Radiotjänst AB utvecklas till ett svenskt Stasi.

Bill Gates fortfarande rikast i USA | Näringsliv | SvD.

Om Radiotjänst AB skulle få fria händer, skulle aktiebolaget snart kunna utvecklas till en motsvarighet till DDR:s säkerhetspolis Stasi. Radiotjänst AB:s kontrollanter har befogenheter att anklaga misstänkta för att undanhålla svenska staten den nya tevelicensen. Som även ska omfatta datorer, surfplattor och smartphones.

Och lägg märke till att de som debatterar i detta sammanhang, sällan är politiker eller politiska partier. Man kan alltså, utan någon konspirationsteori, misstänka att politiker generellt antingen sympatiserar med den nya lagen om teveavgiften. Eller kanske till och med är rädda för att stöta sig med Public Service.

En avgift som alla är skyldiga att betala, är definitionsmässigt en skatt; en beskattning. Men de som har formulerat den nya lagen om teveavgiften i allmänhet och vad en teveutsändning är, i synnerhet, försöker bortförklara den nya beskattningen av Sveriges medborgare med, att det ska finnas medborgare som varken har en teveapparat, en surfplatta, en smartphone eller en DVD-spelare med lagringsmöjligheter.

Med denna hypotetiska grupp i bakhuvudet; de som saknar eller inte har tillgång till dessa allmänt förekommande tekniska kommunikationsapparater, försöker Finansminister Anders Borg, Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, SVT:s VD Eva Hamilton och ledamot i styrelsen för Radiotjänst AB, samt VD:n för Radiotjänst AB; Carl Gustaf Johansson hävda att TV-avgiften inte är en ny beskattning.

Så, låt oss andra licensbetalare gärna få veta mera om denna högst opåverkbara grupp i vårt högteknologiska samhälle idag; hur lever de? Vad gör de om dagarna? Hur hämtar de in den information som SVT, SR och UR anser vara unik för sin verksamhet: Public Service.

Men är denna nya utsändnings- och mottagarlag, verkligen i överensstämmelse med Sveriges grundlag? Och hur ska man som svensk medborgare skydda sin integritet från dessa stalkande kontrollanter från Radiotjänst AB, utan att bli kallad för ”rättshaverist” eller ”paragrafryttare?”

Mitt förslag är att SVT:s eget program ”Uppdrag Granskning” åtar sig att granska hur dessa tre olika aktiebolag sätter Sveriges medborgares Public Service; I Allmänhetens Tjänst, eller I Allmänhetens Intresse, framför det egna företagets makthierarkier, och undersöker vilka befogenheter Radiotjänst AB egentligen har, enligt Sveriges grundlag. Får Radiotjänst AB:s kontrollanter söka efter tevelicenssmitare i t ex Facebook, Twitter eller andra sociala media på nätet? Får de registrera och arkivera uppgifter om vilken tid, vilken veckodag, vilket datum och på vilken sida, medborgaren ”lämnat spår efter sig”, som kan anges som bevis för att medborgaren har tillgång till en egen, enligt den nya definitionen; tevemottagaren?

Och om dessa uppgifter om medborgare registreras och arkiveras, vem kan då gå i godo för att de sedan inte hamnar hos någon annan statlig kontrollverksamhet? För idag är det ju allmänt känt att DDR:s, det forna Östtysklands, säkerhetspolis övertog arkiv från Nazityskland. Och att information om svenska medborgare under Andra världskriget, senare kunde användas av Stasi.

Om så är fallet, med de fyra aktiebolagen som handhar Public Service idag, bör genast alla inblandade med omedelbar verkan, avgå.

En verksamhet som till den grad kan skydda sig själv, bör betraktas med misstänksamhet, misstro och till och med försänkas i glömskans mörker. Innan det är försent.

Förtydligande:

Dit jag vill komma är alltså att ifrågasätta också Radiotjänst AB. Är jag bara en enkel och dum kverulant, rättshaverist och paragrafryttare, och Radiotänst AB är ett exemplariskt aktiebelag som följer lagen till punkt och pricka. Så, då offrar jag ”mitt goda rykte” och inser så småningom hur fel jag hade i allt detta misstänkliggörande av Radiotjänst AB. Fy på mig! Jag borde skämmas!

Men har jag rätt, så samlar idag Radiotjänst AB på sig uppgifter och information om svenska medborgare och deras kommunikationsapparater hemma i sin privata bostad, och på sin privata fritid. Något som de har betalat flera gånger om, i olika skatter och avgifter och omkostnader både för datorn, eller motsvarande apparat, samt kabelnätet i huset och den egna internetleverantören, eller teveprogramsleverantören.

Radiotjänst AB är ett aktiebolag, som sköts av en styrelse, där en av ledamöterna också sitter som VD i SVT: Eva Hamilton. SVT är också det ett aktiebolag.

Vem äger aktierna? Vilken makt har aktieägarna angående hur företaget Radiotjänst AB får in sina pengar, som alltså blir till vinst för aktieägarna.

Om det är svenska staten som äger aktierna, så är ju alltså aktiebolaget, ett privat företag, ägt av svenska staten.

Vilken myndighet eller annan granskande verksamhet har insyn i vilken information som Radiotjänst AB samlar upp om svenska medborgare? Eftersom Radiotjänst AB inte är en myndighet i sig, så kan väl inte Justitiekanslern eller Konstitutiionsutskottet bevaka Radiotjänst AB?

Hur, med vilka metoder, samlar Radiotjänst AB in uppgifter om svenska medborgarens privatliv och användande av ”tevemottagare”, dvs dator, surfplatta, smartphone eller DVD-spelare med inspelningsmöjligheter?

Hur lagras och arkiveras de uppgifter som Radiotjänst AB samlar om svenska medborgare och deras användande av samma apparater?

Slutligen:

Om Radiotjänst AB byter ägare, eller köps upp av ett utländskt företag, vad kommer då att hända med den information som Radiotjänst AB har lagrat och arkiverat?

Hypotetiskt, men fortfarande möjligt, så kan Radiotjänst AB direkt eller indirekt uppmana svenska medborgare till att börja med en angivarverksamhet, för att på det sättet komma åt ”licensskolkarna”. Och är det i så fall i proportion till lagbrottets konsekvenser för samhället?

Här om dagen, i lördags, var vi alla med om en ny ”manifestation”; Earth Hour”. Då jag sökte information om vad som egentligen skulle vara meningen med att jag och andra svenska medborgare skulle sitta i mörkret hemma en timme en lördagkväll, så var svaret, enligt WWF:s sida; att mina grannar skulle se att jag brydde mig om miljön.

Men blir inte det också ett slags angiverisamhälle, där vi ska bevaka varandra på vår fritid, för att sedan moralisera över vem som hade tänt och vem som hade släckt i sina egna hem en lördagskväll, då de flesta är lediga och inte är medvetna om att de står under bevakning av grannar eller mätinstrument hos energiföretag.

Därav min liknelse med Stasi, i Östtyskland, som i mycket byggde just på att medborgarna spionerade och angav varandra

Tillägg, i samband med en tidigare blogg, med en hypotetisk utvecklng av Radiotjänst AB:s adminstativa utveckling:

Om du går in på ett museum, så betalar du en avgift. Det finns en frivillighet i detta. Men om du t ex har en bil, så betalar du ju skatt för den. Du har så att säga inget val. Vissa saker i samhället är skattepliktiga, som t ex att betala moms. I avgiften bör det finnas en frivillighet, som innebär att du köper tillgång till något.
Som svensk medborgare är du skyldig att betala skatt. Det enda skattebefriade, är socialbidraget. Men även pensionen dras det skatt ifrån.
Förr i tiden, då det fortfarande fanns en adelsklass, så kallades dessa också för ”frälse”. Genom sina tjänster gentemot kungen, blev de befriade, ”frälsta” från att betala skatt.
Det har ju länge funnits ett parti i Sveriges Riksdag, som har kallats för ett ”skattesänkarparti” och det har varit Högerpartiet, eller det som nu kallas för Moderaterna, efter namnbytet från Moderata Samlingspartiet.
Finansminister Anders Borg försöker ju fortfarande hålla vallöftet som Statsminister Fredrik Reinfeldt lovade: ”…mer pengar i plånboken…”, vilket för det mesta betyder att man sänker skatten, för att sedan svenska medborgare ska ha rätt till ”valfrihet”. Men just när det handlar om ”tevelicensen”, eller ”teveavgiften”, kan man fråga sig var någonstans det frivilliga försvann.
Läs gärna min blogg från idag:
<a href=”https://graatass.wordpress.com/2013/03/25/radiotjanst-ab-utvecklas-till-ett-svenskt-stasi-2/” title=”Radiotjänst AB utvecklas till ett svenskt Stasi.” target=”_blank”>https://graatass.wordpress.com/2013/03/25/radiotjanst-ab-utvecklas-till-ett-svenskt-stasi-2/</a>

Radiotjänst AB, aktiebolag med privat ägande, är alltså ingen myndighet. Till att börja med, hur fungerar Lagen om Sekretess enligt Radiotjänst AB:s bestämmelser?

Till skillnad från så gott som alla andra svenska företag, statliga, kommunala, landstingsägda eller privata, befinner sig Radiotjänst AB i den unika situationen att man kan använda sig av s k ”kontrollanter”. Tidigare så kunde dessa kontrollanter använda sig av s k ”pejling”, vilket innebar en pejlingsutrustning, för att ta reda på om ett visst hushåll hade en televisionsmottagare inom hemmets väggar. Man kan anta att en teve t ex i källaren, utan ansluten till elnätet, inte gav utslag i pejlingsutrustningen.
Men den skulle ändå betalas tevelicens för!

Tills lagen ändrades till en definition av mottagaren av SVT:s sändningar, så att den även skulle gälla för datorer, surfplattor, smartphones och DVD-spelare med lagringsmöjligheter.
Alltså duger knappast någon pejlingsutrustning längre. Kontrollanterna måste finna andra vägar för att avslöja ”licensskolkarna”. Och det är den gränsen som bör ifrågasättas; vilka befogenheter har kontrollanterna att fortsätta att söka efter bevis, om de misstänker att personen i fråga kan ha en ”tevemottagare”?

Ett exempel: En man hade, då det fortfarande fanns ”hundskatt” i Sverige, två vinthundar som han ställde upp med i hundkapplöpningar. En sådan kapplöpning sändes i teve. En man anställd vid Skatteverket, såg mannens två hundar vinna hundkapplöpningen. Den anställde gick till sitt register för hundskatten, kollade om mannen med vinthundarna hade betalat hundskatt. Och konstaterade att det hade han inte. Vilket ledde till att mannen med vinthundarna fick betala straffavgift på tvåtusen kronor. Vilket var mycket pengar på den tiden.
Numera är hundskatten borttagen. Det blev för dyrt att administrera.

Ännu ett exempel: Det utbröt skottlossning vid Blackebergsrondellen, Västerort, Stockholm. En man blev skjuten till döds. Polisen kontaktade då ansvariga för mobilnätet, fann att en man, den trolige mördaren, hade befunnit sig med sin mobiltelefon på den platsen, den dagen och den tiden. Ett nödvändigt men inte tillräckligt bevis. Men det ingick i beviskedjan.

Så vilka medel eller metoder får Radiotjänst AB:s kontrollanter använda för att få fram tillräckliga bevis på att en person är innehavare av en tevemottagare? Kan de sitta och spana på t ex Facebook, notera att personen skriver i en viss grupp, t ex ”Slopa TV licensen”, och komma fram till att, jovisst; måndag, klockan halv ett på natten, satt denne person och skrev i den gruppen!
Men, var befann han sig vid den tiden; var han hemma, eller borta hos någon som kunde ha den utrustningen som han påstod sig sakna?
Var det tänt i hans bostad? Fanns det någon granne som såg honom från sitt fönster? Hur såg det ut på hans elmätare? Ringde han några telefonsamtal vid den tiden, från sin mobil eller fasta telefon?

Och för att vara säker på att uppgifterna om ”licensskolkaren” inte försvann med något anteckningsblock, går kontrollanten in i Radiotjänst AB:s intranet, och skriver in uppgifterna under ”licensskolkarens” personnummer, namn, address, eventullt förhållande, sambo, vuxna barn, inneboende, eller annan som har betalat teveavgiften.
Hur har han fungerat i skolan? Hur levde hans föräldrar? Har han vistats på sjukhus? Har han suttit i fängelse? Har han haft problem med alkohol eller andra droger?
Har han flyttat mycket, bott utomlands, eller varit bostadslös?
Hur mycket pengar har han tjänat? Kanske det var ekonomiska problem som ledde till att han inte betalat teveavgiften? Har han dålig syn, eller hörsel, eller annat som kan bli till hinder för att se på teve eller lyssna på programmen?
Hur har han det med landställe, bil, husvagn, båt eller annat boende som kan leda till ett avgörande om han har haft teve någon annanstans än i lägenheten där han bor?
Men så mycket bakgrund om personen, kan man gissa sig till hans politiska engagemang. Har han varit i kontakt med någon rörelse som motarbetar SVT, eller t o m kan utgöra ett hot mot SVT och SR, t ex vid ett terroristangrepp eller en statskupp?
Hur har han det med vapenlicens, militärutbildning, hemvärnet eller medlem i någon skytteförening?

Alla dessa hypoteser och antaganden, dokumenterar den nitiske tevelicenskontrollanten. Så att, mot all förmodan, kontrollanten skulle omkomma i någon olycka, eller tappa minnet. Så skulle dokumentationen finnas kvar, till nästa kontrollant att ta vid.
Barn brukar ju göra som man gör, inte som man säger. Så hur är det med personens barn och barnbarn; kan de också tänkas vara ”licensskolkare”?
Kontrollanten går in i Folkbokföringsregistret, kollar Addressändringar och det man kan se av avdrag som personen har gjort när han har deklarerat.

Eftersom Radiotjänst AB har funnits i många år, så arkiveras uppgifterna, ifall de kan behövas för att spåra ”licensskolkare” också i framtiden. Uppgifterna lagras dels digitalt, men, för säkerhets skull, också utskrivna på papper och uppsamlade i arkivpärmar, som finns i källaren, i brandsäkra arkivskåp. . Allt säkert inlåst med både elektroniska och mekaniska lås.

Nu är det ju så att Radiotjänst AB är ett aktiebolag.
Den som har äganderätten, har också nyttjanderätten. Det man äger, får man sälja.
Så vid en stor förändring inom svenska massmedia och public service, har svenska staten blivit erbjuden en sammanslagning av nationella och statligt styrda tevestationer runt i Europa, så att SVT, SR och UR, slås samman med BBC och andra europeiska tevekanaler. Radiotjänst AB är nu så sammanflätat i sin organisation, så att, bara som av en händelse, flyttas också behörigheterna till Radiotjänst AB över till de andra tevenäten i Europa.
När så många tevekanaler ändå har ett mångårigt samarbete med de stora tevebolagen i USA, råkar det bli så att Radiotjänst AB:s dokument och arkiv också blir tillgängliga i de nätverken.
Svenskarna har länge haft ett gott förhållande till både engelsmän och amerikaner. Så, varför skulle de vilja göra oss något ont, resonerar man inom SVT:s SR:s, UR:s och Radiotjänst AB:s administrationer.
Att t ex Nazitysklands hemliga arkiv övertogs av Östtysklands, DDR:s, säkerhetspolis Stasi. Detta beskrivs både i boken Norrsken och i boken Den Trojanska Hästen.
Men sådana dokument som finns i Radiotjänsts arkiv, kan utländska intressen börja lägga pussel om svenska medborgare. Till att börja med, handlar det om petitesser och sådant som kan räknas som lättillgänglig informaiton.
Problemet är bara att det, liksom med de engelska överklassgossarna som blev spioner åt Sovjetunionen, i Storbritannien, säkerhetssytemet är inte så vattentätt som man vill tro. Det kan även komma in kriminella organisationer, som kan utnyttja sådan information så att de lätt kan skicka ut bluffakturor och ändra i register, så att de kan påverka vittnen i rättegångar mot de egna medlemmarna.

Allt detta är förstås rena fantasier idag. Kanske jag har, som någon skrev, en ”foliehatt”. Men så länge sm vi inte vet hur mycket information som Radiotjänst AB har lagrat om svenska medborgare, kanske vi ändå kan fundera över om tevelicensen, eller teveavgiften, verkligen motsvarar våra förväntningar om Public Service och Radiotjänst AB:s oförvitlighet.