Angående ”Textmassans integritet”:

Huvuddelen av Steganografens anspråk består av väljandet och vrakandet bland tillgänglig information.

De ekonomiska förhållandenas bräcklighet utgör inget hinder för utforskandet av senaste nytt.

Helt logiskt följer att om något hypotetisk form har en utanpåsida, finns också ett motsvarande utrymme innanför och inuti. Det Ena kan varken utesluta det Andra, det Tredje, eller ens det Fjärde.

En shrapnel i form av äggranat som passerat bäst-före-datum, är som gjord för att brisera. Detta tack vare den indifferenta kodan.

Den transparanta, defaitistiska, semi-permeabla differensen kan bäst framkallas med rorschachtestets fjärilseffekt.

Inferensen föregås av indifferensen. (Detta oberoende av om variabeln ”f” har en intressant karaktär.)

Med en mer exakt vetenskaplig terminologi, innebär det för Tydaren att en obetingad, reflexiv osannolikhet uppstår.

På dagar med udda datum håller sig variabeln (i e Tydaren) utom både syn- och hörhåll. Att osynliggöra och bortförklara är sådana konststycken som denna har lärt sig med Tiden som uthållig mentor.

Mer oroligt lagda variabler byter konstanter som laglydiga Bokstavstroende byter skjorta.

Den mest vanligt förekommande okända faktorn är annan variabel av samma snitt. Däribland finns arter, hybrider, kors- eller linjeavel som den tilltänkta variabeln, tveklöst, kommer att omvandlas till.

Den har en hel del att välja på:

”Binär variabel (läs ”kategorisk variabel”).

”Dikotomisk variabel” (se ”binär variabel).

”Förklaringsvariabel” (hänvisning till ”oberoende variabel”).

”Improviserad inverterad infalls- som i rätt temperatur muterar till utåtagerande utfallssvariabel.

”Indikationsvariabel”

”Intrajektionsvariabel”.

”Kontinuerlig variabel).

”Kvantitativ variabel”.

”Relativ variabel”.

 ”Vanligt förekommande, i synnerhet mellan augusti och september, överdrivet diskret variabel” (som fortfarande är tillräknelig).

Förväxlingskonsten är av helt avgörande betydelse för den som önskar översätta steganografiska textmassan i klarspråk.

Den internationella, multinationella, globala ordlistan kan göras längre, men lokalt språkbruk eller sedvänjorättens patenterade diftonger kan duga bra med hänsyftning till känslan/upplevelsen bakom.

I den ryms själva Extremen-i-Sig av Experiensen-i-Sig. Ordförklädnaden, det maskerade Språkbruket, döljer sig inte i, som Bokstavstroende Skriftlärda gärna vill tro i Orden-i-Sig:s encyklopedisk-etymologiska härledning. Som t ex att ”Ex” betyder ”Ut” och ”In” betyder ”In”.

Detta anspråk på nyproducerade extravaganser påverkas av de vanligaste av klassen ”Olämpliga uttryck”.

Andra olämpliga termer kan utgöras av följande:

”Affektiv analys”.

”Alternativ hypotes”.

”Antal som kräver adekvat behandling”.

”Beatet” (En akustisk intervall där slaget varierar inom förutbestämda avvikelser. 60 slag per minut infaller i början, i mitten, eller i slutet av intervallen (jmf ”drive”, eller ”synkopering”).

”Dropinfall” (Ocensurerad observation som också omfattar ”censurerad information”).

”Dubbelblind observation”.

”Extrem ovärdighet”.

”Exponering av ocensurerad observation”.

”Falskt positivt fynd” (t ex ”glimmande kattguld”).

”Förväxlingsfaktorernas tillväxtsenheter”.

”Inflödesschema för nytillkomna bortgångna”.

”Informerat, informellt, samtycke”.

”Klinisk prövning av kontamitenter”.

”Konfidensdialys”.

”Kumulativ indifferens”.

”Lådagram”.

”Medelfel” (av sådana missgrepp som alla Tydare förr eller senare erfar).

”Minsta nämnda gemensamma kvadratmeter” (motsvarar ett legendariskt analogt beat).

”NNT”.

”Obundet slumpmässigt urval av tilltänkta variabler”.

”Okontrollerat inkontinentala strömmar”.

”Partiellt bortfall” (i motsvarande grad ”selektivt urval” (kan påverka upplevelsen av en ljusglimt längst bort i tunnelfokuseringen)).

”Per centipedmetoden” (medlemmarna mäts på höjden i antalet normal standard fot).

”Poison-fördelningen” (antalet medicinskt behandlade där placeboeffekten kan ange skillnaden på livs levande kropp, eller bekräftad hjärndöd).

”Positiv snedfördelning” (ett lutande plan som anger variabeln X:s färdriktningar i förhållande till avlägsnandet från Origo).

”Predikativt attributvärde” (en metafor som anger övertygelsen hos varje spirituell variabel).

”Prospektiv undersökning” (Som i stora hela har lika betydelsefull anknytning till Prospero, som Prokrastinering till Prokrastes). Aktiviteten går i stort sett ut på att förlägga varje potentiell variabel bortom förväntanshorisonten).

”Randomisering” (ett fast värde som omvandlats till en hypotetiskt möjlig variabel).

”Relativ risk” (i händelse av oavsiktligt närmande av en brant ravin som oavkortat leder ner till en bottenlös avgrund). ”Reliabilitet” (om ifall Variabeln-i-Sig överensstämmer med Objektet-i-Sig, eller inger falska förhoppningar).

”Samband” (som att det Ena har en högst acceptabel relation till den Andra, men utan vidare förbindelse med den Uteslutna Tredje).

”Seismologiskt skede” (En underordna period av ovan nämnda).

”Semiotisk teckensnitt” (Av ett sådant kan följa att A = A).

”Skärningspunkt” (beroende på vilket instrument Tydaren har till hands).

”Slumpmässigt fel” (Som varje Tydare in Spe gärna hänvisar till då något gått densamma något emot).

”Stickprov” (Ett initialt tillstånd som i kronologisk ordning föregår ”Skärningspunkten”).

”Systematiska informationsfel” (En rättelse som Bokstavstroende, i brist på saklig grund, gärna hänvisar till).

”T-test” (utförs under jorden).

”Undre kvartal” (En fjärdedel av en Kvartalsrapport med astronomisk vinstvarning).

”Uteliggare” (Ömsesidigt uteslutande (som så gott som alltid drabbar Den Uteslutna Tredje. Hur och varför denna händelseutveckling trär i kraft i betydelsen, ”laga ordning”, har forskarna än så länge inte kommit fram till. Tydaren kan tills vidare anta att den Ena och den Andra inte önskar ingå i ett ”En Faisant un Accouplissement dans une Ménage-a-Trois”, vilket, eftersom den Uteslutna Tredje aldrig ens tänkt tanken på en sådan komplikation).

”Variabelns frihetsfunktioner” (definierade i Författningssamlingen angående Grundlagen) exkluderande förklarad abstraktionsnivå).

”Veritabla utsvävningar” (t ex i San Borondon eller Las Vegas”).

”Överlevnadsstrategi” (I närheten av avrundningar).

”Övre metamorfos kvartsit”. (Restprodukt i sista stadiet före återvinning).

Föreställningsvärlden före den Andra Språkförbristningen.

Alla som besitter allmänbildning, vet att Euklides Elementa kom till i bruket av jorden, inte som materia, men som yta.

På de gamla grekernas tid var ytan mer avgörande än djupet. Egendomen sträckte sig betydligt längre ner i marken, än vad den tycks göra idag.

Inledningen är bedrägligt enklare än man (Tydaren) först kan komma att tro. Med ett ord, förslagsvis ”ingenting” ska den helst förmedla allt, men ändå, mellan raderna, bara gammal skåpmat. Ungefär som att böjda verb ska böjas före sista bäst-föredatum har utgått.

Innanför de steganografiska kretsarna har Verbet en, om ej tagen för, given ställning.

Steganografi en pragmatiskt anpassad och tillämpad metod. Det som inte fungerar ute i kretis och pletis verkliga liv, kan rimligen inte anpassas till ett tvådimensionellt 80-grams kopieringspapper.

(I den här textmassan är alla inblandade och berörda överens i konsensus och med acklamation. Detta kan, för en Tydare in spe, upplevas kluvet och delt. Därför är det äntligen dags att införa en hypotetisk-symbolisk konflikt.)

På den ena sidan om skranket finns ”Steganograferna”, det vill säga: Tydarna och Steganograferna.

(I fortsättningen kommer Läsaren tilltalas som Tydaren och Steganograferna som Steganograferna.)

De förutbestämda antagonisterna tillhör den i textmassan, i offentlighetens ljus, inte alls opassande kategorin: De Bokstavstroende, eller, lite kortare, bara Bokstavstroende.

Bokstavstroende förses, såsom anklagade för bevisbördan, alltid med rätten till första ordet.

Önskar Bokstavstroende avstå från detta privilegium bör denna inlaga finnas till hands i god tid före problemformulerings upplösning.

Utvecklingen pågår med följden att aldrig upphöra med blotta förskräckelsen!

Som en första introduktion till Steganografins rättesnören ”De Tre Di:na”, bör Tydaren finna en avsevärd skillnad mellan dem och förfalskade akrostikon (Di:na utesluter båda alternativen ”Transpiration” och ”Inspiration”):

Dissociation (alt. ”Distraktion”)

Diversation (alt. ”Diagonal”)

Division (alt. ”Dimension”)

Hur dessa hänger ihop och hör samman tillhör gruppen ”Problemen-löser-sig-nog-när det är så dags-i-Sig”.

Under tiden som de inväntar en förklaring, kan Tydaren utan dåligt samvete fortsätta till nästa stycke.

Ingen mindre än John Churton Collins lär ha formulerat en förklaring:

”Avundsjukan är den mest uppriktiga formen av smicker”.

De avundsjuka tog omedelbart tillfället i akt att omformulera visdomen till:

”Plagiatet är den mest uppriktiga formen av smicker”.

Andra missvisningar har också använts. Bara för att nämna ett exempel av flera:

”Pastischen är den mest uppriktiga formen av uppmuntrande ord.”

Kan, men kanske inte bör, vara en rimlig förklaring till att Bokstavstroende snart insett, men ändå grundligt missförstått, Steganografernas felsyftande språkbruk.

Ett andra, mer generellt slående exempel i sitt slag, på stegangorafiskt utformad nonsenstextmassa:

Tydaren, iklädd Odysseus toga, for med sina mannar till ön Ajaja. Där stod Lynda Carter, Nick Carters tilltänka, i Jenny Greenteeth paranta behag.

Sjöhäxans amazoner var vilda av åtrå. Tydaren, tätt följd av sjöbusarna från skeppet Largot, såg fram mot en het natt i Liliths Bordello of Human Blood.

Odysseus och Lynda Carter byter looks snabbare än Madame Mim och Merlin byter trollformler.

Då Lynda Carter fortfarande ligger i blomstersängen likt en sovande Törnrosa, skyndar sig Odysseus ut på Arkadiens himmelska ängder, ägnar Olympos en stund av hängiven förundran, väcker sjöbusarna och, med Odysseus i spetsen, rustar åstad ner mot Largot.

Jenny Greenteeth, åter in under skinnet på Lynda Carters objektifierade venusgestalt, upplever sig befinna sig i ett välsignat tillstånd. Vem som är den biologiska fadern är mer än uppenbart.

Lilith framkastar en kliniskt ren förbannelse mot änglamakaren.

Strax nedanför Scillas höga klippa, slår förbannelsen till och, sjöbusarna, som inte alls förvandlats till saltstoder, möter en osynlig vägg av vidskepelse.

Lynda Carter, som har ett sjuhelvetes humör, får skylla sig själv.

I oregelbundet asymmetriska känslosvängningar mellan eufori över den kommande tilldragelsen och dystopiska föreställningar om hämnden mot Tydaren, alias Odysseus, utmanar honom i en metamorfosisk kamp.

Odysseus och hans, intill döden, trogna sjöbusar, ställs inför faktum. En andlig hinderbana bestående av de vanliga bastionerna, vattenpassen och skeppsbrottsfällorna, återstår efter strapatserna, en försåtminerad doserkurva. Den är lurig på så vis att om löparen utropar rätt ord, förblir den i förväg konstruerade effekten, outlöst.

Med ständigt rätt ord utslungad från tungan, kan Largots largonauter återinta sina traditionella positioner på fartygets olika stationer.

Först en klargörande rollista.

Den steganografiska agenturens team har ett givet antal medarbetare. Vid rullbandet står, i tur och ordning, från vänster till höger:

Frifräsare; autonoma och oberoende scoopsamlare, in natura-fotografer, fördomsfria stalkers och samvetslösa avant-gardister, anländer in från kylan, skakar av sig snö samt slaskvatten från en eftermiddag i Norrlandsgatans rännsten och lägger upp på informationsdisken en väldoserad mapp inlindad i välbegagnad vaxduk (de mer nedgångna måste, av fullt begripligs skäl, skydda materialet med en mer ekonomisk textur, till exempel galon eller halvtransparent plast).

Informationshanteraren och vid de sällsynta tillfällen då inslaget visar sig vara glödande hett, Beställaren.

Dennas hårda och kalla nypor låter sina överkänsliga fingertoppar, från början till slut, granska upplysningarna framåt och tillbaka.

Ifall Beställaren knäpper med vänstra handens tumme och långfinger, är inhandlandet helt uteslutet. I de sällsynta fall då detaljerna kan anses som alltför obetydliga, spetsar Beställaren öronen.

I synnerhet inträffar detta moment då Beställaren, i samstämmighet med Informationshanteraren upptäckt något, än så länge äkta men oslipat, högexplosivt stoff av fram till dess okänt och obekräftat nyhetsmaterial.

Informationshanteraren diskuterar varans ursprungliga och egentliga värde med prisjägaren. Det finns, inom vissa gränser, en garanterad prutmån.

Då gängse parter nått fram till en uppgörelse och ingen av dem är beredda till att gå därifrån med oförrättat ärende, bekräftas uppgörelsen med ett kraftigt handslag. Sällan, men det händer fortfarande att, när biten är på väg att självantända, bjuds prisjägaren på en shot av husets eget hembrända eldvatten.

Beställaren har just städat bort inaktuella och överflödiga ikoner och appar från sitt digitala skrivbord. Då dyker mappen upp med senast obehandlat material.

Beställaren totar ihop en trovärdig, men uppenbar sanning och sänder den vidare, under rådande säkerhetsförhållanden, via fysiska brevduvor eller retro rörpost, till Idégivaren.

Idégivaren väljer ut en tillräcklig informationsbit bestående av möjliga sannolikheter och formaliserar sanningen till att överensstämma med gällande verklighetsuppfattning.

Det är känt redan från de gamla grekernas tid att Tydarens verklighetsuppfattning mer kan erinra om den stoiska Apolloniska, än Bokstavstroendes epikureiska Dionysiska.

I klyftan mellan de två vitt skilda uppstår det första riktiga tillfället till steganografiskt förfarande. Sanning samt dess högst sannolika miljö ska överensstämma som ler och långhalm. Den inledande processen från oslipad, men fortfarande glödhet, sanning är nu utblandad med förlopp som är mer kända för sådana, till exempel som, aningslösa Bokstavstroende.

Därmed är klartexten betydligt enklare att hantera, än det tidigare uppenbara faktaunderlaget inklusive permanenta källhänvisningar.

Designern (också kallad ”Inredningsarkitekten”) har ett arkiv översvämmat av textmassor. Ett gammalt hederligt klipp-och-klistra-jobb, där designern omstrukturerat den uppenbara sanningen till mer diffust ihopsatta truismer. (Det var i en sådan process som Popper och Wittgenstein, i en trivsellokal i Trinity College i Cambridge plottrar ner tänkbar skyddstext och överlämnar den till  infogar informationsbiten, som traditionsenligt ingår i textmassan Informationen som ingår i meddelandets klartext är utvald och sammanställd av en Beställare.

Ett lättbegripligt svar är skillnaden på vad som är inneslutet och vad som är uteslutet.

Idégivaren/Beställaren/Utformaren/Budbäraren försätter ett objekt i ett sådant tillstånd att inte andra än Steganografen/Tydaren kan formatera det i dess enda rätta element.

Staganografiskt omvandlade objekt anses i de flesta miljöer som uteslutande andliga fenomen. En tankevurpa som Tydaren tills vidare kan härleda från metafysiska spekulationer om Varat och Intet.

Sammanhanget, inklusive informationen, faktaunderlaget, källorna samt klartexten, har inte det minsta lilla att göra med högre, eller lägre, mer överbearbetade, hastigt påkomna sanningar.

Ur ett Orsak-Verkan-perspektiv, är Effekten betydligt mer avgörande än Insatsen. Mottagaren (Adressaten) avslöjar Effekten och Uppkomsten kommer som ett brev på Posten. Hänförande laviner på laviner av fruktlöst snömos rasar utmed administrativa centralmassiv.

Den ofta i särklass anlitade ordbehandlaren räknar som alltid kallt med att Bokstavstroende hellre söker sig till tvådimensionella senvägar, än tredimensionerade genvägar. Kulturknuttar, vars hustrur kan, av den sysslolöse dagdrivaren, strax före lunch, betraktas ute på odlingslotterna bör se sig om mer än en gång, kanske flera, efter en mindre begagnad försörjningsbasis.

När efterfrågan faller, ökar tillgången. Detta löser man vanligtvis med att italienska överbetalade räknenissar utnyttjar kreativ bokföring till personaladministrativa åtgärdspaket.

Skönlitterära tårtor-på-tårtor väntar ödesmättat på sin tur till återvinning i magasinens tuggmaskiner. Hemlösa bokmalar lidande av existentiell och intellektuellt progressiv ångest, uttrycker sina innersta affekter i regelbundet återkommande spasmer och peristaltiska motståndsrörelser.

Annons