Den Associativa Steganografiska Ordkonsten har mycket gemensamt med Sampling.

Vad är ”Sampling”?

En teknik att välja ut något ur något annat verk eller annat sammanhang, där, ofta i samband med musikaliska framställningar, producenten/musikern/DJ:n (som nu för tiden ryms inom samma fysiska kropp) använt något slags digital maskin, en sampler eller en mjukvara i datorn vars med hjälp utövaren inordnar ljudet i en helt ny komposition.

Samplingsmetoden är gammal som gatan. Inslaget, urklippet ur sitt tidigare sammanhang, det vill säga ”parafrasen” är, på en gång både en instrumentell och intrinsikal erfarenhet som informationsbitens utövare samt mottagare, oavsett gränssnittet i Tiden och Rummet, kan uppleva som referenspunkt och inträdesbiljett till samma, gemensamma tillhörighet, typ etablerad socialt öppet nätverk, eller underjordisk subkultur.

För att nämna ett konkret exempel kan lyssnaren på frivillig basis uppfatta hur ett ljud i Andrea True’s ”More, More, More” (1976) används av Len i hans ”Steal my Sunshine” (1999). Tillgängligheten förutsätter kunskaper om både Andrea True’s något delikata bakgrundshistoria och Lens lite vitsiga association till denna, i utförandet av hans hit från 1999.

Varifrån ljudbilden än härstammar, förmedlar den till de inblandade samma gemensamma förmåga till konceptuell inlevelse. Inom ämnet Litteraturvetenskap studerar exegetikerna samma förklaringar av referenser och tolkningar av Böckernas Bok. De antar, kanske med rätta, att den Heliga Skriftens innebördsliga värde har bestått Tidens tand, även fastän det ursprungliga verket bearbetats gång på gång av mer eller mindre objektiva professionella munkar eller distansarbetande lekmänniskor. Ändå har tillverkningsprocessen mycket gemensamt med samplingens, för utomstående obehöriga, uteslutande struktur.

”I begynnelsen var Ordet (grekiskans ”Logos” och latinets ”Verbum”) och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud.”

Citatet inleder Johannes Evangelium.

Samplaren, eller den konkretiserade textmassa som finns här, för var och en av inneslutna behöriga, att tillgodogöra sig, äger sitt ursprung i en associativ steganografs önskan till förvillande ordkonstverk.

Utövarens främsta personliga karraktärsdrag består av den, för majoriteten av Gemene Man, Crethi och Plethi samt Detektiven Allmänheten, medfödda talangen av ett, livet igenom, ständigt pågående ”barnasinne”.

Att så många av ovan nämnda kategorier så småningom förlorat lokalsinnet som vägledning till den dolda skattgömman, kan hypotetiskt, spekulativt, bero på hur fullvuxna, över lag ansvarsfulla samhällsmedborgare förknippar barnsliga resultat med sådant som Bokstavstroende Legalister omedvetet selektivt väljer bort ur den hårda vardagsverklighetens rutinhandlingar.

Som tidigare nämnts, återfinns den Associativa Steganografin i sådana sammanhang där den uppmärksamma steganografen in spe, Läsaren/Tydaren, minst anar.

Än så länge kvar i den språkliga ordkonstens domäner, kan följande citat fungera som vägledare in i den digitala samplingsteknikens sekretessbelagda laboratorium:

”När du har eliminerat det omöjliga, vad som än återstår, hur osannolikt det än är, måste det vara sanningen.”

Och:

”Det finns inget som är så missvisande som ett uppenbart faktum.”

Samt:

”Världen är full av självklarheter som ingen någonsin uppmärksammar.”

Sir Arthur Conan Doyle. Källa: Livet.se

Begreppet ”Associativ Steganografi” kan för utomstående som frivilligt önskar delta i öppna nätverk där främmande och okända element är mer regel än undantag, estetiskt uppleva hur orienteringen, vid första ögonkastet, kan verka abstrakt, abstrus och till och med aningen kvasivetenskaplig. Inom andra verksamheter skulle sådana effekter uppfattas som oönskade och otidsenliga kvarlåtenskaper.

Mer erfarna utövare av Associativ Steganografi har lärt sig genom den grundläggande ambitionen där ”Övning ger färdighet” och ”Att Utföra är att Vidareutbilda Sig”.

Efter outhärdliga prövningar genom verkningslösa effektsökerier, kommer den alltmer införstådda uppleva hur det Wittgensteinska språkspelet dels visar upp sitt rätta ansikte, dels uppstår i sitt rätta element.

Den Associativa Steganografen bör helst ha högsta betyg inom områdena ”Allmänbildning” samt ”Praktiska Tillämpningar av Irrläror och andra Irrelevanta Sakförhållanden”. Därför är steget över till nästa fördjupning av kunskapens mest ytliga förhållanden, på en gång både preventivt och profylaktiskt förebyggande, men också en mental förberedelse inför oväntade händelseförlopp som kan uppstå innanför upplevelsehorisontens skenbara hägringar.

Ingen Läsare/Tydare bör förvånas det minsta av en ryktesomspunnen sägen som med jämna mellanrum återuppstår inom verksamhetens mera dolda kretsar. Den att Jaroslav Hâseks ”Den Tappre Soldaten Svejks Äventyr under Världskriget” också användes som textmassa till underlag för tillämpat chiffer i fasorna under det efterkommande världskriget.

Annons