Det kanske kan tyckas låta konstigt, men många problem är alltför lönsamma, för att den instrumentella lösningen ska anses utgöra intrinsikal belöning nog i sig.

Anta att en som tjänar mycket pengar på att finna eftersökta kriminella på rymmen, en ”bounty Hunter”, eller ”prisjägare” med det från födsel och ohejdad vana namngiven som Simon Says, upptäcker sin naturliga, genetiskt betingade begåvning i och med att denna, av en ren händelse, upptäcker att ansiktet som visas i barens televisions-set, är identiskt lik den obekymrade enstöring som befinner sig på mindre än, i bardiskens västra riktning, en armslängds avstånd från höger axel mätt.

Allt Simon Says har att göra, är att be personen (tills vidare angiven som ”John Doe”) om att meddela andra okända och därför obehöriga, som gör anspråk på samma pall vid bardisken, att den just för tillfället är upptagen av en ”Tom Peeping” som under en nödsituation ockuperat ett annat ställe.

Under förespeglingen att utföra detta moment till punkt och pricka i överensstämmelse vad alla daghemsbarn får lära sig strax efter de lärt sig krypa, kan Simon Says, under täcket, namnet ”Natty Dread” kontakta Gainy Jane och be om en personligt handräckning som i förväg bör anses vara tillräckligt för att försätta John Doe i ett felsäkert läge, vidarebefordra vederbörande målsökande målsägare till en plats där tillförlitligt vakthavande befäl, Helmer Mudd, kan förpassa John Doe innanför lyckta dörrar och, på muntlig begäran låsa och kasta bort nyckeln, om någon nära anhörig till John Doe överfört illegalt borgen till Mudds semesterkonto på Cayman Island, men med omedelbar verkan, plocka upp den och istället utan större ansträngning tilldela det affektivt laddade objektet oavkortat direkt i John Does andra sinistra hand.

Då den redan av underordnade plitar undermåliga bevakningen aldrig på något sätt kan motsvara den skattebetalande medborgaren Alias Smith Jones, höga förväntningar på livstids kvarhållande fram till efter ålderspensionen inte längre kan, även om budgeten är lika med noll, uppfylla kraven på utlagda kostnader för logi, vatten samt bröd och en giga-platteve där även Filmer för Mogen Ungdom, av Fängelsedirektörens femton år gamla plastkis, kan anses uppfylla kraven på Osedliga Storys om Oanständiga Tillfällen i en tågkupé i XTC2000, på 10 000 meters höjd flygandes Concorde, antingen i cookiepentryt, eller på det andra stället, eller i loungens tevesoffa i Buddha Bar där var besökare som ännu inte har rätt ålder inne, antingen slukat ett, förbisprungna, rött, eller, för färgblinda, blått piller.

Gainie Jane har utfört uppdraget helt och hållet i överensstämmelse med uppdaterad Metodbok. Simon Says, som just insett hur faran nu är över för alltid, står som ett apatisk handfallet mähä och tar sig för pannan.

Vad ifall om denna John Doe är den sista av sitt slag?

Hur ska nu alla de Idealistiska Vänner av Ordning och konformistiska Lagbundna Enheter av Sammanslagna Isolerade Solitärer i Ofrivilligt Utanförskap, typ Militär, Polis, Domstolar, Företag med Andras Materiella samt Immateriella Säkerhet som största och högst tilltalande affärsidé nu befria sig från påtvunget ansvar, dra sitt strå till stacken och se till att äkta makan Hulda även vid vissa valda tillfällen har kläder på kroppen och barnen ingå i sådana Elitskolor elevböcker som, i nära anslutning före uttagningskommittén utser årets ”nollningar”, ger skolrektorn en handpenning som, nästan som regel utan undantag, överstiger alla uttalade förväntningar som inte ens Skolministerns, Saint Denis-Go-to-Bed With-La-Comptesse, tillsatta utredningsansvariga ens i sin vildaste fantasi, kan föreställa sig.

Det är just i det här ögonblicket som Simon Says fattar sitt livsavgörande beslut att inleda sin karriär som choklad med marshmallows: ”Bounty Hunter Natty Dread”.

Som sig bör, måste Natty först och främst engagera Gemene Man i den oförutsedda uppgiften att, som en enda man, infoga sig i ”Fritidsgruppen Med Huvudhängande Hund begraven där Ugglorna i Mossen kan anas, uppstår ingen Rök utan Eldsjälar Brinner för ett Ovidkommande Skyddsobjekt, men som, där Gensvaret är så gott som Obefintligt, hellre Tar till Flykten med Eld i Håret, än förblir en Hang-Around i Kretsen av Likasinnade Förvirrade Obekräftade.”

Allt detta sker som sig bör helt utanför Allmänna Rättvisans Ständiga Sekreterare högst tvivelaktiga kännedom. Det som inte redan är färdigtuggat kommer snarast antingen nedspolas på ett annat ställe, eller förpassas till en ödelagd kontorsbyggnad nära Gemene Mans Everymans Everlybrothers Boule Club.

Människa är Människas Varg.

Vargen söker sin Flock.

Ulven efterfrågar En Kropp i en Sund Själ.

Vad kan en fattig flicka göra, om inte som Natty Dread genomgå en själsutvidgande ansiktslyftning inklusive både profilering från Sinister, profilering från Rättens sida, Halvprofil med spegelvänd andra halvprofil, i vilket pannvecken, på långt håll och med svaga ögon, kan anses överensstämma med näsroten, den grönläppade musslan samt den redan, med i handikapp försprång, undflyende hakan.

Som en genuin hemmahörande demagog uppmanar Natty Dread Detektiven Allmänheten Gemene Man samt alla naturligt fritt uppfostrande i Lokalföreningen Bockarna Bruses Bröder, till att hellre straffa en oskyldig, än att en hypotetisk förövare ska gå säker utanför lås och bom.

Någon Naivt Bokstavstroende Frisinnad Backstusittare kan uppfatta situationen till John Does otvivelaktiga fördel, men samtliga av de inom det slutna Sällskapet Udda Crethi och Jämna Plethi vet att Natty Dread, alltså Simon Says, alltid står sig själv närmast:

”Står ingen lättillgänglig seriemördare som fallen från skyarna oförhappandes innanför den egna bekvämlighetszonen, så återstår inget annat än att med egna högst begränsade resurser, utnämna någon förbipasserande kverulant, typ som i det här enskilda fallet, ”Fallet John Doe” i stort överensstämmer med andra med soldatnamn erkända: ”Slöfock”, ”Drummel utan Fummel Profilerande Subversiv Subkulturberikare”, ”Viktigpetter”, ”Dumbom”, ”Kanalje”, ”Simulant”, ”Toalettdykare”, ”Avloppsrensare”, ”Kontrafaktisk Faktaresistent Paragrafryttare”, ”Bondtölp”, ”Bokmal”, ”Avsigkommen Debil Retro Bakåtsträvande Sengångare”, ”Försigkommen Casanova Dyngjohan Officersmadrasskonnässör”, ”Civil Beväring i M59 i Maximipunkten på en Tiogradig Skala av Empatiskt Överkänslig Legionärsjuk Evidensbaserad Upplevelse av Placebo kontra Hypokontrisk Expression, Huvudlösa Bärare av Borttappat Hundhuvud och senare upphittat och inlämnat av Persona non Grata som önskar förbli anonym till Hittegodsavdelningen för Förtappade Anonyma Dietister.”

Föredömligt kortfattat uttryckt: Natty Dread (Alias Simon Says) satsar samtliga av sina tidigare insparade prispengar, tvättad för hand av en enarmad bandit i Las Vegas vars främsta kännetecken är att Tidens tand inte utsatt hans kropp för Historiens Vingslag, skickat vidare den förseglade förpackningen till Miami, för att, som en sista obekväm strapats, i fiskeskutan ”Förommasten” hamnat på disken framför bankkassören Emmentaler M&M (Gröna Drakar, Röda Pelle-kulor, Blå Himlar, eller No Worries Appeared), som där, utan att anvisa minsta tecken i pokeransiktets smilgropar, bedömer sedelbuntens värde i förhållande till dödvikten.