Intelligens är Ute. Människan behöver Gott Omdöme och Stor Minneskapacitet.

Först och främst:

De människor, medborgare och i vissa enskilda fall undersåtar som fortfarande lever kvar i den hembygd där de har sina rötter har mycket sällan insett sin betydelse för att öka andra utomståendes intresse för en levande landsbygd från Ystad i söder och Haparanda i norr.

En regel nästan helt befriad från undantag, visar att människor i till exempel Voxna, Lysvik eller Ambjörby ägnar mer tid till att visa filmklipp på YouTube där bara Klubben för Inbördes Beundran finns med som ett givet inslag.

Vad vill utomstående se, uppleva och fantisera om? Traktens historia, hembygdens människor, från landsbygd till stadsdelar, från goda grannar till utbredd alienation, isolering och därmed ökad rädsla för att okänt och främmande.

Intelligens såsom det Naturliga Urvalets främsta verktyg till fortsatt expansion, har nu flera gånger om bevisats vara helt missvisande instrument.

Om ifall det är Människans förmåga till att tänka logiskt, teoretiskt, rationellt, effektivt och taktiskt, så är Mänskligheten verkligen illa ute!

Den största risken består av att förväxla ”Omdöme” med ”vild gissning”, ”intuition”, ”magkänsla” och ”låta sig förföras av sitt eget önsketänkande”.

Omdöme består så gott som alltid av ett långsiktigt övervägande mellan det som kan te sig ut som ”Diskmaskinsrealistiskt” idag ”Helt Världsfrånvänt”, i morgon.

Intelligenta medborgare och medmänniskor äger ofta förmåga till att tänka.

Med logisk följdriktighet, rationellt anpassade instrumentella metoder, förmågan till att abstrahera diskmaskinsrealistisk vardagsverklighet till världsfrånvänd eskapistisk verklighetsflykt, kan än fler utanför Darwins Naturliga Urval, söka bort från askan och därmed, helt utan långsiktiga intentioner, hamna i i synnerhet ansträngd korseld.

Medborgare, Medmänniskor samt Tills-vidare-Undersåtar söker sig likt, för att bländas av skenvärlden, nattfjärilar till artificiella ljuskällor.

”Var den Du är”, ”Gräv där Du står” och ”I Förfäders Spår för Framtida Segrar”, tillåter vi Utomstående Obehöriga, typ ”Intelligenta Medmänniskor utan vare sig Omdöme eller Välfyllda Lador av Allehanda Äkta och Falska Minnen”, förleda oss in i lockande frestelser och förespeglingar om att något Paradigmskifte som skakar om i grundvalarna och rör om i den snart överkokande grytan, inte finns att upptäcka bakom Framtidens Dimbankar framför Händelsehorisonten.

Då falska profeter och kommersiella intressen utlovar ståplats i Edens Lustgårds gallerier och att ständigt ökad konsumtion av Wabi-Sabi, oundvikligen kommer att leda oss alla fram till Terminalstation ”Lyckabär” med dygnet-runt-arbetande Lycko-Pär.

Tyvärr är det alltför många som, i väntan på att den långa kön ska sätta sig i rörelse, uppgivet tappar modet och, då de alltför länge gått på knäna, hellre sätter sig och väntar i Personligt Anpassade Komfortabla Väntrum.

Just när samtliga av Crethi och Plethi ska låta Hoppet fara och inväntar tillfället ”Dra Sista Sucken”, uppstår som en Messias, Räddande Ängel i Nöd och Lust, Djävulens Advokater med nyss välsmort munläder.

Då Själens hålrum ekar tomt, dyker alltid upp någon tungotalande spekulant med den outtalade avsikten att ”Köpa Billigt och Sälja Dyrt”.

Crethi och Plethi, som aldrig någonsin tidigare orkat lyssna på det örat, upplever som en profylaktiskt chock hur livsandarna, fortfarande med blått blod på grund av tilltagande syrebrist, återhämtar sig och finner något, om inte fullt med sanningen överensstämmande, så ändå inte helt osannolikt på lite längre sikt.

Den vanligast återkommande frågan?

Vad ska man tro på, Eskapistiska Dagdrömmar eller Verklighetsanpassad, Nattsvart Pessimism? Det är inte alls som att välja mellan Pest eller Kolera.

Det Naturliga Urvalet har, för att behålla temperaturen uppe i topp, egenskapen att alltid befinna sig på gränsen till inlärd hjälplöshet, hänvisa till den Gula men Glada Änkans sista skärv, ta sig ett privatreligiöst dopp i svimpölen, skogsbada på Storstadsdjungeln, erfara Havets stormar i en helt ny yacht döpt i champagne till namnet ”Trubbnos”, utbyta några utslitna klichéer och ordagranna citat från Cicero, Shakespeare och Oscar Wilde, om Livets korthet, att Ansträngning leder till Ökat Ekonomiskt Oberoende, Fåfänga, Flärd och Hur Ödet står den Djärve Bi.

Självklart beror allt i deras Drömbubbla på hur en Högre Makt, typ det Naturliga Urvalet, belönar den som belönas bör. Själva bidrar de med gängse närvaro vid kvällens samtliga välgörenhetsgalor.

I oförtröttlig väntan på att Vetenskapen ska framställa en verksam substans för att bota det Naturliga Urvalet från långsamt förfall och ödesdiger död är alla inom Etablissemangets högsta och innersta skikt väl medvetna om att var och en står sig själv närmast och att olika falla Ödets lotter.