sister samt Shakespeare in love.

Konventionellt framställda informationsbitar kan dela gemensamma likheter med tårtbitar, pizzabitar, delar av kostcirkeln eller ett mera ojämnt fördelat cirkeldiagram.

Kontroversiellt designade informationsbitar kan betydligt mer påtagligt påminna om pusselbitar, kollagebitar eller tredimensionella Platonska kroppar utskrivna av en välutrustad 3D-skrivare.

Med ett enkelt handgrepp på bara något fåtal klick kan Läsaren/Tydaren själv framställa sådana prototyper till pusselspel där var pusselbit är den andra jämförbart olik.

Det finns mallar för allt, men en mer seriöst lagd Associativ Steganografisk Ordkonstmakare, föredrar att lägga till sådana utsvävningar som mer än endast förespeglar hur helheten kan synas från motspelaren Utomstående Obehörig Bokstavstroende Legaliserades bekvämlighets- samt trygghetszon.

Med andra ord, gäller även inom bruket av Associativ Steganografisk Ordkonst, hur att fastställa vilka ord som tillhör överflödig, men ändå övertäckande nonsens, en underliggande mer konkret, men ändå fortfarande förvirrande lik förvillelse av informationens faktabaserade klartext.

Annons