Visst är det väl egendomligt att man i många delar av verkligheten på Tellus kämpar för både existensberättigandet och överlevnaden, samtidigt?

Detta gäller även för andra utifrån kommandes adelsmän som en legendarisk härförare:

”och hertigen av York

Han hade tusen män

Så gick de uppför kullen

Sen gick de ner igen.”

Högst upp på toppen av Sisyfosberget kämpar de Utvaldas Naturliga Urval genom Gräddfilen av Gräddan i Högsta kastets Innersta Kretsar om hur att bäst få tillgång till Bekräftelsearenans brännpunkt.

Vad ska hända i Riksdagsvalet år 2022, kommer Anders Tegnell eller Greta Thunberg utses till Sveriges Slagruteman och Baseballspelare?

I Religionsfrihetens Land får alla tro och tycka vad de vill, men bara utanför Tystnadskulturens Intoleranta Höga Murar och där ingen större mängd av Populär Subkultur härskar Underground.

Det är som om också Ateisterna hoppas på att Någon däruppe har sett dem och tänkt att nu är det väl ändå deras tur?

Ateisterna vill väl också, även om de inte tror på Gud, ha förtur? Gud kan ju inte särbehandla Människor selektivt bara för att de inte tror på något högre väsen som är allsmäktigt och allvetande?

Om ifall Gud nu önskar ha Tillbedjande Underkastade Trogna, så varför inte skräddarsy en religion åt var och en, men med förespeglingen om att alla tror på samma religion med samma Gud?

Är inte Gud demokrat?

Domedagen verkar dröja.

Bästa att handla inlärt apatiskt, innan tillfället går en ur händerna.

Till och med medlemmar av släkten Bernadotte kan drabbas av Corona/covid-19.

Det är väl märkligt?

Sverige måste nu dra nålen ur stacken och förlägga tuvan på en redan alltför, av kommunen, alltför illa skött landsväg.

Vem vet?

Kanske Språkspelet som till Himla bär, ändar i ett enda stort svart slukhål?

Äntligen, med mod i arm och kraft i barm, handlingskraftig, har nu den mittbreda infödingen, typ lokalpatrioten, ett ypperligt tillfälle uppstått till att ifrågasätta Frankrikes bestämmanderätt över den fornstora svenska stormaktstidens koloni Saint-Berthélemy.

Borde inte Sverige ta vara på sina forna undersåtar, invadera ön, ställa befolkningen under Konungariket Sveriges beskydd, förklara undantagstillstånd och sedan betrakta varje världsfrånvänd frankofil som presumtiv ”landsförrädare”?

För vad skulle Frankrike vara om inte Axel von Fersen funnits och om inte Drottning Kristina tagit René Descartes under sina vingars beskydd?

Visst låter återerövringen av den fornsvenska kolonin Saint-Berthélemy som ett steg i rätt riktning, men för att imponera på andra nationers furstar krävs betydligt fler krafttag än så!

Det är inte alltid så att Kvaliteten bättre motsvarar kraven, än Kvantiteten.

Därför:

Sverige ut ur Eurovisionsschlagerfestivalen!

Uggla borde ha vunnit!

Världen ska åter få känna hur det svenska stålet biter!

Vad har Sverige att komma med?

Gunnar de Frummerie?

Cecilia av Sverige?

Hattarna och Mössorna har för länge sedan gått ur modet.

Det behövs en helt ny världsordning, där byken tvättas, liken ur garderoberna hängs ut, de som inte vill ut får vackert stanna kvar, dammet under mattan sänds till SKL.

Alla friska undersåtar som inte gör rätt för sig på annat vis, bör ägna hela sin vakna tid till att vända på varenda sten.

Den avgörande frågan blir vilka stenar som verkligen är stenar och om de, som sådana, verkligen är värda, i betydelsen att få rätsida på, att vända ett halvt varv runt?

En gatsten?

En tegelsten?

En översten?

En meteorit?

En gallsten?

En stötesten?

Enklast därför är att markera varje vänd sten med en siffra eller talserie, så att ingen går och vänder den tillbaks.

För att alla ska kunna hålla ordning på vilken sten som ska förses med nästkommande talserie, diarieförs stenen efter utseende, vikt, materialtyp, mineralsammansättning, densitet och totalt ytomfång, så att inte någon falsk vän på något otillbörligt sätt ändrar på ordningen.

Allt detta sker naturligtvis i syfte att förbygga profylaktiskt mot spridande av Corona/covid-19 samt preventivt motverka Klimatförändringen inverkan på kommande jorderosioner och slukhål.

Det kan ju inte vara särdeles angenämt att först gå hemifrån som en sol och därpå, ungefär vid Happy Hour After Work, komma hem platt som en fläskpannkaka utan lingonsylt?

En annan ordning som har gått ur tiden, är den fram till och med igår, gällande Höger-Vänster-skalan, eller, objektivt i betydelsen opartiskt, från andra sidan sett, Vänster-Höger-skalan.

(Den senare bör av tradition gällande svensk kanon i skrift, i kronologisk ordning från första bokstaven till den sista, utläsas från Vänster till Höger och inte, som i Fjärran Östern exotiska nationer, från Höger till Vänster, eller, än värre, nerifrån och upp?)

Samlingsregeringen, som inte alls har minsta gemensamma likhet med ett odemokratiskt Enparti under en Monark typ Fursten, eller gammaldags Envåldshärskare, kan förslagsvis bestå av associativa Nyord där endast fantasin sätter gränserna.

Här är några kreativa partinamnförslag som kan innefatta i stort sett vilka populistiska, ur massmedial synpunkt, intresseväckande, ämnen som helst:

Klassiska Neoluddister i Samverkan.

Dialektiska Materialistiska Digitala Schamaner.

Frilevande Demokrater med Oppositionsställningen som ett Ovillkorligt Privilegium.

Högtravande Antropocentriker i Oförvitligt Utanförskap.

Diskmaskinsrealistiska Eskapister med Särintresset Svagare Kön sist i Kön.

Asylsökande Alienerade Solipsister i Frivillig Exil vid Costa del Sol.

Hemvändande Kosmopoliter inom Venuspassagens Mellangård.

Svärmödrars Kritiska Tänkande angående Barnbarnens Fria Rättigheter.

Demokratisk Union för Vänner av Ordning och Nyfrälsta Rättshaverister.

Partiet som önskar återinföra det Analoga Urverket och därmed Möjliggöra Hur att Dra klockan tillbaka till Tidernas Begynnelse, då Ingenting, inte ens Frågan om Arv eller Miljö, fanns uppsatt på Anslagstavlan eller på Tapeten.

Semipermeabla Öppna Nätverket angående Huruvida Solen Kommer att Gå upp också i Morgon (Neowittgensteiniarnerna).

Enheten för Återskapandet av allt som Undersåtarna med Facit i Handen och Blicken fäst i Backspegeln, tycks mena var Betydligt, Avsevärt Mycket Bättre än det som nu Ligger Färdigt att Tillhandahålla, Lätt och Behändigt, utan Ovälkommen Inblandning från Entropiskt Nedläggningshotad Konsumentrådgivning.

Semantiska Grammatiska Sällskapet för Frigivning av Fria Ordet ur Tystnadskulturens Beslagtagande av För Detektiven Allmänheten Pre-, A- och, sist men inte minst, Suffix.

Ikonoklastiska Försvaret av hur att Avskaffa En Bilds Utsaga om Något Ovidkommande Kvasiproblem som, av Tradition och Sedvänja, kan Uttryckas bättre med Tusen Parabler.

Frihetspartiet för Alla Oss som Har fått Mer Än Nog.

Tystnadskulturen Jag säger Vad jag Tycker, men bara på Mina Egna Villkor.

Utbrytarpartiet från Frihetspartiet, med fokus inställt på Vi som Vet Bäst att De Andra har fått Mer än Nog.

Mitten-i-Mittenpartiet Angående De Andra som Antingen Fått Mer Än Nog, eller De Andra som, i Jämförelse med Föregående, tycka ha fått Mindre än 50-50.

Framtidspartiet De Positiva: Bättre och Bättre Mot Dagens Slut.

Partiturets Aktionsgrupp: Säg det Hellre med Glada Visor, än med Tomma Ord.

Alliansen för Förbud mot Enskilda Utomstående Obehöriga Ofrivilligt Ensamstående Utan Varken Mening eller Mål.

Post-Wittgensteinianska Språkspelspartiet: Vissa Förutsägelser är så Förutsättningslösa att Endast de Tillkortakommande Kvarstår.

Rom byggdes inte på en dag.

Gud skapade världen av ingenting på sex dagar. Det var ändå långt före konspirationsteoretiker framhöll hypotesen att rumtiden faktiskt är en materia.

Med det förflutna i backspegeln, gäller att hålla fokus på oförutsedda informationsbitar.

Trosvissheter har en förmåga till att, när Gemene Man minst anar, spåra ur.

Fler partier är på gång, men platserna inom Samlingsregeringen är begränsad till högst två, där den Uteslutna Tredje redan funnit sin reservplats på läktaren.

Demokratiska förhandlingar bör som regel utföras i nära anslutning till otillgängliga korridorsamtal, på andra sidan dörren om ett annat ställe, intill en välfungerande men inte alltför högljudd kaffeautomat, eller en plötslig i gemensamt tyst samtycke, omedelbart anslutande en finkalibrerad 3D-skrivande, där alternativet ”Brott mot immateriell integritetsbeskyddad civil egendom” alltid utgör första förstahandsval.

Till en början bör Samlingsregeringen betraktas såsom Provisorisk, för att med tiden erhålla Undersåtarnas (det vill säga: Gemene Man, Crethi och Plethi samt Detektiven Allmänheten) representativt demokratiska samstämmiga förtroende, acklamatiskt i konsensus, interimistisk maktutövning i samråd med oppositionen samt, av Etablissemanget, erkända subkulturer, typ ”Urbaniseringens Framtid Återstår att Se”.

Det finns naturligtvis, som i alla tider förr, enskilda individer som, i brist på effektivt tidsbesparande flödesscheman, förutsätter att de själva har kommit på en lösning och därmed förlagt de tidigare okritiskt granskade, antingen till handlingarna, i utkorgen, i skrivbordslådan, på hyllan, under rubriken ”Övrigt” i arkivskåpet längst innerst och längst bort, eller i en för samtliga inom Detektiven Allmänheten svårtillgänglig malpåse.

(Ett avgörande problem med malpåsen är att den så gott som alltid innehåller pappersätande boklöss.)

En inte alltför långsökt och kostsam lösning på problemet är att med syfte att skapa en ekologisk biosfär för arbetsmyror som, efter ergonomiska missförhållanden, kan utnyttja boklusen som komposterande fragmenteringskreatur.

Vetenskapsmänniskor som inte snarast möjligast finner främmande, okända och lite oroväckande blinda fläckar i sin omedelbara närhet, kommer snart inte så länge till ingå i det naturliga urvalet av godkända stipendieansökare.

Vetenskapen, som erhåller ekonomiskt stöd från Näringslivet, framställer gärna sådant som kan väcka anstöt då Gemene Man, mot lagstadgad betalning i förskott, tillhandahåller informationsbitar sådana som kan anpassas till både faktaresistenta och kontrafaktiska hypotetiska situationer.

Gräddan av experter och specialister är rörande överens om att den allra mest, i nuläget, överhängand frågan gäller:

”Varför finns någonting alls?”

Än idag låter sig Crethi och Plethi nöja sig med citatet från René Descartes, men då måste man komma ihåg att han troligtvis inte upplevde motsvarigheten av vår tids högteknologiska diskmaskinsrealism, utan förhöll sig mer eller mindre passivt i förhållande till Existensen-i-Sig.

Visserligen var René Descartes på en och samma gång, en tolerant metafysiker och utformare av det numera så populära koordinatsystemet, men, eftersom redan Ptolemaios kunde ifrågasätta tingens inbördes relationer, så äger förstås kvantfysikerna problemformuleringsprivilegiet angående huruvida själva Existensen-i-Sig inte också bör anses vara en elementär illusion, i betydelsen ”synvilla”?

Liksom Descartes inne i sin mest solipsistiska bana kunde fråga sig själv efter något påtagligt bevis på att han faktiskt existerade, är det ju lika solklart att den som ställer frågan om ”Varför finns någonting alls?” begår ett paradoxalt misstag.

Ute i denna tomhet av negativt laddad Intettillvaro, där inte ens minsta svarta hål kan finna tillräckligt existensberättigande kan alltså någon finnas som ges möjligheten till att ställa frågan, kanske bara en enda gång, vid ett enda tillfälle, mitt inne i ett helt och hållet uteslutet Intet-Evigt-Oändligt-Långt bort från vad?

Det finns kanske en mening med allt som sker, men att i förväg förhastat dra slutsatsen att meningens innebörd ens går att föreställa sig i en kreativ visualisering av accelerationstunneln i Cern, är nog att ta sig vatten över huvudet.

När endast en enda individ av människosläktet återstår, så följer logiskt att denna autonomt oberoende också utgör den enda av ett naturligt betingat urval.