Klarar sig människor utan fysisk närhet?

Bad times for sexworkers around the world. My text here is from 2014.

Drömmen om den perfekta partnern har funnits sedan Pygmalion, My Fair Lady, Fruarna i Stepford, Jag Robot, Bladerunner och, nu senast, i den svenska teveserien Äkta Människor.

Hur gör astronauter, alienerade och isolerade, i rymdfarkoster och rymdstationer?

En sak är en sak, oavsett hur lik en människa den än är.

Mänsklig moral kan inte översättas till varken en skulptur, en skyltdocka eller en robot.

Sedan urminnes tider har vi i vår kultur tillfredsställt våra sexuella lustar och behov med allt från sexuellt upphetsande bilder, texter, föremål, filmer och, varför inte, robotar?

Med den senaste elektroniska tekniken och alla olika slags digitala media, är det idag möjligt att tillgodose var och ens behov, önskningar och drömmar med elektronik inkapslat i silikon eller annat mänskligt hudliknande material.

Redan på 1970-talet fanns det svenska schlagerlåtar om både ”Uppblåsbara Barbara” och ”En man i byrålådan”.

Numera säljer alla möjliga slags postorder- och nätföretag ”sexleksaker” och annat sexuell stimulans helt öppet i både sina kataloger av papper och på sina hemsidor på Internet.

Företag som förr betraktades som omoraliska kan nu öppet annonsera sina produkter i helt vanliga dagstidningar.

I både filmen Bladerunner och i teveserien Äkta Människor leker man med gränsen mellan Människa och Robot.

Daniel H. Pink har skrivit om hur vi människor skapat och ersatt oss själva, först med maskinerna som kunde klara av mycket hårdare fysiskt arbete, än vi själva, med våra begränsade fysiska kroppar.

Nästa steg blev avgjort då schackspelaren Garri Kasparov först vann, men därefter förlorade mot en schackdator.

Enligt Daniel H. Pink blev Kasparov djupt deprimerad, då han insåg att schackdatorn, till skillnad mot de mänskliga motspelarna, saknade luckor och blinda fläckar i sitt anfalls- och försvarssystem.

Daniel H. Pink menar att vi nu måste gå vidare, från att vi har ersatt människor med logiskt tänkande och rationellt beteendemönster, med ”höger hjärnhalvans” begåvningar.

Men varför tillverka en robot, en maskin, såsom okänslig, stel, kall, mekanisk, oempatisk, likgiltig och ”maskinliknande”, när man likaväl kan tillverka en trevlig, tillmötesgående, sympatisk, varm, medkännande, inkännande, mentaliserande, med teveserien Äkta Människors begrepp ”Hubot”?

En robot som kan programmeras och ställas in till att vara undergiven, dominant, dum, serviceinriktad, arrogant, sexuellt utmanande, flirtig, med växande intresse och med både artificiell impulsivitet och självprogrammerande.

Från användningstillfälle till användningstillfälle, pågår ett dataprogram som är självlärande och självutvecklande, så att ”sexpartnern” lär sig att svara mot sin användares olika behov.

Frågan blir förstås om denna sexrobot ändå inte på lite längre sikt blir förutsägbar och tråkig?

Är den sexuella tillfredsställelsen tillräcklig, eller söker vi människor också något annat, som kan passa in under rubriken ”Kärlek”?

Ändå finns det i vår omgivning flera olika mer eller mindre moraliska och juridiska affärsuppgörelser som kan kallas för prostitution, trafficking, grooming, porrindustrin med både bilder, texter och filmer, samt live shows.

Finns det något i det sexuella maktförhållandet som kräver som en förutsättning att partnern ska vara en 100% äkta människa?

Kan inte också en sexrobot stimulera makt och simulera underkastelse och maktlöshet?

Roboten skulle ju mycket väl, likt i det numera berömda Milgramexperimentet, kunna förse användaren till sexroboten med en skala av negativa känsloupplevelser.

Sexroboten skulle också, före, under och efter sexakten, kunna fungera som dator, tevemottagare, visa streamade filmer, inspelade talböcker, musik samt, ja, varför inte, som schackspelsdator?

Kanske framför allt den japanska marknaden har länge producerat olika imiterande robotar.

Den mest kända idag, var nog den lilla Tamagotchi, en sällskapsdjursrobot, som man skulle komma ihåg att mata, ge vatten med mera.

Senare kom robothunden, med sina olika behov, men ändå anpassade till ägarens vilja till att leka, gå ut eller bara roa sig med.

Söker man på internet, googlar, på ”sexrobot”, så finner man redan flera liknande objekt, men de ser inte särskilt människoliknande ut, utan påminner mer om uppblåsbara plastdockor.

Detta är alltså en marknad som helt säkert kommer att komma, ju fler singelhushåll som uppstår när människor inte har tid med eller orkar med ett ibland krävande förhållande med en annan människa.