Ett i den här diskursen betydligt mer slående exempel är den något överhettade relationen mellan klanerna Montague (Romeo) och Capulet (Julia).
Objektiviteten får gärna beskrivas i ordalag som ”förutsättningslöshet”, men inte ”opartiskhet”.



Personen bakom personan arbetade till femtioen procent helt förutsättningslöst. Det sägs att man inte kan tjäna Gud och Mammon samtidigt, men det kunde faktiskt ZigZag.
Liksom hemmalaget är antagonisterna också även fortsättningsvis endast hypotetiska, i betydelsen fiktivt existensberättigade.
De kan vid en första anblick uppfattas såsom varandes varandras repliker, men det finns nyanser i färgskalan:
Gemene Man (som också inkluderar särintresset gemena kvinnor) håller vanligtvis till på gator och torg. Detta i synnerhet för att bevaka sina egna intressen.

Kontradiktionen gäller också:

”Intet är tom på egendomligheter som alla i alla tider bortser ifrån.”


I nuläget gällande faktum så försitter hemmalaget inte minsta tillfälle till att försätta motståndarlaget i inlärd hjälplöshet.

Detta förutsätter att sådana miljöer fortfarande finns där motståndarlaget ännu så länge upplever sig vara hemmahörande.
Då invasionen ännu så länge är i inledningsfasen, kan hemmalagets spelare aktivt manipulera närvarande partiledare med avsikt att förpassa motspelare på reservbänken eller som persona non grata.

(Ingen lunch är gratis.)

Utan motståndarlag förblir verkligheten i läget Status quo. Inom gränserna för total harmoni, händer inte det minsta av förargelseväckande beteende.

Att ingenting göra är också att någonting göra.

En tom mängd adderat med en annan tom mängd, blir till slut ett svart hål.


Med andra ord. Den harmoni som det Högsta kastet från Babe Ruth av bekvämlighetsskäl eller invaggad i falsk trygghet, efterfrågar, övergår snart i ett för samtliga av inblandade parter outhärdligt Status quo-läge, eftersom runt boll tränger undan tröghetslagen.
Rörelse kan bara uppstå i trycket mellan två likvärdiga objekt i ett ojämlikt förhållande, typ Osmos eller vattenlås.

Den som sig in i Ordleken ger, måste av egen fri vilja uthärda sällskapet av självvalda falska vänner.


Allt som pågår, sker i texten. Det som inte pågår, står och väntar i kulisserna på återkallande salut.