På allmän plats, mitt ute i kollektivtrafiken under rusningstid, upptäcker Du dig stå inom en trängre krets av medpassagerare.

En närvarande fridstörare har en negativ inverkan på den närvarande omgivningens outtalade behov av personlig integritet.

Genom ett ständigt pågående flöde av menande blickar, kommer utövare av traditionell tystnadskultur inse värdet av att inte utöva yrket som Ordningsmakt.

Du, som gärna vill skilja ut dig från den tysta majoriteten, går steget för långt.

Taktiken är att förse den högstämda medresenären med en psykisk munkavle.

Antagonisten tycks inte vara inställd på att agera i överenstämmelse med ditt handlingsprogram.

I en utdragen sekund av undfallenhet, tycks motståndaren tveka, men under hans pannben rör sig helt andra oförutsedda utföranden.

Med ett pokerface som skulle röna beundran bland Las Vegas stamgäster, utför motspelaren innanför eget pannben en grov gissning angående vilket kraftmätning en opartisk dynamometer skulle uppskatta i en impulshandling från din fysiska person.

Antagandet är knappast till din fördel.

Du gör missbedömningen att motståndaren är en medborgare med förnuftet i behåll.

Så skulle det kunna vara i den bästa av världar.

Kanske Doktor Pangloss hade rätt, eller kanske inte.

Tills vidare, fram till dess att problemet med avståndet Ljusår från Tellus till Alpha Centauri A, B eller C, är löst, får vi anta att Homo sapiens sapiens i koncensus med acklamation kommit fram till huruvida våld anger en möjlig lösning på problemet.

Finns andra levande fysiska varelser i mätbara kroppar någonstans långt ute i Alienationens rumtid, kommer de knappast att delge oss svaret, förrän vi själva kommit fram till rätt slutsats.

Första intrycket av den illa sedda Fridsstöraren tycks framkalla en empatisk förförståelse för medborgaren med medfödd ofrivillig offermentalitet.

Det föresvävar ingen av de ofrivilligt närvarande i alltför trångt transportmedel, det i dennas grå celler mellan fria associationer pågår huruvida andra okända, främmande och ofta uppfostrade till apatiska med högsta betyg i inlärd hjälplöshet kommer att bistå dig i ett eventuellt underläge.

Vederbörande potentiell angripare kommer fram till konklusionen att i diskmaskinsrealismens krassa vardagsverklighet, ingår inte handlingsmönstret att inför den närmaste omgivningen, där ingen närstående nära anhörig eller rapporterande arbetskamrat står till buds, finns inga obligatoriska krav på impulsdriven interaktion som skiljedomare och rättskipare.

Den självförverkligande fysiska våldsutövaren kommer omedelbart fram till en visualiserad sinnebild där de närvarande, av förekommen anledning, hellre väljer att ta till apostlahästarna än att utsätta sig för onödigt lidande.

Det föranleder den handlingskraftiga motparten till at utdela en högst ordinär magpumpare rakt in i ditt solar plexus fokus.

Med facit i hand, handlade Du rätt? (Minns att övningen enbart gäller i förhållande till Associativ Steganografisk Ordkonst.)