FALLING DOWN INTO TRUMAN SHOW. NOW U C M.

Utan tvivel kan ANNA PALINDROM SJÄLV TREDJE med en gång uteslutas ur kategorin och kontexten ”Den Uteslutna Tredje”.

Sista meningen att tänka före det absoluta slutet på historien: ”- Jag måste gå på ett annat ställe!”

Det Uteslutna Tredje bygger på en gammal vidskeplig vanföreställning att tillvaron och allt som den omfattar, är indelat i två.

Å ena sidan finns dels det Ena, och, å andra sidan finns dels det Andra.

Därom råder det än så länge inte minsta antydan till tveksamhet eller djupt tvivel.

Men så återkommer människor som har mer tid till att ägna åt överdoserade egendomligheter, än bara hederliga väsentligheter inom rymden för en livstid.

Då återstår som en sista utväg, Den Uteslutna Tredje.

Det Uteslutna Tredje kan i sig delas upp i två motsatser, typ Tes och Antites. Det ena Uteslutna Tredje består av det tidigare nämnda ”Antingen – Eller” och den andra av ”Både – Och”.

Den mer orienterad i typografiska förhållanden vet av erfarenhet att Genvägar äro Senvägar.

Ibland kan detta överensstämma med diskmaskinsrealismens subkulturella vardagsstrukturer, men ibland uppstår en möjlighet som flertalet inom den Tysta Majoriteten sedan urminnes tider, uppfattat som att ingå i ett självdestruktivt riskbeteende. Risken med detta är inte bara den psykosociala, men också hur den framtida psykohistorien kommer att påverkas av en sådan oväntad omvändelse.

Här öppnar sig alltså för den Utomstående Uppmärksamma Observatören fler möjligheter än de som kan räknas på ena handens fingrar.

Dels finns det Å Ena Sidan.

Dels finns det Å Andra Sidan.

Men dels finns också Det Uteslutna Tredje.

Det Uteslutna Tredje kan i sin tur indelas i ett motsvarande Å Ena Sidan och ett annat motsvarande Å Andra Sidan.

Den ena av de, än så länge, två Uteslutna Tredje är att den ena är en genväg som leder fram till målbilden i skarpt läge på bara hälften av den tid som behövs för att antingen gå åt den Ena Sidan, eller åt den Andra Sidan.

Problemet är, såsom ordspråket så antyder, att den förespeglade genvägen egentligen är en, fram tills nu, outforskad Senväg. Bara som en jämförelse i mängden kan Läsaren/Tydaren visualisera mötet mellan Stanley och Livingstone. Hur hade Stanley funnit Livingstone och Livingstone funnit Stanley, om inte via en outforskad senväg?

Eftersom Livingstone letade efter något som vederbörande tidigare upplevt som okänt och därmed outforskat och ouppklarat, kunde de facto Stanley inte på något sätt kunna förutsäga var Livingstone var i antågande.

Så grenverket fortsätter oförtröttsamt från grenklyka till grenklyka.

Jämför Läsaren/Tydaren med Herkules vid Skiljevägen, så har vederbörande i den akten särdeles enkelt att välja. Antingen Fru Dygd eller Unga Fröken Lusta.

Livet som sådant har i sitt sköte helt andra outgrundliga vägar på handen. Medelvägen mellan Fru Dygd och Unga Fröken Lusta går antagligen parallellt med Medianen.

En Läsare/Tydare utan högre anspråk på ingående i ett avtal på Nöd och Lust fram till Döddagar, kan antagligen utan större moraliska betänkligheter föreställa sig en mellanliggande objektrelation där en Uteslutna Tredje mycket väl kan utgöras av en Hetär, Venus Dotter, Tillfällig Älskarinna, eller bara en Äventyrerska ute på Omöjligt Uppdrag.

Det är inte alltför sällan som en sådan Femme Fatale också råkar överensstämma med en otidsenlig Flappern Daisy eller Bitch Ritch.

I sådana sammanhang kan en Läsare/Tydare med högre anspråk på ett händelserikt leverne, utnyttja tillfället och ta det i akt fram till åtminstone nästa morgon gryr.

Det högst väsentliga i Nuet i skarpt läge, är att, åtminstone i isolerad ensamhet i hemmets lugna vrå, att vår socialpsykologiska verklighetsuppfattning, i formen av ett pågående paradigmskifte, förmedlar sådana odelbara informationsbitar där var och en av oss civiliserade närboende i grannskapet, medborgare samt utomstående obehöriga, söker efter en alternativ realitetsanpassning där helst diskmaskinsrealiteten genom dess motsvarighet inom det Naturliga Urvalet av möjliga och omöjliga verkligheter, verkar förbli i ett tillstånd av apatisk inlärd hjälplöshet.

Det som skiljer Defaitisten från Fatalisten och dennes biologiska tvillingbroder Eskapisten är att Defaitisten omöjligt, trots ideliga enträgna ansträngningar, inte kan uppfatta Eskapisten som något annat än en Uteslutna Tredje. Både kusinen Defaitisten och Fatalisten är rörande överens om slutsatsen att situationen är redan de närvarande medvetna, oöverstiglig, medan Eskapisten, genom sin blotta närvaro, påminner brodern och kusinen om att, som ordspråket lyder: ”Bättre fly, än illa fäkta”.

Anledningen till den inledande konflikten består av hur var och en av de två och även med den Uteslutna Tredje inräknad, med diverse retoriska kullerbyttor kan övertyga sin antagonist om huruvida det är moraliskt betänkligt att lägga benen på ryggen, hellre än att ta tjuren vid hornen.

På så vis överensstämmer det holistiska intrycket från Herkules existentiella val mellan Fru Dygd och Unga Fröken Lusta, med hur Defaitisten och Fatalisten ska förhålla sig till Eskapisten. Utan att spoila hela intrigen i konflikthanteringen, kan dock Läsaren/Tydaren säkert så här lång tid innan det avgörande sista skriket, förutspå konflikthärdens entropiska upplösning.