Överbelastning av överflödig information är i osäkra tider utanför trygghets- och bekvämlighetszonen, i högt exponentiellt ökande gradantal på en osynliggjord skala.

Självskattningsskalan kan för den oförsiktiga undflyende informationsdissidenten leda till ett utifrån kommandes självskadande beteende.

Det medför för den flyktbenägna verklighetsfrämmande alienalisten att i osäkra kristider som inte ens innanför Kinas, av UNESCO, eftersom byggnadsverket även av en främmandegjord alienerad utomjording kan upptäckas från Tellus satellit Månen, med direkt order från Kejsare Qin Shi Huangdi, Muren utsett till Världskulturarv, kan uppfattas som önskvärda möjligheter, att alltför okontrollerbar mängd av överflödande lättillgänglig information lätt bildar stopp i mentala avlopp och avrinningssystem.

Därför bör varje medkännande Gemene Man upprätthålla, om en en vit lögn, typ nödvändig vit, i förhållande till BNP per capita, kriminalitet utanför den svarta marknaden, ett flödesschema vars öppna floddeltan sträcker sig långt bortom blinda fläckars landmärken och ingenmansländers diffusa gränsmarkeringar.

Den uppmärksamma informationsscouten, som regel identisk med associativ steganografisk ordkonsthantverkare, kan i och med ökad vakenhetsgrad i andlig bemärkelse upptäcka hur Flykten från det exponentiellt ökande informationsflödet, ytterst beror på hur Gemene Man äger tillräckligt med tillämpad kunskap om hur att selektivt filtrera bort sådan information som antingen är designad av Obehöriga Nätkontrollanter, Ideella Desinformatörer, Kontrafaktiska Simulanter eller de mer vardagsnära Faktaresistenta Bokstavstroende.

För att rätt finna en rätsida ut ur denna parabel om Informationens röda trådar hoptrasslade till en sekretessbelagd härva av lössläppta ändar, bör den impulsdrivna agenten i en hastighet motsvarande 450 kilometer i timmen, mitt ute i de fria associationernas höghastighetsbanor, upptäcka hur själva den översvämmande effekten av alternativ information, som utsätter den vederbörande Detektiven Allmänheten för masshypnotiska, men ändå kontraproduktiva, behov där var enskild Gemene Man, typ i normalkurvans maximipunkt, inom kategorin Crethi och Plethi, hellre än gärna överlåter sitt personliga ansvar till någon högt uppsatt Styrelse som tills vidare önskar ingå i subkulturen Sidenvägens Svarta Hattparti (eng. ”Silk Road Black Hat Party”).

OBS! Var och en av Detektiven Allmänheten utbildad i överenstämmelse med den lokala scoutkårens devis: ”Alltid Redo!”, vet hur att avsätta tillräckligt mycket av vaken egentid till utrensande av infiltrerande desinformationsbitar som i mer digitala-cybernetiska diskurser omnämns som ”Trojanska hästar”, som ingen människa med vett och sans i behåll, ens i quietistiska välisolerade ensamceller, önskar syna i munnen.

Inför den behöriga utomståendes informationsspanande korpgluggar, kan sådana slutna celler i ett öppet nätverk i nära anslutning till Åskguden i vagnen dragen av två skamlösa bockar som regelbundet slänger med Mjölner och därmed utsätter allmogen för viggar, vars blotta existens försäkringsbolaget Freja finstilt mellan raderna, med underförstådd innebörd säkert formulerat med löften om Slott, Guld, Gröna skogar och en Omskakad, men ändå Orörd ungmö utrustad med strömlinjeformat kyskhetsbälte, typ ”Heavy Metal Lover Princess”.

Detta kan i sammanhanget uppfattas som överkurs för överliggare, men i skenet från eftertankens kranka blekhet, inser även den mest förhärdade av amerikanska marinsoldater att en nyss ilandfluten sjöman, till det yttre, i överenstämmelse med beskrivningen av Mincemeat, skulle kunna vara identisk med Vår Man i Havanna (”Wormold”).

Här kan det vara synnerligen lägligt med en tillräcklig förklaring av hur Vår Sjöman i Havanna (Domalde), antagligen på grund av dåligt karma, flöt i land någonstans utanför Karibiens osäkra hajbestånd.

Efter Mincemeat, var ZigZag som oförtröttlig dubbelarbetande talangscout, tveksam inför uppgiften att antingen identifiera den levande biomassan som identisk med Fritiof Andersson, eller Axel Öhman.

ZigZag, i digitalt samarbete med Agaton Sax Tänkande August, hade full koll på var MixMax tillhandahöll beståndet av med muntligt samtycke ute i offentliga lokaler, typ kulturföreningar med fullständiga rättigheter samt tillåtelse till fridans i spontant utförda rörelsemönster inspirerade från Isadora Duncan, där inte ens en välsmord anständighetens representant Vän av Ordning, frivilligt vill ingripa mot pågående Vit Slavhandel i gråzonen till the Dark Nets Svarta E-Marknadsplatser.

Samarbetsvilliga sambandsmän brukar mot ersättning in natura understödja sådana subkulturella verksamheter i vilka Sugar Daddies, i intimt samarbete med överhettade paparazzin samt vilseledda stalkers, framkallat lösa affärsförbindelser med handelsagenter specialiserade på penningtvätt av ”Gula Änkans Skärv”.

Ute i Djupa Nätets bottensats, motsvarande i diskbänksrealismens vardagsverklighet ”Marianergraven”, där det logiskt sätt inte funnits tillräckligt utrymme för någon hypotetisk version av det Sjunkna Atlantis, eller tillhörande tolkningar av talet Pi, Gyllene Snittet (Section d’Or), Fibonaccitalserien eller Cirkelns Kvadratur i Sjätte Dimensionen (två dimensioner efter tesserakten), kunde ändå myntliknande artefakter uppskattas till motsvarande värdet av en analog Bitcoin.

En Historiker emeritus (Magnus Megalomanicus) väl bevandrad i Semiotisk Numismatik, som här för leden, av personliga skäl önskar förbli anonym för Gemene Man, vet att förtälja hur Skärven, eller Skärvet, också omtalats som motsvarande två kopparmynt.

Skärvens verkliga affektiva värde finns i en bildlig jämförelse av Gula Änkans enda Skärv och resten av hopsamlade mynt i densamma sockenkyrkans av församlingen kollektivägda håv. Parabeln om Skärven kan enklast förklaras i förhållande till det realpolitiska värde som enheten kunde brukas till i förtroende mellan producent, entreprenör och konsument.

Emellertid finns det mycket, än så länge, vid den här tidpunkten, obekräftade fakta som tyder på att Skärven där den kunde fungera som betydelsebärande artefaktisk symbol motsvarande reella värdeföremål, motsvarade av den betydligt vanligare myntenheten ”Lepton” (vars etymologiska källa varken kan härledas till ”Lepra”, eller ”Epilepsi”, eller den numera postkoloniala versionen av Ceylonte, ”Lipton”).

Mycket kan tyda på att Gula Änkan egentligen hade mer i plånboken än hon ville erkänna, och, för att inte utsätta sig för andra människors förargelseväckande blickar (som i några enskilda fall kan bero på färdigbehandlad ”Fönstertittarsjuka”), förklarade hon att skärven motsvarade: ”allt hon ägde, allt hon hade att leva på”.

Om så vore fallet, skulle representativa med socionomutbildning utrustade ekonomiskt ansvariga inom dåtida kommunal eller stadsdelsförvaltad, genom återkommande, återhållet reducerad ekonomisk rådgivning, förklara för den något i Privatekonomi obevandrade kvinnan på god väg in i livets slutskede före dödens väntrum, som antingen av expertisen inom området, förklarat som kommandes med färdigformulerad falsk utsaga, typ ”mened”, eller repertoar angående undanhållande av ekonomiska resurser från, efter den årliga skattskrivningen, närvarande Kronofogdemyndighet.

Därför finns goda skäl att anta hur den ilandflutna matrosen, omhändertagen av den selektivt seende Susan, men med Savannah som levande hägrande visualiserad motivationsande framför de knappnålshuvudstora pupillerna, först utsatts för traditionell shanghaiing enligt konstens alla oskrivna regler, därpå utslagen på durken särbehandlad med kamratfostrande ankarspel, kölhalning, med förbundna ögon balans ut på plankan för att därpå förse vita börshajar med näringsrikt kosttillskott.

Den med begränsat synfält utrustade Susan, då hon inte satt i ett vidöppet fönster och förespeglade för förbigående hamnsjåare eller diversearbetare fagra löften angående en nyss utsprungen ros, försåg Vår Man i Havanna (Wormold) med Cuba Libre och cigarrer direkt hämtade från en närliggande lokal humidor.

Då Vår Man i Havanna (Wormalde) av en svartsjuk gendarm ”Marcos” (som egentligen heter något helt annat) skulle omhändertas, behandlade den utövande tjänstemannen den oskyldige mannen med synnerligen hårdhänta metoder som inhämtats under sièstan i närstudier av Inkvisitionens rekommenderade instruktionsskrifter, typ ”Häxhammarens Tystnadskulturella Talan”, från Djävulsön med intentionen att internera Vår Man (Dormold) inom lås och bom och därpå kasta bort nyckeln över vänster axel.

Den med psykologiskt avgränsade skygglappsförsedda Susan tog sin uniformerade gendarm i förödmjukande upptuktelse. Under den pågående uppsträckningen, då gendarmen undslapp upprepande uthålliga gnyenden och utstötte ihåliga stön, kunde Vår Man (Darmold), numer under täcknamnet ”Dostoevsky” utan att spilla onödig tid, men ändå lätt och ledigt, först besöka Mary Strand, under disk erhålla förbindelse med en Flygande Holländare, med täcknamn ”Mischa”, vars namn för utrikesfödda icke nederländare förblev omöjligt att uttala, till det yttre inte särdeles tilldragande eftersom efter ett oöverlagt besök i New Orleans glädjekvarter, efter att ha nedklubbats av tre desillusionerade arbetssökande utan medborgarlön i kontanta medel, i ett apatiskt tillstånd av posttraumatisk stressyndrom, av en sandwichklädd flygbladsutdelare tilldelats en flyer där ett meddelande tryckt med fraktala versaler, inbjöd den före detta nedslagna till en seans ledd av en trovärdig replik föreställande den legendomspunna Marie Laveau. Föremålet i fråga presenterade sig som Marie Laveau den Tredje.

Alltför räddhågsen för att ställa en mer analytisk fråga om var föregångaren, Marie Laveau den Andra, fanns att finna, kunde efterträdaren nu, med en figur påminnande om en rundnätt statyett från Katmandu, uppklistrad på en lodrät påle med tvärslå enligt Gyllene Snittets hur 3 förhåller sig till 5 och därpå 5 till 8, rena den Flygande Holländaren från hans, för utomstående obehöriga uppenbara, hemliga svaghet ”OIF”; Omotiverad, Irrationell Flygrädsla.

Marie Laveau den Tredje, liksom alla andra katolska skolflickor över 17-årssträcket, var klädd i tartanmönstrad plaid, förde med sina helande, insmorda med fortfarande varmt Louisianagrisblod, händer utsmyckade med levande cajunska flodkräftor och kreolska bönband, över Holländarens ”Mischas” blottade huvudsvål.

Då hennes annars så utförligt dokumenterade handbok i magiskt utövande av traditionell Voodoo, för tillfället fanns otillgängligt inlåst i ett säkerhetsskåp med elektroniskt kombinationslås, men när New Orleans drabbats av återstoden av Gudrun, kunde Marie Laveau den Tredje, i brist på den ordinerade versionen, utföra samma handling, men med en egen uttolkning av Spiritual Cerebral Decontamination.

Om det berodde på en tillfällig minneslucka, typ Allmän Amnesi (lat. Amnesia Vulgaris), eller osäkerhet angående uttalet av ”Deus ex Machina in Excelsis” kvarstår för framtida lekmän inom Esoterisk Exotisk Folkentologi att söka besvara, men utom sig av lycka vinglade den numera konverterade Holländaren ”Mischa” ut på New Orleans paradgata, i skepnaden av en färdigutvecklad zombie.

I den Flygande Holländaren ”Mischas” piratkopia av The Holy Spirit of St Louis, kunde nu Vår Exman från Havanna ”Dostoevsky” med pontoner landa invid bryggan närmast Cayman Island Every Man’s Banks enda servicelokal.

På Havanna hade Vår Man (Warold) levt under knappa och därmed också i materiellt hänseende, svåra ekonomiska förhållanden, men efter uttaget av skattebefriade inkomster från leveranser av medicinska rogivande eller uppiggande stimulantia, typ Black and White-ampuller, till illegalt invandrade underbetalda dygnet-runtanställda, ensamstående hembiträden, med de obligatoriska faderlösa tio, ständigt uthungrade barnen utan framtid, hemma i en kåkstad utanför Mexico City som bara några veckor tidigare, mot kontant ersättning in natura, erhållit tillräcklig hjälp för att med livet i behåll ta sig över Rio Grande och där på andra sidan överföras i en underjordisk tunnel under gränsen till Frihetens Land fyllt med genmodifierad Honung och näringsfattig, men med honungen sötat, Soyamjölk.

Vår Man (Wordsworth), som nu överlåtit Havanna åt sitt kommande öde, betalde den Flygande Zombien med valuta motsvarande hundra timmars erhållet belopp i leptomer.

Med återkommande hallucinationer av Vår Fru vid stranden till Lourdes, kunde Vår Man (Harold) nu med Havanna endast kvar i ett avtynande arbetsminne, återvända till Savannah (Shannon Michelle Wilsey) för att, efter inhandlandet av en morgongåva, valpen Joanna av rasen ”Savannah Dog”, för att på tröskeln till ett liv inom traditionella levnadsmönster, till sin förtvivlan upptäcka att hans tilltänkta redan lämnat denna världen för att överträda till den hänsides andra sidan.

Då är det inte länger så konstigt att Vår Man i Havanna (Warlord), en gång för alla, överlät åt andra att förverkliga hans drömmar om att, tillsammans med Shannon Michelle Wilsey, fortsätta livet i sus och i dus.

Senare alternativa faktabaserade uppgifter anger att den numera utvandrade dammsugarmunstyckedemonstratören (Wormwood), i sällskap med en annan, mer visionärt lagd efemär, eteriskt utrustad, skir och sublim banbrytare inom området Medicinska Laboratorieundersökningar i Spekulativt Syfte, med specialinriktningen Fabulerande amsagor för vuxna barn över 18 år, vars främsta kännetecken är en svart polotröja och en feminin röstimitation av trosvisst, retoriskt övertygande barytonstämma, till det yttre inte alls olik Elizabeth Holmes, fann sin nya hemliga skyddade boende i Örebro.

Andra kända influerare menar däremot att vanliga svenska medborgare, med djupare åsikter om livets obegripliga frågor, håller till i Kongahälla, Kristianopel, Lundertun eller Varat och Intet.

För att anknyta till lokalpatriotiska andliga samtalsämnen, har de Lyckliga Tu, nu, enligt de senaste alternativa andra handsuppgifterna, döpt sitt residens till: ”Bärsärka Härberge”.