Samplingsmetoden kan omfördela resurserna helt uppåt väggarna.

Envisa angiverier om Hemmasittande Nättroll anges utförligt i protokollet utanför boxen. Källhänvisningar saknas på grund av tillfälligt avbrott i det i en riktning, semipermeabelt öppna nätverket.

Vissa intima relationer mellan skål och vägg antyder att trollfabriken håller till någonstans utanför Köpenhamn, med skyddsobjektets täcka namn ”DAM”.

Med detta i frontalloben alldeles i omedelbar närhet till Tallkottskörteln, som Descartes menade var Själens naturtrogna hemvist, innebär för Crethi och Plethi hur oreflekterade, osäkrade impulshandlingar i affekt riskbeteenden kan påverka NN långt bortom vett och sans. Annars omdömesgilla personer i kategorin Omedvetet Frånvarande kommer otvivelaktigt uppleva det lutande planet som i färdriktningen mot tunnels nattsvarta ände.

Väl värt att minnas är hur det Konkreta mer och mer övergår i fragmenterade informationsbitar, vars yttre sken i mycket påminner om vilken abstraktionsnivå NN för närvarande befinner sig på. Det lutande planet har mycket gemensamt med en oförsäkrad tur OFF-OFF-OFF.

Liksom en digital autopilot rör sig den objektifierande närvarande mot alltmer abstrakta matriser i snöstjärneformat. En syntetisk-artificiell lagd skiljelinje går från det gränslöst abstrakta och vidare bort mot det mer till korta kommande konkreta.

Då det lutande planet faller ner som ett löv, eller ett blad, eller ett löv, mot Andernas sluttningar, återstår endast att hålla tungan rätt i mun och händerna i styr under täcket.

Med varm hand överlåter Autopiloten, som önskar förbli anonym på grund av underförstådda hotelser angående frånvarande bestånd, typ One-Night-Stand-Up-Comedian del’Arte i Dalkullans djupt liggande klyfta mellan Sisyfos och Belacqua.

I överenstämmelse med bokstavligt gamla traditioner från anno dazumal finns ingenting motsvarar tyst kunskap, typ Wittgensteins berömda citat, i oroväckande signaler från diskret Tystnadssubkultur.

Tystnaden som sådan, är mer kulturberikande än friläge i vilket urspårade impulser i en hastighet av fyrahundrafemtio kilometer i timmen, tränger undan doseringskurvan och övergår i ett mer abstrakt tillstånd av osäkert steady state.

Den Verksamma Placebosubstansen inverkar som en biverkan på hur stor mängden Fria Associationer i Orbisk Omloppsbana som kan framställas i naturliga omständigheter, eller på beställning från Myndigheten Befriad från Ansvar, Vett och Sans. (i e M.B.A.V.S.).

Förhållandet beror mer ofta än sällan på helt andra villkor som blivit över från Kalla Krigets upphetsade stämningar.

Mycket talar för att den tidens mera primitiva form av Heta linjen var så överhettad att inte ens fartblinda mullvadar, typ emoien Smiley, kunde konstruera ett tillräckligt säkert tappningsställe ur vilket diskretionsbelagda substantiella muntliga överenskommelser kunde uppstå ur en hemlig källa med täcknamnet ”Niagara”.

Då, före Informationssamhällets snuttifieringar av för Allmänheten Detektiven tillgängliga elektrifierade Anslagstavlan med siffrorna angivna i analoga siffror, kunde inte ens Wolff förutse missbruket av digital media.

Ur Prop-Art uppstod Diskmaskinsrealismens tristessbetonade vardagsverklighet utan vare sig början eller slut.

Heta linjen på den tiden, före nättrollen och självhatande kverulanter, typ simulerande faktaresistenta foliehattar, sträckte sig som en enda rak röd tråd från Vita huset till Röda torget. Situationen uppstod långt efter att Malewich, lite valhänt på grund av omständigheterna, skissat på Mausoleum Corpus Delicti.

Välinformerade källor utlyser hur sambandet kan, eller rättare sagt, borde se ut, huruvida Mikhail Timofeyevich Kalashnikov kunde utnyttja sitt immateriella affektivt laddade mönsterskydd som en abstrakt form av skyddsobjekt, typ vilseledande tesserakt.

Obefogade rykten säger att den ovan nämnde visionäre idealisten erhållit samma utkrävda drycker hellre i Absolut substans, än substantiell Essens. Den senare skulle i så fall vara en näst intill identisk replik, i faksimil, av Michael Bulgakovs ”Svart Snö”. I sin tur skulle detta kunna, då endast de vilda fantasierna sätter ut gränsposteringarna, detsamma som att färdas utmed E4:n Norrut, eller med andra ord: ”Bli blåst vid sin läst.”

Det Absolutas replikskifte pågår sedan länge i diskursen Dialektal Immaterialism, som i spåren efter Kandinskys version av Arnold Schönbergs flyktigt, aromatiska atonala subkulturella tunnelgångar överlät i Picabias äkta biologiska dotter, Hanna Lüzern att överföra faderns mer sublima maskinupplevelser ur vilket den likgiltiga, i betydelsen, apatiska, Oblomovska aprikossaften svalkan endast kunde tillföras medelst i diskmaskinsrealismens vardagsverklighet, antingen adiabatisk avkylning, eller ett inte alltför påkostat, inom ramen för utlovad i direkt överensstämmelse med attraktiv italiensk dubbel bokföring prissättning i den välsaltade offerten, flänsberoende kryogenisk katalysatorsystem.

Det den nuvarande medvetna Läsaren/Tydaren här bör ägna en tillräckligt betydelsefull efterklokhet är hur tesserakten i dess naturligt ursprungliga, mer efter rekommendationer från Platons utsatta läge i grottan, visualiserade idékoncept, i vilket Skinners Box, med Schrödingers tvetydiga katt i, endast kan befinna sig innanför fantasins oändligt utsträckta landmärken och riktlinjer bort mot händelsehorisontens ovissa framtidsdrömmar.

Alla Läsare/Tydare kan nu förvissa sig om att det i truismen ”I morgon är en annan dag” är lika säkerställd som Wittgensteins kritiska omdöme om huruvida Solen kommer eller kommer ej också infinna sig i sin rätta omloppsbana.

Läsare/Tydare kan tills vidare, tills annat anges, förvissa sig om att nästa dia-gnostiska provtagning kommer att avhandla om huruvida den förkristna Kärlekens Gudinna i Romarriket också genomgick Venuspassagens för det aktuella tillfället, lättillgängliga (dock inte i A. Lindgrens tappning) fontänframkallande mellangårdsform.