På allmän plats, mitt ute i kollektivtrafiken under rusningstid, upptäcker Du dig stå inom det högsta skiktets innersta krets av upptagna medpassagerare.

Det är inte utan att Du skulle vilja befinna dig ännu längre bort ut i periferins händelsehorisont, men så länge som det verkar som det är, förblir det som det var.

Ett i dina öron alltför närstående integritetskränkande exemplar av Homo sapiens sapiens förmedlar i nedsättande ordalag direkt rakt ut från munhålan in i din högra hörselgång, men egentligen att anta hur den talande aktören, via en mobilanslutning till okänd mottagare söker väcka dennas omedelbara uppmärksamhet.

Samtalets utbyte av, för Crethi och Plethi, tillgängliga informationsbitar angår i huvudsak bara den som ämnet berör, nämligen en Uteslutna Tredje.

Ömtåligt informationssamlande angående en särskilt utvald representant av kategorin Uteslutna Tredje Man, bör hanteras under högsta möjliga tystnad, så varsamt att minsta tondöv utan avlyssningsapparaten påslagen, kan höra en knappnål falla.

Du upplever den särskilt utsatta av närvarande närstående som visserligen oavsiktligt, men ändå högt och tydligt offentliggör sådana intima fakta om den frånvarande att detta utan större problem vore att betrakta som synnerligen misstanke om förargelseväckande beteende och, i ett lite bredare, vidare och längre perspektiv, störande av den allmänna ordningen på väg mot känt mål på oviss tid.

Obestridliga fakta sedan urminnes tider tillkännager att samtliga av oss nu levande människor är utrustade med en, för individen själv, okänd uppsättning möjliga tillkortakommanden.

Etablissemangets megafoner och språkrör utför några sinnrika drag i språkspelet, då de av förekommen anledning erbjuder medverkande undersåtar den vagt faktabaserade åsikten att:

” – I genomsnitt brukar Gemene Man högst tio procent av sin totala hjärnkapacitet i dödvikt.”

För dem som tömt sina lungor till det yttersta och i kraften av utsuget högljutt protesterat, har Etablissemangets Yttrandebefriade Häroldrar i god tid i förväg förvalt attityden:

” – Ni är som Vi, men Vi är som Ni betydligt mer än Ni någonsin kan ana!”

En som inte kan gå i godo för sig själv, slungar iväg en projektil, lämpligen en sten, mot någon oskyldig person inom ett stenkasts avstånd.

Den överdrivet tysta majoriteten söker impulsivt genomgå det primitiva valet att antingen fly, eller illa fäkta.

Dagens Gemene Man saknar i allmänhet de mest elementära erfarenheterna av fäktning med förlegade handgripliga vapen som sabel, värja eller florett.

Den naturliga logiska följden blir att majoriteten av majoriteten utnyttjar den hypotetiska tid där möjligheten till att välja fritt, kan utnyttjas till förmån för positioner som ben på ryggen, eld i baken och, mest av vikt i sammanhanget, aktivt motverka sådana inre impulsstyrda reaktioner som i just det här fallet omedelbart skulle inleda ett alltför tidigt frånfälle, typ bortgång.

Tillbaka från tillryggalagt sängläge till tillrättalagd verklighetsflykt.

Trots inre motsättningar angående interna angelägenheter, typ självupplevda, självuppfyllda profetior, söker Du, utifrån din hårt begränsade trångsynta angreppsvinkel, attackera problemet genom en väl genomtänkt bakgrundsanalys.

I diskmaskinsrealismens bistert råkalla vardagsverklighet gäller det, att så länge det ankommande pågår, utstå flertalet anfall av undfallande heroisk diplomati under kvalfyllda förhållanden.

Den aktuella situationen förutsätter förbehållslöst att den närvarande medvetna, i det här fallet, Du i andra person singularis, gör ditt yttersta över gränsen till din förmåga.

Rollen som Visselblåsande Initiativtagande Medborgare känns med en gång några nummer för stor, men, med djävulen i båten och självförvållat inmålad i ett tredimensionellt rätvinkligt hörn, återstår inget annat än att först utbrista i fördomsfulla okvädningsord och därpå, när argumenten tagit slut, utföra en valhänt ansats till ”psykologisk munkavle”.

I den fantasiberikade bästa av världar där elegiska egendomslösa legoknektar med fokus inställt på svängande kvarnvingar med en hägrande, långsamt avtynande, Dulcinea i fonden, skulle det överraskande angreppet fylla en avgörande funktion för bataljens utgång.

I diskmaskinens kortaste program förblir den i förskott alltför tidigt uttagna segern endast en falsk förhoppning i en kontrafaktisk alternativ parallell värld.

Det kan oundvikligen medföra att nu levande agent med högsta möjliga diffusa självbild i backspegeln, avviker mot det egna hemmet som en söndagsfödd med segerhuvan dinglandes framdragen framför ögonen.

Var förtroendevald representant önskar nedlägga sin slängkappa inför det svagare könets sublima fötter.

I en hypotetisk alternativ verklighet skulle en sådan impulsstyrd handling med omedelbar verkan uppfyllt funktionen av önskad effekt.

I en annan hypotetisk, men parallell i förhållande till den förra, alternativ verklighet, kan samma handling erhålla en helt motsatt verkan.

Folkets gränslösa kärlek skulle vara mer än självklar.

Istället, i nu gällande skarpa läge, placerar den föregående talaren en välriktad höger magpumpare rakt in i solar plexus blinda fläcken.

Du, i mån Du fortfarande är vid dina sinnens fulla bruk, upplever hur din tidigare mer stolta, upprättstående position, nu övergår i en hastigt fallande rörelse som ödesmättat fastnar i markhöjd som platt jord.

Som om det inte vore nog, avviker den tidigare så tysta majoriteten nu från krigsfältet med ett mummel av missnöje.

En irriterad efemär ständig sekreterare i Klubben för Välunderrättad Personofferjournalistik, avlossar från höften härskarrepliken:

” – Han som i tid eller otid inte kan stå på bena och därför lägger sig ner i ryggläge, är inte längre att kalla för karl för sin hatt.”