"It is a well known phenomenon that man, as a being edowed with consciousness and memory, cannot imitate chance perfectly, and it is the cryptologist’s task, among other things, to discover and make proper use of these deviations from chance."

Marian Rejewski 

En ofta underskattad metod är att kryptologen, i en tidigare uppgiven, men fram tills nu outgiven ordmassa, t ex en förlagd förläst artikel om skenhelgonet Mata Haris Legenda Aurealis, utskriven av hagiografen Tertatio-Apolonius in Geneva, curriculum vitae, eller bara Vita, meritsamling över högst spekulativa täcknamn, mer eller mindre i fabulerande syften att fritt associativt steganografiskt ordkonstbehandla, mirakulösa handlingar utan medvetet samarbete från ”vox humana populi”.

Helt andra kanonader inom populärlitteraturens snåriga bokskogar, förklarar med i en helt egen alldeles i särklass hängivenhet utanför boxen, hur visserligen väl utslitna efter många engagerade läsares hårda tumgrepp om de svängande hundöronen, engelskspråkig klassiker i spåren efter nyss bortgångna kolonisatörer, ”Vår Man i Havanna”.

Alltid utklädda Guy Fawkes i Rudbeckianska svarthattar utmärker sig under årets saktmodiga, lågsäsongens lunkande dunk, såväl som det numera digitaliserande släktledet Happy Days (i analog exekutive agendastruktur omtalad som familjekära ”Natt och Dag”) trivs under den varmare och därmed mer lättillgängliga årstiden i semidetached envägs öppna kontorslandskap där till och med Allrahögstainstans påverkats av företagsideologin om den Öppna Dörrens Strategi, men för säkerhetsskull installerat en säkerhetsdörr med tillhörande Speak Easy: ”Vid Dagens Slut Öppnas Baren”.

Liksom bland i studentikosa överliggarmiljöer förr på den tiden då ungdomarna fortfarande kunde glädja sig åt sådana enkla nöjen som att springa nerför backen eller upp bakom högarna, där av Allmogens talesätt:

”Först Maja och därpå Erk, men om inget oväntat hinder föreligger, efter nio månader kommer filten”.

Smala laserkablar trivs bäst i mörka passager där dammråttorna kan dansa jitterbugg ostört.

Upplevelsen ingår som ett helt överraskande bonuspaket i fiktionen där en talangscout av ohejdad gammal vana tog vad han ville ha det vill säga allt som fortfarande ingick i gällande nuflöde.

Som agenten tillhandahållit under, till över den grad av inträdande händelsehorisont, eller, kanske än bättre, förväntanshorisont, verkligen fallit in genom kaninhålet från diskmaskinsrealismens dagsläge i vardagsverklighetens kontantlösa samhälle i vilket till och med tillfälliga förbindelser kan upplevas som minst sagt både handfallna och kraftlösa.

Täcknamnet Gyldene Uttern stod beredd inför utvecklingen med både signalpistol samt tre lösa skott.

I en handvändning snabbare än blixten kom Sköldbitande Bävern att förespråka ett dåligt verklighetsanpassat föresvävande äventyr och även denna på tiljans boliner invande influenser, liksom tidigare bortkomna, bortgångna, borttappade, bortsprungna bortom och utom all rimligt tvivel av vett och sans, hänvisas, hänföras och hänledas till detsamma katatona, kaskad- och fontänflöde vars energi anses vara till och med Big Bangs ”Kick”, i betydelsen ”Språng”, ursprung.

Meddelandet som följde angav vissa associationer kanske mindre lämpliga för utomståendes obehörigas otvättade öron och försatte omedelbart den Associativa Steganografiska Ordkonstmakaren i ett tvivelaktigt tillstånd mellan undfallenhet, defaitistiskt återblickande till ett allt mer avlägset hägrande förflutet och det ofrivilliga viloläge som numera, mer ofta än sällan, anses vara ett spektakulärt utförande av oklätt kyskt hänryckelse av passionerad apati.

Om inte annat så kan detta lätt förstås utifrån hur den slagfärdiga manipulatören medvetet utsorterat lämpliga informationsbitar och andra löst ryckta ur sina enskilda sammanhang, antaganden om i stort sett vad som helst:

”Även om Orientens Visa förklarat att Underverket fanns att upptäcka i hur att hellre stirra sig blind på pekfingret, än på gubben i månen, så var ändå sannolikheten större att Savannah funnits, även om utslaget endast gällde för de då närmast sörjande.” Etc.

”Med det frammanar just en sådan personifiering som den utsatte orkar med. som annars mest ägnar överbliven egentid till ”Dubbelgångaren”. Något som antyder att den helt oväntande händelseutvecklingen aldrig någonsin avspann sig, inte ens inom ett stenkasts avstånd från Flustret.” Etc.

”Ett muntligt envägs samtycke samt överlämnande av lämpligt stort studiebidrag till närmaste närstående med diffust angivna släktdrag, t ex sötsugsberoende, detta också obestämbart otydligt intill oläsbarhet, skriftligt intyg vidimerat som för nuvarande ingår i oregistrerad samt därtill synnerligen seriöst hårt sekretessbelagd dokumenthandling som en av på förekommen avkommen anledning oavkortat förpassats ut på vilseledande villovägar utan ett endaste igenkänningsbart tecken på ett enda helgarderat villospår.” Etc

”Utomäktenskaplig förbindelse på tu man hand i affekt med hårdhudad på näsan, flickan ”Anna” i Havanna, frånvarande uteblivna som flera andrahandsvittnen ansetts ingå i akt och mening, görande och låtande, tills att sista ordet var sagt, ”Manual för Menlösa Obemälda”:

Distansutbildning hur att Bota, mer än bara Blåsa på Såret och Plåstra, via fjärrstyrda placeboeffekter från drönare med högtflygande planer, samt sådana eftersläntrare i bakvattnet efter Den Magiska Cirkeln, utför hypnotisk massage av Vagus nervus under örat med den förutsedda verkan att coitus interruptus ankommer till avfyrningsrampen.”

Klart. Punkt. Slut. Punkt. Nu är det helt och hållet Över.