Det som Mich var allra mest förvånad över, var Baltazars uppdykande. Var han originalet, eller fanns det med en kopia av honom i varje biosfär?

Joe och Mary tyckte det var tråkigt och trängdes med alla de andra för att åka hem igen. Zanna och Mich stannade kvar, för att lyssna på vad människorna sa, i eftersnacket.

Hade oron lagt sig?

Hade Baltazar Vaduvills tal haft någon verklig påverkan?

Hur tänkte de som igår varit eniga med Oswald Goodwell?

Det borde finnas en internt, hårt sammansvetsat gäng som fortsatte trots Goodwells plötsliga frånfälle. Hade han för resten bara givit sig av så där som ingenting, eller hade något hänt honom?

Efter en stund slöt sig en liten grupp kring de som verkade veta mer. Zanna och Mich stannade för att lyssna av vad de sa. En kort och smal man ledde samtalet:

–   Vad var det där för nåt? Var det verkligen en människa av kött och blod, eller var det en cyborg?

–   Vad jag har hört, sa en ung kvinna, har Vaduvill skrotats för åratal sen. Han var först en robot, tillverkad av Adam Frånlandsvind och Jim Legg. De som startade företaget AndroArt. Mycket kan ha hänt efter det…

–   Kan det ändå inte ha varit sant, det som Goodwell sa? Skulle vi inte kunna återvända till Tellus, för att hjälpa andhryberna med städningen av planeten?

–   Vad skulle vi kunna använda som bränsle då? Vi behöver ju så mycket mer än bara luft och värme. Någon energi måste föra oss tillbaka också, annars blir vi kvar här.

–   Det finns två bränslen eller energier som jag vet att SpåRätt använder redan nu. Det ena är ett fotonkraftverk, som bör finnas i varje plattform som ingår i Exodus. Det andra är själva energin i rumtiden, som man mycket väl kan använda för längre sträckor. Med den kan man även använda partiklarna i ljuset och, när vi närmar oss Tellus; solenergin förstås.

–   Det låter, sa en medelålders man, som om detta åtminstone är teoretiskt möjligt, men skulle det fungera också i praktiken?

Mich var inte lagt åt det konspirationsteoretiska hållet, men han trodde ändå inte helt gott om något som människorna var inblandade in.

Hade SpåRätt och Ministralen gått helt fria från misstankar och anklagelser i alla år, efter att maskingänget tagit över efter familjen Frånlandsvind? Det var värt att fundera över…

–   Här, får jag presentera; vår nya ledare, som tar över efter Oswald Goodwell. Han hann utse henne, dagen innan han försvann. Kanske att han kunde förutse att han inte skulle bli kvar särskilt länge. Var så god att stiga upp i talarstolen: Ursula Mandelbrodt!

En ung, vacker kvinna med kurvig figur och blont svallande hår steg upp på podiet. Hela hennes hållning utstrålade säkerhet och trygghet. Hon var någon som kunde hålla en i handen när det stormade. Hon öppnade sitt tal med orden:

–   Jag är mycket tacksam för det förtroende ni visar för mig, en enkel bondtös från Elsass-Lothringen. När vi alla valde neoidealismen och SpåRätts reklam och propaganda, kunde vi inte ana vad det här skulle leda till. Håller ni med?

–   Ja, sa flera i den lilla gruppen. Javisst!

–   Anledningen till att jag har tagit på mig ansvaret för er som utgör kärnan i det vi redan tolkat som ”den tysta majoriteten”, är att vi håller på att gå på en nit. Vi har köpt nitlotten, när SpåRätt och maskingänget erbjöd oss att flytta ut i rymden på obestämd tid. Som ni minns, hade Oswald också den här farhågan; att de sände ut oss för att bereda mer plats för dem som skulle stanna på jorden. Det låter kanske konstigt, men Oswalds och min teori går ut på att det var i själva verket neoluddisterna som kontrollerade och styrde neoidealisterna och SpåRätt. Det var därför som det var så lätt att sända iväg alla oliktänkande och självständiga människor. Vi som var oerfarna, naiva och godtrogna, trodde ju på att SpåRätt kunde förutsäga framtiden. De som skulle leda oss fram till en främmande planet där vi kunde bosätta oss och ha en människovärdig framtid.

–   Hur vet du det, frågade en äldre man lite längre bak bland den lilla gruppen?

–   Jo, förstår ni, vi blev misstänksamma och fick våra misstankar bekräftade, när maskingänget förblev frånvarande och anonyma. Allt det som de förde fram till oss, gick ju via elektronik och digitala signaler. Varför skulle de göra så, om de fanns på riktigt? Varför skulle inte de själva offra sig, sina familjer och vänner?

Ett sorl av oro och ilska spred sig bland gruppmedlemmarna.

–   Det här, sa Ursula Mandelbrodt, är inte rätt! De borde ha sett allt som vi har satsat, innan den här resan. Allt som vi gjort oss av med, bara för att göra en resa utan återvändo. Vi, vuxna, självständiga och oberoende människor och individer, kan inte låta oss manipuleras så här. Det finns en bortre gräns för vad vi står ut med. Varför inte tala om det, medan vi fortfarande har en chans? Vi säger som vi brukade göra på vår kära jord: ”Gör om! Gör rätt!”

Den unge mannen frågade igen:

–   Vad ska vi göra nu då? Det är väl ingen idé att argumentera med Ministralen, när de bara består av maskiner och 3D-utskrivna andrarter? De är redan programmerade inför den här resan. Är de ens medvetna, om man kan använda det uttrycket; att vi invånare och medborgare har demokratiska rättigheter och bör få vara med att bestämma?

–   Nej, svarade Ursula Mandelbrodt. Vi kan inte, på vinst och förlust, utlämna oss till deras godtycke. Det finns annat som vi kan göra!

–   Som vad då, frågade den unge mannen.

–   Vi måste ta saken i egna händer! Vi kan inte längre låta oss nöjas med vackra och förföriska ord. Vi får ta i med hårdhandskarna och kräva våra naturliga rättigheter för att få leva människovärdiga liv. Vi kan inte längre låta oss styras av programmerade robotar!

–   Just det! Just så, var det flera i gruppen som höll med om.

–   Detta, fortsatte hon, måste förbli hemligt. Vi kan bara tala tyst om det, utomhus, eftersom vi misstänker att Ministralen har kameraövervakning och avlyssning, lite överallt i ramverket. Även det som sägs här och nu, kan gå fram till Ministralen och centraldatorn. Ni kan räkna med att de redan nu har er fotograferade och registrerade. Därför bör ni vara medvetna om att från och med nu finns ingen återvändo. Utom, förstås till vår kära jord, hembygden och Tellus. Än en gång i livet ska vi få uppleva hur solen ger oss kraft och ork. Hur solens strålar bränner på huden och ger oss värme när det är kallt!

–   Men om vi alla redan är registrerade. Hur har ni då tänkt att vi ska kunna hålla det här hemligt, frågade den medelålders mannen?

–   Här och nu döper vi denna hemliga aktionsgrupp till Mitosis. Mitosis betyder ”celldelning”. Var och en av oss ska bilda en egen cell. När en cell överstiger antalet tre, kommer cellen att delas i två, för att den nya cellen ska finna nya medlemmar. På så vis behöver vi aldrig träffas och heller varken fotograferas eller registreras. Den här sammankomsten kommer bara att verka spontan och snart glömmas bort.

–   Även av centraldatorn, undrade en ung kvinna?

–   Javisst, sa Ursula Mandelbrodt. Den kan mycket väl ha oss på sin enorma hårddisk, men när ingenting händer, kommer, efter back-upen, onödig information raderas. Oavsett hur stor minneskapacitet som centraldatorn är beskaffad med, måste den radera för att få plats med aktuella och akuta händelser. Dit räknas inte vi, eftersom vi är så få och inte kan tänkas utgöra nåt allvarligt hot.

–   Vad vinner vi på det?

–   Vi vinner först och främst vår identitet, som människor och som könsvarelser. Det andra steget, efter Mitos, kallar vi för: Meiosis. Utan att ni har tänkt på det, håller vi på att reduceras till asexuella, könlösa varelser. När rätt tillfälle inträffar, så vi återerövra vår sexualitet och förmåga till fortplantning.

–   Men då, sa den unge mannen, riskerar vi väl överbefolkning, här i Exodus?

–   Det där, sa Ursula Mandelbrot, är bara ett löst rykte och antagligen utspritt av Ministralen. Ni som fortfarande tror och hoppas att Oswald Goodwell hade avslöjat Ministralen och SpåRätt, bör, eller rent utsagt, ska ingå i Mitosis och Meiosis.

–   Vad är det första vi ska göra, frågade den medelålders mannen?

–   Först av allt ska vi bygga upp de hemliga cellerna. Tre i varje cell och sedan delas cellen. Den fjärde medlemmen, eller om de är flera, skapar en ny cell. Varje cell ska operera självständigt och oberoende av de andra, för att räkna ut hur varje plattform är sammanfogad med de övriga och hur plattformen ska bli till en egen rymdfarkost. Men det är bara början! När den här etappen är avklarad, kommer vi att sända ut ett nytt meddelande, via storbildsskärmen och Ministralens utsändningar.

–   Hur ska det gå till, undrade en annan ung kvinna?

–   Det förblir vår hemlighet, tills vidare. Tack för mig. Nu kör vi!

Annons