Scen:
Världen-i-Sig, Verkligheten-i-Sig och Diskbänksrealismens Nuläge omfattar varje tänkbart snäpp mellan Makrokosmos och Mikrokosmos. (” -i-Sig”-idén är en utvidgning av Immanuel Kants ”Das Ding-an-Sich”, ”Tinget-i-Sig”. Allting som finns med i Homo Sapiens Sapiens begreppsvärld, bör, liksom i Platons ”Idévärlden”, också finna sin motsvarighet i ” -i-Sig-världen”).
Gällande Sapiens (som, åtminstone i teorin, också omfattar förlagorna neanderthalis och erectus) kan ”Verkligheten-i-Sig” uppfattas i nivåerna:
”Fysisk verklighet” (i e Platonsk realism),
”Psykisk Verklighet” (i e Psykologisk realism). Den Psykiska realismen omfattar underavdelningarna ”Socialrealism” samt den mer pragmatiskt tillämpade ”Diskbänksrealismen”.
”Andlig Verklighet” (i e ”Mirakler”, ”Uppenbarelser”, ”Visioner” och de mer negativt laddade ”Illusionerna”.
Till Illusioner hör ”Djävulens frestelser och bländverk”, ”Subliminal information (som också innefattar ”Desinformation) och de i nuläget så vanligt förekommande ”Förlorade Illusioner”).
Världen-i-Sig befinner sig i ständig rörelse in i en framtida Rumtid. När Rumtiden träffar Diskbänksrealismens Nuläge i en positivt laddad tangeringspunkt, som överensstämmer med Euklides definition av ”Punkt” och Descartes objektifierade ”Origo”.
Likt en Vit dvärg som närmar sig slutstadiet som Svart hål, uppstår en tillräckligt stor mängd av Anti-materia. Den positivt laddade tangeringspunkten överför kraften till den negativt laddade materian och en explosiv implosion, passerar genom Origo. Trycket faller ner till Zero Kelvin och där hamnar slutligen atomerna i ett helt stillastående tillstånd.
På så vis har Diskbänksrealismens Nulägeshistoria neutraliserats till ett förstenat Status Quo-läge.
Gemene Man har bränt sina fingrar en gång för mycket. Därför behåller Crethi och Plethi behörigt avstånd, men, såsom levande varelse förhåller försiktigt, nyfiket, avvaktande.
Intresserade av poststrukturalismens förklaringsmodeller kan så småningom ingå i detta verks grupp av Läsare.
Gruppen är indelad i levande varelser med olika grader av fysiskt avvikande beteenden, av PTS-sviter efter externa angrepp på inre psykologiska försvarsmekanismer (t ex ”Bortträngning”, ”Isolering”, eller ”Projektiv identifikation”) och andliga preferenser där uppfattningen att högre makter styr över Sapiens korta liv på Tellus, är mer än vanligt förekommande. (Exempel på ”högre makter” kan vara en avbild av Allrahögstainstans, Nornornas väv av livets ödesmättade, fatalistiskt-deterministiska, öppna nätverk, eller någon av de i Nuläget mer undanträngda trägudarna.)
Läsaren med det långsiktiga målet att med tiden låta sig inordnas under rubriken ”Tydare” kan medelst denna informativa textmassa i vänster hand och den högra kring ett kort från en Killelek (ofta ”Gå Värdshus förbi”, eller ”Svinhugg går igen”), en löpare vid namn Haiga (uttalas ”Håja) en Mah-Jong-sten tillverkad av elfenben (t ex ”Röd drake”), Go-sten, eller kulan från en roulettkarusell, lära sig ”Språkspelets” basala regler: ”Lagt kort ligger”, ”När en Spelare har rört en pjäs, måste den flyttas (till annan ruta, eller, då en stalker närmar sig, till annan, hemlig, ort) eller försäkran om att kulans form motsvarar definitionen av en tredimensionell sfär.
Via en tvådimensionellt expanderande cirkel, kan en 3D-skrivare transformera klotet till en tesserakt i fem dimensioner.
Tillsammans bildar detta diffusa grenverk ett betydligt större och avgörande konkret nätverk: ”Språkspelet”. Wittgenstein utvidgade ”Språket” till att också omfatta hur hominider i olika sammanhang tillämpar ord och meningar så att de får (erhålls, ges) en (entydig?) innebörd genom att de i ett visst sammanhang (oberoende vilket) betraktas enligt de givna regler som etablerats genom samspelet mellan brukarna (i e ”Spelarna).
På senare tid har andra möjliga förklaringar uppstått i spåren efter diskursens sammanslutningar.
Den som i den associativa steganografin äger en större betydelse (signifikans), är förslagsvis möjligheten att Språkspelet består mer av semiotiska tecken (där även ljudvågor och visualiseringar (av t ex ”visioner” och/eller ”illusioner” ingår som väsentliga faktorer)) och som kan ha helt olika betydelser, beroende av om de ingår som del av Textmassan, Kontexten, eller Klartexten.
Roller:
Varje scen har sina roller, i betydelsen ”aktörer” och ”agenter”.
Roller i Textmassan:
Kategorierna Gemene Man, Crethi och Plethi och Detektiven Allmänheten är egentligen alla synonymer för Folket. De mer mogna och erfarna av Folket uppmärksammar i allmänhet den steganografiska ”textmassan”, men utesluter omedelbart, med reptilhjärnans instinktiva selektionsförmåga, informationen såsom oanvändbar, onyttig och till och med skadlig.
Roller i Kontexten:
Läsaren av den här volymen har de tre möjligheter som krävs för att tränga igenom textmassan och in till ”kontexten”.
Första möjlighet: Läsaren är försedd med så mycket överbliven tid kan välja möjligheten till distraktion, rekreation och koncentration (i e fokusering).
Andra möjlighet: Ett hängivet intresse för Språkets vinklingar och vrår.