Om Vi är Guds Avbild, följer logiskt att Gud är som Vi.

Visst var det så. Curlingföräldrarna och curlingsamhället hade sina för- och nackdelar. Var alltför tillrättalagt, hamnade man snart i samma problem som för ”neoluddisterna”. Skillnaden var att, de hade redan allt, men till vad och varför?

Vi behöver nog inte oroa oss för det, sa Holger. Har människor levt här i världen i över hundratusen år, så kommer det nog att finnas kvar några problem, åt dem som lever i framtiden, också. Det tror i alla fall jag.

Javisst, sa Evert och skrattade. Vi har ju klimatförändringen. Det har vi ju just lärt oss, här på Dreva Bruk:

”Uti stallet ligga ett oskyldigt lindebarn på ett nyinstallerat, provisoriskt improviserat foderbord.

Med Staffans valkiga men varsamma händer har den nyss till jordelivet anlände ungersvennen utsatts för draghålet under ekluten och därpå avtvagats i fålen apelgrås vattenho.”

(Textmassan ingår som en fotnot i ”De Aldrig Godkända Apokryfiska Tilläggen”.)”

Tydaren hanterar abstrakta informationsbitar mer radikalt fragmentariskt, än lugubert formellt.

Allmänheten, Gemene Man samt Crethi och Plethi kan av en obildbar Tydare uppfattas som avgörande molor. En försiktig antydan om hur, även inför den allenarådande vågmästaren, väl textmassan i sin helhet ska behandlas.

De två direkt kopierade ur Bibelns Gamla Testamentet, Första Mosebok, Genesis, om hur Människan i dess nuvarande existens kom till.

Tydaren kan använda exemplen som en första, lite mer frimodigt experimenterande, övning i det steganografiska hantverket.

(Citaten hämtade från Bibeln.se

I citaten betyder tecknen /…/ att stycken uteslutits, utestängts, utlämnats eller utelåsts.)

Första Moseboks första kapitel.

”/…/ Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.

«Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. /…/”

För Tydaren är innehållet mellan raderna inte lika tvärsäkert förutbestämt som för en ohämmad bokstavstroende.

Till att börja med (citat): ” Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss.” (slut citat)

Jämfört med hur den framkallade visionen kan uppfattas av någon, vilken som helst, av Bokstavstroende, måste Tydaren anta att påståendet antingen är alltför vagt formulerat, kanske misstolkat, eller mer i överensstämmelse med von Dänikens våghalsiga spekulationer.

”Avbild”, eller ”lika oss” kan i vår egen samtids nuläge uppfattas som motsvarande en grafiskt, i två dimensioner, avtryck, i tre dimensioner, modell, i fyra dimensioner (Rumtiden) mannekäng( första, andra och tredje dimensionen, samt tiden, rörelsen och anspråken på ett, förhållandevis, rikt, inre liv) android (alla de tidigare nämnda, men med hänsynstagande till elementarpartiklar, permeabla växelvis med semipermeabla elektrolyser mellan organiska celler respektive syntetiska mokrobiks (med utgångna pacemakers som förebilder) som samverkar synergiskt och cybernetiskt med alla informationsanslutna nätverk i närmiljön), eller, det just nu pågående projektet om ”Andhrypen” (arbetsnamnet ”Andhryp”

Jämför med:

I Första Moseboks andra kapitel har Allrahögstainstans begränsat Människobarnens livsutrymme till att endast gälla innanför Edens lustgårds höga och välbevakade mur:

”/…/Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. Herren Gud gav detta bud: »Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.

«Herren Gud sade: »Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.« Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. Då sade mannen: »Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen.«  Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.”

Tydare och kanske till och med även tvehågsna Bokstavstroende kan uppleva formuleringar såsom antingen irriterande, underhållande, eller -och.

Även om impulsen befinner sig i ett rått stadium, har sådana uttryck samma funktioner som alla dem i den närliggande miljön.