Med Skriftställarens problemformuleringsprivilegium till anspråk på tolkningsföreträdet kan ändå Läsaren/Tydaren, efter en godtycklig stund av återkommande granskningar, upptäcka att mellan raderna kan vederbörande, än så länge behörig utomstående, framkalla, medelst ett värmeljus under A4-arket, den osynliga klartext som är skriven med citronsaft och därpå lagts på hyllan för att torka.
Som Esaias Tegnérs berömda bevingad ord lyder: ”Det Dunkelt Sagda är det Dunkelt Tänkta”.


Inom det Associativa Steganografiska Ordkonsthantverkets (framöver, på grund av utrymmesskäl, omnämnt som , på ytan utsträckt i två dimensioner, arbetsfält gäller den underförstådda avsikten att, för utomstående obehöriga, typ Bokstavstroende Legaliserade, det i klartext formulerade, bör förbli i dunkelt ordbruk.

Med Ludwig Wittgenstein och Samuel Beckett som fysiskt bortgångna, men ändå i symbolisk mening, högst levande ikonoklastiska introduktörer in i Språkspelets fragmentiserade verklighetsbeskrivning, finns här möjlighet för än så länge frigående volontärer, typ Läsare/Tydare med nyväckt intresse för sådant som avsiktligt ska förbli oklart att (här förblir skriftställaren ”Ordbehandlaren” i osäkert läge angående om vilket konkret uttryck som bäst överensstämmer med sammanhangets abstrakta innebörd.


Därför överlåter Ordbehandlaren med varm hand till Läsaren/Tydaren själv avgöra vilket adverb i ordklassen och adverbial som satsdel, av följande som är att föredra: ”förutsättningslöst” (som alltid står det mer miljöanpassade ”förutsättningslöst” i direkt relation till genetiskt betingade tillkortakommande”) ”fördomsfritt”, ”oförutsett” eller ”faktaresistent” som Första person singularis, eventuellt i konsensus med Andra person singularis, spontant upplever som ett naturanpassat urval i den aktuella semiotiska biosfären.


Vilket som helst återstår för den medvetet närvarande Läsare/Tydare hur att tillgodogöra sig den kontenta vilket bör framkalla rätt selektiv modifiering av expressiv Klartext inom den dunkelt formulerade Kontexten, där Textmassans enskilda impulser genom fria associationsbanor mellan synapserna uppnår hastighetsbegränsningen 450 kilometer i timmen.


Vilken, än så länge inte straffmyndig aktiv deltagare i någon subkulturell cell inom det löst sammanfogade nätverket Baker Street Irregulars vet att ute i diskbänksrealismens vardagsverklighet råder helt andra förhållningssätt till logiska följdriktigheter, än inom en skyddad verkstad, typ isolerat laboratorium uppe i ett med pater-nosterhiss utrustat elfenbenstorn.
Logiskt besatta förnuftsbaserade rationalister förutsätter på helt eget bevåg att nu gällande rutiner också, inom den närmaste framtiden, kan tas för given.


Därför vet den minst smarta i rummet hur en förväntansfull uppdragsgivare med oregerlig attityd, tar för givet att verkställande laborator redan från början anpassar experimentets resultat så att detta oundvikligen kommer att överensstämma med beställarens förutfattade visualisering av orealistiskt önsketänkande aldrig, inte ens som passiviserad katalysator, kommer ha en avgörande betydelse för visionens förverkligande.


Den lekman som på fritiden erbjuder de grå cellerna bearbetning av idéhistoriska fakta har sedan långt tillbaka en klar uppfattning om hur en retoriskt kunnig charlatan inom det förvetenskapliga alkemiska guldmakeriets hemliga tjänst, kunde, inför medfödd Monarks godtrogna önsketänkande om mer kontanter i skattkistan, förespegla vederbörande om framtida segrar på motspelarnas bekostnad.
Denna självuppfyllande profetia förverkligas då Fursten själv, i sann narcissiska anda, uppfyller rollen som betraktare med enda medfödd begåvning som utsatt i inlärd hjälplöshet.
Samtliga hängivna beundrare av Entropiskt Upplösningstillstånd kan i förhand förutse hur Kungsvatten med omedelbar verkan utför samma tidsödande bearbetning som Tidens Tand utfört i intervallen Historiens Vingslag i avseende skede.


Med den i åtanke kan stagnerade föreställningar om Livet som Trasa eller fysisk avtvagning i Idévärldens Psykologiskt Realistiska Tingen-i-Sigs bottenlösa kvicksand.
Själv föreställningen om dypölen som avgrundsdjupare än konspirationsteoretikernas desinformationsbitar om Bermudatriangelns fyrdimensionella (i betydelsen Rumtiden) tesserakt, eller Marianergravens underjordiska grottbildningar som inte ens den hädangångna Jacques Cousteau hunnit utforska tillsammans med sin styvdotter Desirée Cousteau.
En paparazzi som önskar förbli anonym hävdar bestämt att Jacqueline Bisset var den första som upptäckte hur Marianergravens utflöde strömmar upp genom Malströmmens moturs virvlar.
Nyanlända frankofiler brukar lika bestämt framhålla att Jacqueline Bisset hade Descartes Kantianska Dykarklubb som mentorer i Konsten att, endast med snorkel, likt en professionell submarin speleolog identifierade att orternas förbindelser i mycket kunde, med fria associationer, kunde härledas både till transportsträckorna mellan synapserna och Daedalos flykt från den eget konstruerade labyrinten.