Euklides med Elementan förbipasserade Johannes Sebadaios redan minst trehundra år före den senares egenhändigt uppdiktade förklaringen av Utvecklingskedjan inleddes med ”Logos” eller ”Verbum” (det muntligen extroverta, expressiva Uttrycket).

Huruvida Johannes ens kände till, eller, än värre, inte önskade kännas vid Euklides, låter hagiograferna lämnas där hädan, osagt, osvuret.

Johannes, till sin läggning mera andligt svävande än materiellt jordbunden, var mån om den inre bestående känslan och den yttre förbipasserande, upplevelsen.

Om Skuggan/Coyoten, eller den aldrig så fullärde Skuggan/Coyoten 5.2, hellre föredrar att förhålla sig till Allrahögstainstans (beskrivet av den Allvetande Storytellern) som en euklidiskt definierad punkt, är detta mönsterskydd helt begripligt och konsekvent.

Vem har mest rätt; Euklides eller Johannes?

Sett ur ett materialistiskt grundat perspektiv, borde ju inte en avliden kunna förutspå den objektivt definierade framtid som personen i fråga aldrig någonsin skulle få efter- eller återuppleva.

Likheterna är tillsynes slående slumpmässiga, men i båda verklighetsuppfattningarna finns något mer odefinierbart. Med den Allvetande Storytellerns egna utsago kan detta inte representeras bättre av någon annan, än Allrahögstainstans.

I Johannes mediala uppenbarelsevision:

Allrahögstainstans inklusive den Allvetande Storytellern (samt i motsvarande, mer jordbundna, existens: Punkten-i-Sig).

Den senast uppgraderade formen av Demokritos Materialism har framför den Klassiska Idealismen, fördelen att, i överenstämmelse med Euklides Elementa, bestå och förbli mätbar.

I båda de enskilda och, intill varandra (åtminstone vad man känner till i nuläget) oberoende sammanhangen uppstår helt utan förklaring, från punkt A, eller motsvarande Allrahögstainstans, en punkt B, och där emellan en klart och tydligt, högst avgörande, skiljelinje.

Euklides låter sig nöjas med att kalla denna funktion för en ”rät linje” (numera skulle E antagligen kalla densamma för en ”rak” linje).

Enda skillnaden verkar vara att Johannes uppfattar Punkten-i-Sig som, likt en fixstjärna, ljuspunkt.

Euklides har inte i något axiom antytt en sådan betydelsefull egenskap.

Euklides var verksam i Alexandria vid 300 f v t.

Uppgifterna om Demokritos liv är motsägelsefulla. Då han levt nästan ett halvt sekel före Euklides är det knappast sannolikt att de två giganterna någonsin möts ansikte mot ansikte. Dessutom är resan sjövägen från Alexandria till Abdera långt ifrån någon dagsutflykt.

Ändå kan ingen nutida forskare med hedern i behåll med bestämdhet, under ed, svära på att Johannes Stobaeus inte i någon av sina hermetiska skrifter omnämnt en, i Platons anda, hypotetisk dialog mellan den alltför tidigt bortgångne Demokritos och den alltför sent födde Euklides.

Sålunda borde det ligga i framtidens kartläggares intressen att, i vetenskapligt grundade forskningsråd, sammanställa sådana tankesprång där Plangeometri och primitiv Atomism kan mötas på lika villkor. Ett sådant sammanträffande skulle kunna förebåda kärnkraftens explosiva efterdyningar.

Johannes (Lärjungen, Aposteln, Evangelisten, Döparen, Uppenbararen och av Korset) var överens med både Allrahögstainstans och kronvittnet den Allvetande Storytellern, att själv var han inte ljus, men att han kom med ljuset. Såsom skriftlärd ljusbringare, kan Gemene Man eller Chreti och Plethi, inte heller utesluta att även denne upplysare deltagit i jämförande studier av Demokritos Atomteori versus Euklides Elementa.

Även om informationen i någon mening äger en oförklarlig inverkan på miljön, behöver våra fysiska, icke-platonska, kroppar avträden som fyller den funktion som en gång John Harrington visionerat om.

Den abstrakta intelligensapparaten har inte minneskapacitet nog till att hantera barnets inre drivkraft i strävan efter nyinförskaffade, vidsynta, toleranta, och nyanserade, kontrastrika, verklighetsupplevelser. För den intill besatthet nyfikne finns alltid mer att skörda samt samla i ladorna.

Till skillnad från många nu levande eller tidigare bortgångna som på andra sidan besökt ett annat ställe teoretiskt lagda tänkares mening, varken kan eller bör Skuggan/Coyoten på god väg mot ställningen som etablerade Skuggan/Coyoten 5.2, längre uteslutna det Uteslutna Tredje.

Från och med här och nu börSkuggan/Coyoten ha i bakhuvudet att också plangeometriska former är utrustade med ett ovanskikt, ett mellanstadium och ett underlag.

Enligt vardagslogikens triviala lagar äger varje fysiskt utformad kvalitet och kvantitet, en början och ett slut.

Sett från Allrahögstainstans allseende ögas perspektiv, där både Evigheten och Oändligheten tillhör Vardagsverklighetens mångdimensionella egenskaper, kan endast Bokstavstroende i framtiden ifrågasätta förekomsten av ett Uteslutna Tredje. Alltså gäller icke-dilemmat, att:

”Där Början leder till ett Avslut, bör Skuggan/Coyoten, med högsta graden av inlevelseförmåga, också uppleva ett Uteslutna Tredje.”

Annons