Odalbonden Puntila, som var både nära släkt och nära vän med socknens Klockare Adam Cheshire Saussure, var rörande men inte skakande överens om att Historieskrivningen fyllde motsvarande funktion som ifall en saffransgul mandarin gick in i kurbitsmålningen och försvann. Båda gick vidare, men ingen återvände till ett för all framtid förgången förflutet.

De skulle, procentuellt beroende på deras inbördes förhållande mellan volym, vikt och densitet, (typ vitsen om Bomullen och Blydaggen) dela på informationsbitens innersta, tillrättalagda innebörd, i vilket bromssträckan från de förhistoriska digitala nomaderna fram tills att de nedlagt första stenen som så småningom skulle bli till nomadernas mystiska kult av Göbekli Tepe-monumentet.

Hela sträckan, som i stora hela överensstämde med Gyllene Snittets benhårda lag, delgav dem båda ett förvånat uttryck. Orsaken var att vägen tillbaka till ett för alltid passerat förflutet, var betydligt längre än så långt som den binära tidpilen parallell med X-axeln, en associativ likhet med Zenons paradox, än där Händelsehorisonten slutade och Förväntanshorisonten tog vid.
På vägen hem insåg Odalbonden Puntila hur Motsols, Moturs, Motvals var den Treenighet som, liksom en tidsinställd katalysator, igångsatte Big Bang och med Tidpilens enkelriktade färd, förr eller senare skulle sammanstöta med kusinen från landet: Big Ben.
Implosionen ledde fram till en eroderande jordskredsseger för bortalaget på hemmaplan.

Odalbonden Pentula, som inte heller ville vara den som var den, tog sig en prilla, söp som en hel karl sig redlös under bordet och, efter ett improviserat möte, utan vare sig dagordning, protokoll eller pro memoria mötet med Mamsell Sara Videbäck (som egentligen till yrket bär artistnamnet Dolly Dela Dominatrix Dott) vaknade upp ur skönhetssömnen i Mårten Trotzigs återvändsgränd tillsammans med någon lika hemlös, med pseudo-smeknamnet U-rop, helt robbad inpå bara skinnet och, på håret när, sjanghajad med briggen Donald Campbell’s Blue Bird, ändå hade sinnesnärvaron med det immateriella mönsterskyddet i säkert förvar under bukomfånget.

Var annars, om inte där, skulle den kringvandrande klensmeden, kittelflickare och säljaren King dju Ping av den eget tillverkade Mirakelmedicinen ”Peu de Peau”, visa med hela handen Odalbonden Pertula var den blå fågeln i det blå skåpet skulle stå.
Socialantropologen Napoleon Xolo, vis av erfarenheten, ville inte begå samma misstag två gånger. Såsom enträgen följare och stalker fortsatte han på frimodigt på fri fot i giganters fotspår i storleken 47. Odalbonden Purtnila var av naturen utrustad med en otvungen, men orolig karaktär. Xolo, som ännu inte upptäckt valets andra möjlighet, motade in Odalbonden Purtnila in i inre Marknadens Översta, Innersta Underjordiska Subkulturella Krets., typ ”Kvarteret Mullvaden”.

Inträdesbiljetten var chipmärkt. Ett fejkat VIP-kretskort från den tid då Jetset-kulturen ännu levde på en förbehandlad agar-agarprovglas. Det var inte konstigt att Odalbonden Parntilu drog det kortaste strået och så småningom på ett antal genvägar som alla visade sig vara förplanerade senvägar, hamnade i fel sällskap av gustavianska, oklädda odalisker i chambres separées, tillsammans med ett oräkneligt otal vettlösa odalmän där ingen annan än Xolo, som också hade smeknamnet ”Xolo med Blå-Röda Näsan”, höll hov.

De andra, liksom Odalbonden, som åter funnit sig själv och därmed kommit till sunda vätskor, Puntila, hade också kommit från avvägar från den enda rätta vägen upp till trillingsysterbergen Ida, Lida och Sida. Kuggfrågan som alla unisont spörjde om var vilket av dem som utgjorde foten till Himlaberget. Ingen annan än den drogtestade positivt arbetsnarkomanen Sisyfos, fanns tillgänglig för att söka upplysning från.

Allt som har en framsida, kommer förr eller senare också visa sig ha en baksida, och vise versa. Då varken fäbodstintan Monika Skoglund eller arbetskollegan Britt Kindberg lät höra av sig med det förtrollade hornet, återstod inget annat än en högst ordinär satellittelefon, typ ”Kobra Rax”.

Horne-Per, iklädd Gammel-Jerks särk, utmanade Odalbonden Paulita på ett parti Språkspel.

Salomos frilla, Camilla-Pernilla från Manilla, inbjöd Odalbonden Palitura till en svängom argentinsk tango, men, eftersom Odalbonden Pnutilra, drabbats av en släng av dansk-polskt danssjuka, hamnade han istället i osäkert sängläge i Camilla-Pernillas obäddade sänghimmel
Horne-Per, fortfarande förklädd till Gammel-Jerks skomakarlåda rusade åstad till ett annat ställe som låg på obekvämt avstånd på andra sidan om Ån.

Den gamla vanliga Historien har en förmåga att upprepa sig när Gemene Man, Crethi och Plethi samt Detektiven Allmänheten allra minst kan lägga märke till det.