”Skuldsatt” (syftar på en eldskrift av f d Statsminister Göran Persson: ”Den som är satt i skuld, är inte fri.”

”Första stenen”. (Bibeln. Nya testamentet. Johannes Evangelium. Åttonde kapitlet, rad 7:

”När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.«”

”Stenkastare”. Förekommer då och då i situationer då gatstenar används till något annat än de är syftade till. Kan i vissa sammanhang associeras till Babe Ruth och Lucky Strike.

”Tältsängen”, lättare att bära, än en skrymmande, även om den bättre passar in i gällande sammanhang, himmelssäng. Dessutom är tältsängen nog betydligt bättre anpassad för en sjuk mans ekonomiska förhållanden något decennium efter Vår Tidräknings Början, eller ”Tidernas Begynnelse”

(Bibeln, Nya testamentet. Johannes Evangelium. Femte kapitlet, rad 8 och 9:

  1. Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»
  2. Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick.”)

”Avgick”, kan både syfta på någon slags avfärd, eller avfärdande, avtågade eller avträdde. I baseball, liksom i andra språkspel med egna fackuttryck, kan ”avgå” också associeras till ”avgå med seger”.”

Med Ludwig Wittgenstein och Samuel Beckett som bortgångna, men ändå i symbolisk mening, ikonoklastiska vägvisare in i Språkspelets fragmentariska regelverk, finns det fortfarande möjlighet för än så länge behöriga utomstående att ta del av andra alternativ än dem som anges i följande textmassa.

Textmassans ordbehandlare och samordnare av frikopplade impulsdrivna ageranden i de steganografiskt inordnade associationsbanorna, är ingen annan än undertecknad.

I den Steganografiska Ordkonsthantverket är alla ord att betrakta som instrumentella, även om de i sammanhanget tycks vara intrinsikala. Det betyder ute i vardagsverklighetens skarpa läge ingår samtliga påståenden i kategorin ”-i-Sig”.

Till skillnad från Immanuel Kants uppfattning kan i den här textmassan även ”Tinget-i-Sig” upplevas som instrumentellt betydelsebärande med den oförutsedda effekt som kan uppstå helt okontrollerat under eller bakom ordens ytliga utseende på ena sidan av ett ordinärt A4-ark.

En annan högst hypotetisk fri association är att Kants ”Ting-i-Sig” är det samma som Platon beskriver i sin dialog om Idévärldens former.

Att Idévärldens ”Tinget-i-Sig”, om det helt och hållet befinner sig inom intrinsikla avgränsningar, också är instrumentellt betydelsebärande är ett senare inflytande från Charles Darwins Utvecklingslära om det Naturliga Urvalet.

Genom fria associationer till syllogistiska slutledningar, kommer var och en av presumtiva Läsare/Tydare lätt fram till att även Platons formgivna fullkomliga Idéer, liksom Kants ”Ting-i-Sig”, liksom allt annat, enligt Herakleitos ”Panta rei” (Allting flyter) ingår i samma ådras flödesschema där inga avlopp eller avrinningar via dammar eller slussar är tillgängligt öppna för förhindrande av tankeväckande mentaliserade översvämningar.

Läsaren kan helt frivilligt önska ingå i kategorin ”Läsare/Tydare in Spe”. Av lättförklarliga utrymmesskäl benämns Läsaren fortsättningsvis som redan tillhörig gruppen av Läsare/Tydare.

”Obehöriga utomstående” är och förblir alla dem som av någon anledning betraktar den mer ytliga exteriören som konkret diskbänksrealistiskt vardagsverklig, än ytlig interiör, typ ”fri association”.

För var och en med nyväckt intresse för Associativ Steganografisk Ordkonsthantverk kan denna tills vidare uppleva sig som antingen passiv apatisk betraktare, eller nyss aktiverad handlingskraftig deltagare i Språkspelet inspirerat från Wittgensteins Språkspel och Becketts mer Quietistiska förhållningssätt till det yttre, materialistiskt dialektiska nuläget.

I kategorin ”Utomstående Obehöriga” ingår subkulturer som ”Bokstavstroende Legaliserade”, ”Gemene Man”, ”Crethi och Plethi” och ”Detektiven Allmänheten”.

I det Associativa Steganografiska Språkspelet kan dessa utgöra mer progressivt framfusiga av Medborgare, Undersåtar, Permanenterade Residenter och Nytillkomna Dissidenter.

I ett senare skede av samma semiotiskt semantiska betydelsebärande textmassa, kommer även andra huvudrollsinnehavare, staffagefigurer (i e ”utfyllnadsfiguranter” samt statister i viloläge vid närmaste pokerbord, typ Texas Hold’em.

Bara för att ge en första bismak av vad komma skall, ingår bland dessa sådana eminenta, hypotetiska giganter såsom ”Allrahögstainstans” liksom underhuggaren som höger hand, den ”Allvetande Storytellern”.

Då nu Ordbehandlaren, utan konkreta bevis eller på förekommen anledning kan anta att Läsarens/Tydarens redan beprövade tålamod börjar tryta, kan denna högt värderade Andra person singularis ge sig i kast och med omedelbar verkan se sig som Deltagare i den Associativa Steganografins Ordkonsthantverk, i betydelsen Språkspelet.

Som en första introduktion till spelets oskrivna regler, kan Läsaren/Tydaren göra sig införstådd med tankeledet om de två motsättningarna ”Falskt eller Sant”.

I en förhastad dragen slutsats kan det bara finnas en Sanning och en Falsk, i betydelsen Osann, Förespeglad eller Tvetydig informationsbit uttalad av Obehörig Utomstående utrustad med kluven tunga.

Ute i den diskbänksrealistiska vardagsverkligheten råder helt andra förhållanden. Det som kan vara Falskt för den ena, kan framstå som väsentligt Sant för en annan.

Ett sådant förhållande som, som regel utesluter den Uteslutna Tredje, är satsen ”Det regnar ute”.

Utan att gå in på alltför detaljerade angivna hårklyverier, kan ändå de flesta med empirin kvar i frontalloben, dra sig till minne att ytterst sällan kan satsen ”Det regnar inne”, ens med den bästa vilja i världen, gälla ute i praktiska livet. Snarare kan ”Det regnar in” ha en viss gemensam betydelse i samma vedervärdigt väderspännande meteorologiska satellitsändning.

När det gäller mänskliga relationer på minst två meters avstånd mellan närvarande agerande två motspelande parter, kan dock ett annat förhållande råda.

Fiendens Fiende kan i en sådan gällande relation av den ena parten uppleva som en Falsk Vän. Detta är förstås bara möjligt om den Utomstående Tredje också kan medverka, åtminstone i den hypotetiska periferin, som utlösande faktor, typ katalysator.

Så länge som båda parter kan anta att den Uteslutna Tredje också är en verksam dubbelspion, förblir antingen den Uteslutna Tredje ”Fiendens Fiende” i felsäkert läge som Utesluten Tredje part. Detta kan anses att betrakta som säkerställt, då det enligt Gemene Mans utsago uti pensionatets bal, det alltid behövs två för att dansa Wienervals.

(Samma förhållningssätt gäller förstås också för Argentinsk Tango, men då den tangorabattförsedda Uteslutna Tredje, utan någon tillstymmelse till latinskt temperament, vågar ingå i relationen Ménage à Trois, med fagert löfte om dagligt utförande av Faire le Ménage, kan begränsat partnerbyte ingå som en oförväntad krydda genom livets strapatser.

Detta diplomatiska spel med höga risktaganden som insats kan preventivt förebygga mot en impulsiv uppkomst av den Uteslutna Tredje (vilken som spelar den rollen i sängkammarspelets svängdörrsdrama är i det här sammanhanget tills annat framgår, tills vidare oväsentligt) som en framtida Fiendens Fiende. Den Falska Vännen kan i verklighetens skarpa sken visa sig vara en hedersknyffel utan minsta lömska uttryck i sitt välstädade ordförråd.