Märkligt är att i så många olika sammanhang som där illegala droger förklaras, nämns ingenting om Människans, Homo sapiens, behov av verklighetsflykt.

Verklighetsflykten borde utgöra så påtagligt bevis på människors oförmåga till att stanna kvar i vardagsverkligheten, att den till och med bör kunna mätas.

Det enklaste sättet att mäta graden av Verklighetsflykt, Eskapism och Alienation, är att sätta ut gränsvärdena för Vakenhetsgrad, Koncentrationsförmåga, Medveten Närvaro, Fokusering, Arbetsminne och Långtidsminne.

Ju mer energi en människa använder till att hålla den närvarande en alltför konkret Verklighet på avstånd, desto mer bör också vakenhetsgraden sjunka.

En bilist kan ju, utan att riskera det egna livet eller utgöra en fara för andra, åka i en viss hastighet, på en upplyst motorväg under en viss tid.

I subliminala eller hypnotiska tillstånd borde en forskare i kognitiv förmåga också kunna utläsa hur objektet selektivt minns bättre vissa föremål, än andra.

Det väsentliga är inte att mäta vare sig koncentrationsförmågan, vakenhetsgraden, korttids- eller långtidsminne.

Det väsentliga är att kunna hitta fram till en skala, ett mått eller en enhet för hur mycket påfrestningar det vakna medvetandet orkar uthärda, innan behovet att fly, mentalt, psykiskt och fysiskt, tar över all kontroll.

Med en sådan skala skulle det vara lätt att förstå hur människor som permanent är utelämnade till att utstå en och samma miljö på obegränsad tid, kommer börja söka efter legala eller illegala droger eller andra beroendeframkallande kemiska substanser som kan medverka till att försöksobjektet står ut ett tag till.

En klassisk variant är ju Messianismen eller Löftet om en Framtida Frälsning.

Marshmalloweffekten, där studieobjektet utlovas en bit godis om personen orkar uthärda ansträngningen att vänta, bara en liten stund till.

Prästens löfte till församlingen om att invänta Domedagen och i Himmelriket få alla sina drömmar uppfyllda.

I Nihilismens, Ateismens och Materialismens tid, grusas förhoppningarna till sand.

Nihilismen förklarar att ingenting är verkligt, sant eller har något egentligt värde.

Ateismen förklarar och söker bevis på att ingen Högre Ordning styr över Människans liv på Jorden. Scientism.

Materialismen förklarar att allt är materia.

Att endast Beteendevetenskapen där allt liv styrs utifrån Fly eller Fäkta, Motivation och höga förväntningar inför morgondagen.

Varje sådan slutsats är avgörande för att ingen levande varelse ska kunna uppleva någon inre mening.

Den primitiva driften att söka komma bort från en sådan livsfientlig inställning till allt levande, ett över allt förnekande, kan uppfattas som, i någon mening: ”Sann”, ”Verklig” och ”Äkta”.

Eftersom Verklighetsflykten, Eskapismen, anses som tecken på svaghet, återstår för de levande inget annat än att bejaka Nihilismen, Ateismen och Materialismen som konkreta bevis på att varje antydan till annan upplevelse måste förklaras såsom: ”Falsk”, ”Overklig” och ”Oäkta”.

Detta medför konsekvensen att den som söker flykt undan en outhärdlig livsupplevelse, begår någon form av asocial, antisocial, bedräglig och förfalskad verklighetsuppfattning.

Det är förstås inte så att all verklighetsflykt är otillåten, oetisk eller olaglig.

Det är inte heller så att all verklighet går att kopplas till illegala, beroendeframkallande medel, kroppsegna signalsubstanser eller andra möjligheter till att undfly Verkligheten såsom den är i sig.

Vid sidan om det ständigt ökade antalet medicinska läkemedel, illegala droger, legala bedövningsmedel och tillfälliga dagdrömmar om ett annat liv, växer på den legala marknaden ständigt nya medel och möjligheter till livsnödvändiga ”andningshål”, ”oaser”, spel om makt, berömmelse eller skönhetsupplevelser, samt resor och semestrar till sådana ställen på Tellus som fortfarande kan kallas för ”Paradis”.

Det är inte en tillfällighet att Charles Baudelaire skrev boken ”De artificiella paradisen”.

Inte heller att ”Dandyn”, Bohemen skulle vara en för Borgaren, flykt bort från vardagens moraliskt uppbyggliga, men i övrigt fantasilösa, tillvaro.

Liksom att Bohemen önskade leva i en borgerlig välfärd, men med den personliga friheten och integriteten kvar.

Bohemen kan lika lite vara Borgare, som Borgaren kan vara Bohem.

Bohemens dröm är att förföra Borgarens hustru.

Borgarens dröm är att fly bort med en Femme Fatale, Singoalla, Elvira Madigan eller ett ständigt undflyende Skogsrå, eller exotisk Odalisk.

Liksom i Michael Endes ”Den Oändliga Historien” håller vårt materiella välstånd, grundat på Nihilism, Ateism och Materialism entropiskt förväxla Lögn med Fantasi och Oärlighet med Saga.

Det finns inget romantiskt i detta, eftersom det är just Romantiken som bäst fungerar som legal drog i Diskbänksrealismens Hårda Skola.

Är följande mer verkligt om ifall någon Nihilistisk Ateistisk Materialist förklarar textmassan såsom ”Tull og Töjs”, ”Bara nys”, eller en inaktuell ”Amsaga”:

”Genom Kontextens Finmaskiga Gränssnitt kan Klartexten i Deskriptiv Betydelse klarlägga hur Relationen mellan Standardmodellen av Svensk Svart Panter Förlöser en Fjättrad Odysseus insnörd i Grovmaskiga Lösa Nätverk, då den överdrivet stiliserade Halvguden då denna fastsurrad mellan Feskekyrkans Altaruppsats och Masthuggets avstyckade, korthuggna Repliker av Jaguarens vrålande Åtta Cylindrar samt den hopsnörda Puma vars Sällsamma Utstötningar av Ensliga Litanior om Frygiska Elegier kan Avlyssnas från Någonstans mellan Greenwich Nollmeridian och Equadors Territorialvatten.


Den Något Försigkomna Förståsigpåaren kan utan Minsta Antydan till Tvivelaktigt Rykte, för att få något i sig, på sig, ur sig, av sig och kring sig, tillgodogöra sig alltifrån det föreliggande närmast Handen att Hälsa med, till sådant som befinner sig på Raksträckan mellan en Armslängds Avstånd och den inom normalkurvan, befintliga Stenkastet.
En spontan härledning av ovanstående textmassa kan tolkas i harmonisk samklang med steganografiskt anpassade fria associationer. Sålunda lyder följande:
Cheshirekattens diskreta leende försvinner bort mellan Oxfords orörda grenverk.
Om ifall En Bildligt Talad, utan större ansträngning kan uttrycka mer än Tusen Ord, så bör, logiskt sett, ett Nattens Tysta Leende kunna Utrycka desto mer.


En Diplomerad Ordkonsthantverkare förhåller sig till det Medvetet Frånvarande Nuläget, som om Livsstrategin motsvarar en ordinär Dröm om Prinsessan, eller för andra med den läggningen, Ryttaren på den Vita Springaren, 50% av Monarkins Gröna Skogar, Kattguld samt Uppblåsta Luftslott, med Försiktigheten som Gyllene Regel.
Allt fler vet mer än väl att en Ödesmättad Slutgiltig Lösning nära Mållinjen kommer lysa med sin Frånvaro. Frånvaron beror ytterst på att samtliga av alla Medvetet Närvarande är angivna för ogiltig frånvaro. De som ändå kunnat ange en giltig frånvaro, är för tillfället, i hög vakenhetsgrad, medvetet närvarande.
Alla införstådda med klassiskt episka versmått är medvetna om att Odysseus vid plötsligt uppkomna hotbilder, döljer sig bakom täcknamnet ”Ingen”.
Eftersom det tilltänkta objektet även för välinformerade källor kan verka utrustad med ett överdrivet stort, medfött självförtroende av gigantiska mått, föredrar häroldrar och andra vilt fabulerande historieberättare, typ Homeros, att förse den närmast utvalde till det mer gammalgrekiskt anpassade, Aristoteliska: ”Kenò”.
I samband med ”Den Rytande Musen” kan ”Sjutillhållarlåset” inte syfta på något annat än ett välsmitt och välsmort Kyskhetsbälte av Högsta Klass för Nytillkomna Odalisker, där Odalbonden, i intimt samarbete med Stormbyns klensmed Hefaistos Vankelmodig, utsmyckat den Polhemsinspirerade låsfunktionens utanpåverk, med kurbitsslingor oavkortat avbildade från ett numera vintage fodral för moraklockor.


En Svensk Svart Panter syftar på dubbelkolan ”En Svensk Tiger” och en beprydd med svart slokhatt, burlesque pantertant.
”Fjättrad Odysseus” fyller flera meningsbärande funktioner på en och samma gång. ”Fjättrad” syftar förstås på Prometeus, som in sig syftar på Mary Shelleys ”Den Moderne Prometeus”, det vill säga ”Frankensteins Monster”.
Resten av det lösryckta stycket appellerar till associationen där Odysseus, alldeles i närheten av Sirenerna, låter fartygets besättning surra fast honom vid masten. Ingenstans nämner den synskadade anafabeten något om hur manskapet i övrigt utstod Sirenernas förföriska toner om ett paradisiskt Lustarnas Trädgård på de Elyseiska Fälten.


En armslängds avstånd beror på om lantmätaren, typ ”K”, antingen ingenting har för händer, bär armarna korslagda, eller i en mer symbolisk än bokstavlig betydelse, sitter på händerna.
(Förutsatt att, i tyst samtycke, ömsesidigt tycke uppstår, följer en hypotetisk fortsättning som Katten på Råttan och Råttan på Repet. I slutänden gäller ändå att Matz åter domesticerades till den tomma stolen bakom skolbänken framför skranket eller innanför rinken på bänken avsedd för reserverade lagbrytare och vita lögnare.)