Vår pappa Oskar Rangner efterlämnade flera konstverk, då han dog i Nemours, i Frankrike, den 19 maj år 1986.
OBS! NY. Oskar Rangners målning i hemmamiljö Fotograferat Juni 2020:
Under en flyttning av hans teckningar och målningar igår, måndagen den 30 juni, år 2014, tog jag en serie med ”snapshots”, med alla de brister i kvalitet, jämfört med noggranna fotograferingar, med stativ, rätt ljussättning, rätt bildförhållanden och rätt färgåtergivningar. Men dessa bilder kan åtminstone ge ett ”hum” om hur hans konst såg ut, speciellt med inriktning på dans, jazzdans, balett och rörelse.
Graatass's Blog 
Oj, det var en stor mängd med olika konstmotiv., har Du väggar för alla dom-. kanske ‘är värda en förmögenhet-
Trevligt att se dem alla.
Var han lika känd när han levde som nu.
Hej Marie-Louise och Tack! Vi har dem magasinerade, för vi hoppas kunna placera dem in i något bra sammanhang, min syster och jag. Kul att du gillar dem! Nej, känd var han nog inte då, och, vad jag vet, inte idag heller. Men människors intresse för olika saker växlar ju väldigt mycket. Som att människor idag söker efter gamla IKEA-möbler, stringbokhyllor och gamla stereoanläggningar.
Kul att se målningarna….men har ni inga skulpturer?
Nej, Oskar Rangner gjorde inte så många skulpturer. Det han gjorde var en skulptur i materialet Plastic Padding och intarsia av ekbitar, en dansskulptur av en kvinna som utför en piruett. Så gjorde han en skulptur med namnet ”Bodbetjänten”, som var en missuppfattad beställning. Den lät han gjuta i brons, i tre exemplar. Så gjorde han en dansskulptur, med namnet ”Berns barn” som sedan blev till present till Birgit Cullberg, då något sällskap ville fira henne. Några andra skulpturer finns, vad jag vet, inte.
Hej victor.
Jag satt modell för din far någon gång på 60talet. Han gjorde en olja på mig och när han sen skulle ge mig betalt för sittningen så hade han ont om pengar. Som tack för en hel sommars jobb så målade han av oljan som var av mig till akvarell, o c h jag fick den som ersättning. Den hänger i mitt hem, jag ser den alltid, tänker på den tiden och din far. Ni hade ett ställe i Eksta på Gotland vilket jag också är ifrån.Jag har så många gånger funderat på vad oljan tog vägen som han gjorde av mig, hade velat fråga honom men när jag började fundera på det så var det försent.
Hej Marguerite Lindström och Tack för visat intresse! Kanske jag har svarat dig förut? Hur som helst är det min syster Jeanette Jacobsson Rangner som har hand om min fars konstnärsskap. Bästa hälsningar! Victor Rangner jeanette-rangner-jacobsson15@hotmail.com
Hej! Jag är en gammal man som numera alltmer lever bland mina minnen. Namnet Oskar Rangner har dykt upp några gånger när jag blickat tillbaka genom decennierna. Det var i december 1962 som jag och min dåvarande flickvän flyttade in i ett vindsrum på Malmgårdsvägen 55c. Vi hyrde det iskalla rummet i andra hand av författaren Olle Liberg. (När våren och värmen kom slängde han ut oss.) I ett rum en trappa under vårt hade Oskar Rangner en ateljé. Vi träffades lite då och då, men jag har inga detaljerade minnen av våra möten. Jag vet att jag såg några av hans målningar i ateljén, men minns dem inte klart. Några år senare blev jag bekant med Janne Carlsson, eller ”Loffe” som han kallades av svenska folket. Då spelade han i föreställningen ”Connection” på Stadsteatern. Jag närvarade som åskådare vid några repetitioner och vid genrepet. I samband med de besöken träffade jag åter Oskar. Jag har ett diffust av att han stod på scenen vid en grammofon och spelade musik av Charlie Parker. Mer än så kan jag för stunden inte erinra mig. Jo, jag tror att vi drack några kalla pilsner också.
Stort Tack, Bo! Har sänt detta till min syster, som håller på att skriva om vår far. Själv var jag då och då och besökte den ateljén som liten pojke. Det jag minns mest därifrån, var att vi brukade äta Pyttipanna från en konservburk, som Oskar stekte in stekpannan. Mycket gott! Hur stor tror du att rummet var på? Bästa hälsningar! Victor Rangner
Jag har en trevlig tavla från Götgatan med café Krönet o Tbaneskylten från uppgång Hökens gata. Den är signerad O Rangner. Jag fick veta vem konstnären var och varifrån motivet var hämtat när jag la ut bild på tavlan på FB gruppen ”det gamla Stockholm”.
Hej Britt-Marie och Tack för visat intresse! Kanske jag har svarat dig förut? Hur som helst är det min syster Jeanette Jacobsson Rangner som har hand om min fars konstnärsskap. Bästa hälsningar! Victor Rangner jeanette-rangner-jacobsson15@hotmail.com