Jag kan idag, snart 63 år, önska att jag hade kunnat skicka den här texten till mig själv, då jag var 14 år.

Då hade jag, om jag då förstått hur budskapet skulle kunna förändra mitt framtida liv, sluppit att dygnet runt och året runt, älta denna olösliga fråga.

Men så är det; är man besatt av något, så blir det ens ovillkorliga öde. Alternativet är att söka ersätta den icke önskvärda besattheten, med en annan mer att föredra.

OCD är inte det enda svaret på hur att handskas med ett irrationellt, ologiskt, paradoxalt och fatalistiskt olösligt problem.

”Amor Fati”; livet blev som det blev.

I och med denna bloggsida har jag egentligen blivit klar med mitt livs fråga om: ”Meningen med Livet” och ”Livets Mening”.

Det som hänt, har hänt.

Gjort är gjort.

Ingen kan gå tillbaka och be om ursäkt eller försöka gottgöra en misslyckad handling.

Hade jag blivit lyckligare, om jag insett svaret på problemet vid 15 års ålder?

Vet inte.

Kanske till och med olyckligare, då livet redan då tyckts hopplöst och olösligt.

Kanske jag hade kunnat förstå och bruka mitt enkla förstånd till mera kreativa saker och händelser?

Jag hade kunnat berättat detta för flickvänner och kompisar, men hade det gjort någon avgörande skillnad?

Hade de trott på mig?

Åren 2001 till 2020:

Det här är vad jag egentligen är sjukpensionerad för:


För att jag hela tiden är besatt av att finna svar på en fråga som jag aldrig kommer att finna svaret på.


Genom alla år är det så många som har försökt att ”hjälpa” eller ”förklara” eller ”anklaga” mig för att vara någonting eller alla av ”homosexuell”, ”bisexuell” etc.

För övrigt är det ett stort fel med den beskrivningen:

Är homosexualiteten en personlig, okontrollerbar drift, och/eller en fysisk handling?

Kan någon som upplever sitt liv på så vis, ”avstå från homosexualiteten, läggningen och preferensen?”

Vad menas med att ”komma ut ur garderoben” och offentligt vara ärlig och stå för den man är?

Är en ”bisexuellt lagd person”; förvirrad? Är alla människor i grund och botten ”bisexuella”?

Jag menar att vi människor, generellt ägnar alldeles för mycket av vår enskilda livstid åt ”Sex” och ”Sexualitet”.

De som verkligen borde vara engagerad i frågan, skulle vara ”sexarbetare”, som porrfilmsstjärnor och prostituerade.

Varje gång som jag har försökt att ”definiera”, ”kategorisera”, eller ”begränsa” mig själv, så har det bara lett till ökad stress, lidande och förvirring.

Puritanism?

Kanske är det så att människor idag, trängda in emellan konsumism, narcissism, karriär, perfektionism, nihilism, hedonism m m, upplever ”Sex” som inträdesporten till en mer meningsfull livsstil?

Shaolinmästaren Shi Hang Yi förklarar det på ett annat sätt: ”Fu”: Skicklighet.

”Kung”: Ansträngning.

”Kung Fu”: Ansträngning leder till Skicklighet”.

Ungefär: ”Den färdighet man ägnar det mesta av ens vakna livstid till, kommer man att bli allt skickligare i.

Förutsatt att man verkligen tar uppgiften på allvar och med målet att alltid strävar att bli bättre och komma längre. ”Övning ger Färdighet”.

”Att Göra är att Lära”.

Att ”tänka för mycket”, är att göra, praktiskt utföra, för lite”.


För det är någon hotfullt med Ovissheten.

Kan vi inte placera in oss själva och varandra i olika begränsningar som ger upplevd trygghet och säkerhet, så vill vi hellre bli av med det Osäkra, än att vistas i dess omedelbara närhet.


Det tror jag att många upplever som ett hot; att inte få ett slutgiltigt, definitivt, svar.


”Svar” på vilken fråga då?


Det är det som kanske är det mest skrämmande; att inte ens finna den fråga som kommer att leda till ”det enda, rätta svaret”.


”Konsten” har för mig blivit att dels inte fly från Ovissheten och Oron, men ändå inte ta det riktigt på allvar.


På så vis tror jag att man är modig, när man orkar och vågar, var dag, att uppleva och stå ut med att svaret inte finns och att hjärnan aldrig kommer att finna fram till ett tillfredsställande svar.


På så vis tror jag att Intellektet, Intelligensen, Känslan eller Intuitionen (samtliga med utgångspunkt från en slags fördom eller förutbestämd ingivelse (som ett äkta eller oäkta trauma) är helt missvisande.


På så vis tror jag att shaolin-munken i intervjun har rätt. Livet kommer att leda var och en rätt, som vågar fortsätta på sin väg.

What is Pure OCD?

Debunking the myths of OCD – Natascha M. Santos

OCD3: OCD & Sexuality

OCD3: What is Sexual Orientation OCD (previously called Homosexual OCD / HOCD)?

OCD3: What is Existential OCD?

Interview with Shaolin Master Shi Heng Yi – The Way To Self Mastery

Part 1 – Body Awareness in Qi Gong Practice

Annons