Angående Kulturkultens efterdyningar:

Maskinen kan tyvärr inte vara till någon hjälp för att återfinna den felande länken mellan det Prebabylonska Språkbruket (före Språkförbistringstiden) och 1930-talets Automatism.

Då varken den telepatiska eller kollektivt undermedvetna kommunikationsmedlet angående informationshanteringens effektivisering av fjärrgående anknytningar, tvingas Tydaren tills vidare äga tålamodet att förhålla sig sval intill, för tillfället, gällande fakta.

Inför Årsmötet sänder Interimsstyrelsen ut en Kallelse med förslag till Dagordning.

Om till äventyrs någon autodidakt, autonom, anonym Agent önskar bidra med någon saknad punkt i uppdragslistan, bör denne, hellre förr än senare, sända in sitt bidrag före Dagordningen är godkänd och klubbad.

Årsmötet har alltid inordnats i en obruten kedja av föregående (orsaken är numera bortglömd och utagerad).

Hängivna forskare av folklivet menar att det inträffar i den tid då försommaren vaknat upp ur sin vinterdvala och, sömndrucken, lojt och lite blasé arrogant, sträcker sina armar upp mot sänghimmelen.

Sista datum anges då punkter ska vara insända.

Med ”punkter” menas punkter som ska föredragas enligt Dagordningen.

Styrelsens umgängesformer återkommer i ett kontinuerligt flöde av samma virtuella ”Lev i Nuet”-frånvaro.

En detrueringsmaskin vidaredistribuerar återförbrukningsmaterialet till en applicerbar 3D-skrivare, där, efter vissa nödvändiga korrigeringar och retuscheringar, bilden kan tydliggöras även för en närstående anhörig med begränsad uppfattnings- (i.e.)åsiktsförmåga.

För att inte bli kvarglömd eller förkommen, kan Agenten tvångsa ett ögonblick i dörrhålet, dra en repa inne i lokalen, låtsas upptäcka en 2D-skrivare, än en gång, med melodramatiska rörelser, tveka, därpå göra slag i saken, med bestämda steg närma sig kassadisken, utan kontokort men med kontanta medel, införskaffa maskinen och, med på lätta fjät, göra sorti.

Denna till synes improviserade agerande kräver mycket övning. Även en medfödd begåvning måste vara införstådd med att allt inte kommer flygande som stekta sparvar i luften.

Den enskilda Hjärn- eller Tankesmedjan eftersöker förgäves mönster och sammanhang. Tydaren kan in för detta faktum, varken misströsta, eller gå i stå.

Om frontalloben fortfarande befinner sig i ett omoget utvecklingsstadium, är också omdömet därefter.

Helhetsperspektivet fungerar inte i ett sådant snabbframkallat motiv.

I Industrialismens förstadium, kvar inom Feodalsamhällets trångsynta värderingar, måste agerande Steganografer, på en och samma gång, både fungera som förebilder och varnande exempel. Det var i sådan brådrask som Det Uteslutna Tredje kom till användning.

I rollen ”Fjodor Dostojevskijs Dubbelgångare” kunde Agenten, å ena hållet, fungera som ett exemplariskt föredöme, men å andra sidan bära en undertröja i lämplig storlek, med texten ”BAD” frampå bröstet. Observatören/Tydaren/Beställaren, kunde från varsitt håll bortse från Agentens yttre hållning som varnande exempel (”BAD”) och, mer inrikta sig på den inre, lite latent underliggande, egenskapen: ”Föredömlig förebild”.

I det Postindustriella/Poststrukturalistiska/Postmoderna Samhället kan ett sådant utbyte ske i lämplig lokal som det lilla Stadshotellets Wienerkafé, centralstationens ”Meeting Point” (Turning Point) eller ett lättillgängligt hål i väggen.

Likt en hetsporrad ockasionalist tillika dylik opportunist är Tydaren alltid redo att, med båda händerna fånga tillfället i flykten.

För dem som fortfarande är i livet med minnet i behåll, minns hur Surtsey, den 14 november 1963, ur en eruption uppstått i en blixtklar abrovinkel.

Den svarta materien Rumtiden existerar inte bara ute i ett avlägset universum. Var och en av Gemene Man som otåligt inväntat mörkrets inbrott, vet hur det egentligen ligger till.

Euklides högst elementära beskrivningar av utsträckta linjer mellan två hypotetiskt befintliga punkter utgör den allra första grundläggande beskrivningen av hur liksidiga platonska kroppar uppstått ur ingenting.

Alla hängivna, passionerat besatta lantmätare vet instinktivt att Euklides axiom byggde på hur agrarsamhällets tegar skulle fördelas rättvist. Arean i ett mer abstrakt plan kunde betraktas som, i två dimensioner, till ytan platt.

För att ingen av deltagarna skulle uppleva sig stå utanför, övergiven, förbisedd, förbigången eller omsprungen, hade Euklides två medhjälpare, Arthur och Jeremias, med intentionen att inräkna minsta tuva till slut tömt verktygslådan på alla till buds stående medel, bland annat blyertspenna, rutat kollegieblock, totalstationer, tumstockar, måttband och stegmätare, samt på senare tid, laseravståndsmätare och GPS.

Euklides var i nutida betydelse ingen geodet. Hans Elementa banade väg för framtida mätningsmetoder som nivellering, trigonometrisk mätning, polygonmätning och gradmätning. De topografiska förhållandena ställdes i ett provisoriskt, i relation till lösa nätverk, anlagt kontor.

Visst hade arbetsresultatet inflytande på bygemenskapen.

En tidigare utböling hade sökt mandat till byfåne, kunde drabbas, i möjligaste mån, innanför lagens råmärken, av först avmätning, därpå följande inmätning, utsättning och, i värsta fall, tvångscentrering.

Annons