Steganografi, konsthantverket att gömma eller dölja föremål eller information så att de blir otillgängliga för obehöriga utomstående. Ej att förväxla med ”Stenografi”.

Steganografin befinner sig inte under samma paraply som den mer teoretiska Kryptologin eller den mer praktiska Kryptografin.

Kryptografen har för avsikt att förvanska klartextens informativa avsnitt till helt obegripliga för frånvarande utomstående obehöriga, eller mindre utförligt uttryckt, vars två tomma händer är att betrakta som orätta.

Steganografiska konstruktioner består mer av att uppfinna och upptäcka sådana, för Gemene Man, Crethi och Plethi, samt Detektiven Allmänheten, utrymmen där meddelandets innebörd, klartexten, fram tills det når avsedd adressat som besitter tillräckligt av, för andra parter orimliga ordsammanställningar.

För att, åtminstone till begriplig form, inhämta sådana informationsbitar som kan vara avgörande för framtida bruk av, i det rådande nuläget, otillgängliga immateriella resurser, använder både avsändaren och mottagaren sig av varsin uppsjö av antingen oförbrukade, begagnade eller obrukbara, i andra sammanhang, utslitna och därmed meningslösa ordval och fraseringar.

Var och ens tillgängliga uppsjö ingår i en begränsad kanon av tillförlitliga och oförtillförlitliga kontexter, inbakade i större textmassor.

I korthet:

Klartexten i meddelandet ingår som en till synes, för antagonisten eller dennas lojala grupperingar av trogna sympatisörer, mer traditionellt utformad kontext.

Då klartextens andliga budskap, även för närvarande behöriga utomstående (till exempel en synskadad mullvad eller nyväckt sömngångare) kan framstå som alltför handgripligt konkret, behandlas klartexten med tillräckligt många urvattningsbad.

Urvattningsbaden består av att dekonstruera och omfördela den komprimerade klartextens substantiella innehåll och därmed införliva de delar som fortfarande kan anses som informationsbärande i ett mer omfattande kontextuellt sammanhang.

Läsaren/Tydaren och den möjliga Associativa Steganografen in spe kan här konstatera hur den komprimerade klartextens huvudsakliga innebörd nu ingår i en större kontext som även för väl bevandrade inom den associativa steganografiska ordkonsten, bör uppfattas såsom fullt begriplig och därför helt saknar betydelse.

För att än en gång försäkra sig om att processen förblir oantastlig för sådana lusläsande bokmalar som motståndarlaget anlitat för det aktuella ändamålet, fylls kontexten med klartexten inuti, ut med ännu mer sidoeffekter vars främsta avsikt är att leda in den obehöriga på förvillande sidospår som slutligen går en oresonlig stoppbock till mötes. Summa summarum blir att obehöriga införstådda med uppdraget, på villovägarna till slut varken vet in eller ut.

Vägen från obildad inom Ordkonsten (Den slutgiltiga produkt som framställts under en alltid pågående associativ steganografisk process, kommer tills annat anges, benämnas med det epitetet.) till aldrig färdigutbildad, men ändå funktionellt helt duglig, är redan utstakad av oförutsedda missförstånd och, för att inte avbryta den talande tystnaden, oavslutade men ändå underförstådda, meningar, åsikter och uppfattningar.

Från stadiet då den än så länge oinvigda befinner sig på utvecklingsstadiet mellan att först krypa och sedan gå, i profylaktiskt syfte, matas den andliga avkomman dygnet runt med absurda amsagor, nonsensramsor samt elegier och andra kverulantiskt hopdiktade klagovisor. Om ifall den oönskade situationen till äventyrs uppstår att den förespeglade, blivande konvertiten, inte samtycker till sådana extravaganta påfund, kan denna varslas om tidig sänggång utan näringsrika kosttillskott.

Därmed till nästa, för den ännu ej invigda motspänstiga, näst intill oöverstigliga etapp, (Med måttot hämtat från Friedrich Nietzsche, något om: ”Det som inte förpassar, förhärdar.) utsetts det objektifierade subjektet för en exponentiellt brant stigande kurva av posttraumatisk stress, där alltid hägrande illusioner sönderfaller till grusade förhoppningar och sandstrandade förhandlingar.

Ur denna hopplöst desperata, likt kvicksand, uppkomna situation, uppstår en dansande stjärna; ett oskyldigt och oskuldsfullt barn (i e Nietzsche).

 

Annons