Betala din tv-licens och sluta gnälla – IDG.se.
Om alla är tvungna att betala ”en avgift”, så är det, definitionsmässigt, en Skatt. Krångligare än så, är det inte. Och vilken forntid lever man i, om man tror att SVT, Radiotjänst AB och Public Service garantera någon slags opartisk, objektiv eller politisk opåverkbar information?
Nu betalar jag TV-licens, men med den målsättningen att fortsätta ”gnälla”, tills SVT, Radiotjänst AB och Public Service, läggs ner och begravs för all framtid!
”Public Service”, vad menas med det?
Förslag: ”I Allmänhetens Tjänst” eller ”I Allmänhetens Intresse”.
Men hur kommer det sig då att jag, som inte nyttjar varken SVT, SR eller UR, ändå klarar mig så bra i dagens högteknologiska informationssamhälle?
Jo, tack vare det praktiska kunnandet att läsa, skriva och räkna, som de allra flesta människor i Sverige idag behärskar, så använder jag min laptop och min internet-uppkoppling till att söka information själv. Självklart kan inte den information som finns på nätet idag, räcka till för fördjupning och vidgande av vetandet.
Därför finns det böcker. Och böckerna kan man låna på biblioteken. Och därför betalar man skatt.
Samtidigt går det ständigt uppdaterade rykten som påstår att människor, dvs svenska medborgare eller medborgare boende i Sverige, inte längre läser böcker. Är detta sant, så är det naturligtvis en nationell och kulturell katastrof!
Läser man t ex ”BLUFF. Genomskåda gurus, kvacksalvare och andra som vill lura dig.” Av Stephen Law. Fri Tanke förlag, år 2012, upptäcker man t ex att denne författare, Stephen Law, inte är särskilt duktig på att skriva. Hans text är rörig och, efter att ha läst några kapitel, märker man att han saknar struktur. Viss information är återkommande. Och där någon, t ex från förlaget, eller någon kollega på Heythrop College, University of London, Centre for Inquiry och tidskriften där han är redaktör; Think: Philosophy for Everyone, kunde ha hjälpt honom med.
Stephen Law har alltså en relativt hög status och ett väl etablerat nätverk av kunniga människor omkring sig. Men någonstans har det slagit slint, då han försöker i sin bok att visa på hur BLUFF:ar uppstår. En av hans stående appeller är: ”Bre på med anekdoter”.
Appell, är det en appell, kanske du undrar. Ordet ”appell” betyder enligt sidan Synonymer.se, bland annat: ”uppmaning”.
” – Varför skriver du inte uppmaning då?!” kanske du undrar.
Enligt Synonymer.se betyder ”anekdot” detsamma som ”kort berättelse”. Men varför skriver inte Stephen Law det då? Och i hela hans bok, har han verkligen uppfyllt sin egen tes. Det är gott om anekdoter i boken BLUFF!
SVT, SR och Radiotjänst AB uppstod i ett land som just överlevt det Andra världskriget, genom att sprida uppmaningen: ”EN SVENSK TIGER”. Med detta menade man inte bara, från politiskt håll och ur säkerhetssynpunkt, med tanke på att det skulle kunna finnas spioner var som helst, att hålla tyst om det man visste. Fienden lade pussel. Utan också, och kanske framför allt; att inte utmana ”fienden” genom att säga sådant som kunde uppfattas som provocerande, eller, i värsta fall, till och med aggressionsutlösande. Om detta fick bl a Karl Gerhard veta, när han sjöng sin kuplett Den Trojanska Hästen.
Psykiatrikern David Eberhard har skrivit en bok som heter ”I Trygghetsnarkomanernas Land”. I den lyfter han fram detta faktum att Sverige i vår tid aldrig någonsin tidigare varit så tryggt och säkert på alla sätt och vis. Men ändå är svenskarna, dvs ”svenska folket” så rädda!
Hur och varför har vi blivit så rädda?
Läkaren Georg Klein menar att vi är ”fredsskadade”, till motsats till alla de folk i Europa som både personligen och som nationer drabbades av både Första världskriget och sedan Andra världskriget. Och dessutom för Holocaust; Förintelsen. Samt att vi alla senare har fötts väl medvetna om att det finns så många kärnvapenladdningar på planeten Tellus, att vi skulle kunna begå kollektivt självmord flera gånger om.
Men Georg Kleins ord; ”fredsskadade”, skulle också kunna betyda ett djupt liggande dåligt samvete och en djupt liggande ångest över att vi valde en väg under Andra världskriget, där vi satte både munkavle och bakband oss själva och varandra. För att, till varje pris, inte dras in i krigets fasor.
Istället hamnade vi i den mardrömssituationen att vi blev medskyldiga genom vår underlåtenhet. Och vi hade dessutom medverkat i kriget, genom att sälja järnmalm till Nazityskland. Och tillåta tyska tåg att passera genom Sverige, från söder upp i norr. Så att tyska soldater på den norska sidan, kunde få tillgång till det som de behövde. För att fortsätta ockupationen av Norge.
Så när du, Johan Såthe, försöker försvara ett betalningssystem för att vara en ”avgift”, men som själva verket är en beskattning, så är det dig själv du lurar. Flera gånger om har SVT och SR hamnat i den situationen där de gå makthavarnas, dvs politikernas, ärenden, utan att först granska vilka effekter politikernas beslut kommer att få för allmänheten.
Det vore ju naturligtvis en självklarhet att SVT:s program ”Uppdrag Granskning” också granskar hur denna nya licensavgift stämmer överens med demokratibegreppet SVT:s monopolställning, genom just TV-avgiften. Istället har TV-avgiften blivit en dold beskattning av innehav av dator, surfplatta och smart phone. Något som kommer att få oerhörda konsekvenser, när Radiotjänst AB sätter igång på allvar för att kontrollera svenska medborgare, deras hem och deras fritidsssysselsättningar: ” – Sitter den unge herr Såthe just nu och tittar på SVT Play? Och, vad säger registret; har han betalat TV-avgiften? Och skriver han något just nu på FaceBook, så kan det vara ett bevis på att han använder en tevemottagare och inte har betalat TV-licensen!”
Vilket kan leda till att unge herr Såthe först får telefonsamtal, sedan skriftlig förfrågan, därpå en faktura, så en påminnelse, sedan ett inkassokrav, som går vidare till Kronofogden, som blir till en betalningsanmärkning. Som kan leda till att unge herr Såthe i framtiden kan få problem med att få lån från sin bank, kunna låna pengar för att köpa en bostadsrätt, eller få andra ekonomiska problem, när han har en betalningsanmärkning hos Kronofogden.
Men har han inte sig själv att skylla; har han inte farit med osanning, och försökt vilseleda kontrollanterna från Radiotjänst AB?
Nej, han tycker inte det. Eftersom han sällan ser på teve. Och ser han på teve, så har han gott om andra kanaler att titta på, som också uppfyller kraven på en opartisk och objektiv nyhets- och informationsförmedling.
Och dessutom slipper han detta evinnerliga tjat om ifall han har betalat TV-avgiften. För om det är någon konsekvens som betalning av TV-avgiften borde leda till, så är det att slippa detta ständiga tjat!
Graatass's Blog 
[…] Victor Rangner – Vad är skillnaden mellan skatt och avgift? […]
Om du går in på ett museum, så betalar du en avgift. Det finns en frivillighet i detta. Men om du t ex har en bil, så betalar du ju skatt för den. Du har så att säga inget val. Vissa saker i samhället är skattepliktiga, som t ex att betala moms. I avgiften bör det finnas en frivillighet, som innebär att du köper tillgång till något.
Som svensk medborgare är du skyldig att betala skatt. Det enda skattebefriade, är socialbidraget. Men även pensionen dras det skatt ifrån.
Förr i tiden, då det fortfarande fanns en adelsklass, så kallades dessa också för ”frälse”. Genom sina tjänster gentemot kungen, blev de befriade, ”frälsta” från att betala skatt.
Det har ju länge funnits ett parti i Sveriges Riksdag, som har kallats för ett ”skattesänkarparti” och det har varit Högerpartiet, eller det som nu kallas för Moderaterna, efter namnbytet från Moderata Samlingspartiet.
Finansminister Anders Borg försöker ju fortfarande hålla vallöftet som Statsminister Fredrik Reinfeldt lovade: ”…mer pengar i plånboken…”, vilket för det mesta betyder att man sänker skatten, för att sedan svenska medborgare ska ha rätt till ”valfrihet”. Men just när det handlar om ”tevelicensen”, eller ”teveavgiften”, kan man fråga sig var någonstans det frivilliga försvann.
Läs gärna min blogg från idag:
https://graatass.wordpress.com/2013/03/25/radiotjanst-ab-utvecklas-till-ett-svenskt-stasi-2/
Radiotjänst AB, aktiebolag med privat ägande, är alltså ingen myndighet. Till att börja med, hur fungerar Lagen om Sekretess enligt Radiotjänst AB:s bestämmelser?
Till skillnad från så gott som alla andra svenska företag, statliga, kommunala, landstingsägda eller privata, befinner sig Radiotjänst AB i den unika situationen att man kan använda sig av s k ”kontrollanter”. Tidigare så kunde dessa kontrollanter använda sig av s k ”pejling”, vilket innebar en pejlingsutrustning, för att ta reda på om ett visst hushåll hade en televisionsmottagare inom hemmets väggar. Man kan anta att en teve t ex i källaren, utan ansluten till elnätet, inte gav utslag i pejlingsutrustningen.
Men den skulle ändå betalas tevelicens för!
Tills lagen ändrades till en definition av mottagaren av SVT:s sändningar, så att den även skulle gälla för datorer, surfplattor, smartphones och DVD-spelare med lagringsmöjligheter.
Alltså duger knappast någon pejlingsutrustning längre. Kontrollanterna måste finna andra vägar för att avslöja ”licensskolkarna”. Och det är den gränsen som bör ifrågasättas; vilka befogenheter har kontrollanterna att fortsätta att söka efter bevis, om de misstänker att personen i fråga kan ha en ”tevemottagare”?
Ett exempel: En man hade, då det fortfarande fanns ”hundskatt” i Sverige, två vinthundar som han ställde upp med i hundkapplöpningar. En sådan kapplöpning sändes i teve. En man anställd vid Skatteverket, såg mannens två hundar vinna hundkapplöpningen. Den anställde gick till sitt register för hundskatten, kollade om mannen med vinthundarna hade betalat hundskatt. Och konstaterade att det hade han inte. Vilket ledde till att mannen med vinthundarna fick betala straffavgift på tvåtusen kronor. Vilket var mycket pengar på den tiden.
Numera är hundskatten borttagen. Det blev för dyrt att administrera.
Ännu ett exempel: Det utbröt skottlossning vid Blackebergsrondellen, Västerort, Stockholm. En man blev skjuten till döds. Polisen kontaktade då ansvariga för mobilnätet, fann att en man, den trolige mördaren, hade befunnit sig med sin mobiltelefon på den platsen, den dagen och den tiden. Ett nödvändigt men inte tillräckligt bevis. Men det ingick i beviskedjan.
Så vilka medel eller metoder får Radiotjänst AB:s kontrollanter använda för att få fram tillräckliga bevis på att en person är innehavare av en tevemottagare? Kan de sitta och spana på t ex Facebook, notera att personen skriver i en viss grupp, t ex ”Slopa TV licensen”, och komma fram till att, jovisst; måndag, klockan halv ett på natten, satt denne person och skrev i den gruppen!
Men, var befann han sig vid den tiden; var han hemma, eller borta hos någon som kunde ha den utrustningen som han påstod sig sakna?
Var det tänt i hans bostad? Fanns det någon granne som såg honom från sitt fönster? Hur såg det ut på hans elmätare? Ringde han några telefonsamtal vid den tiden, från sin mobil eller fasta telefon?
Och för att vara säker på att uppgifterna om ”licensskolkaren” inte försvann med något anteckningsblock, går kontrollanten in i Radiotjänst AB:s intranet, och skriver in uppgifterna under ”licensskolkarens” personnummer, namn, address, eventullt förhållande, sambo, vuxna barn, inneboende, eller annan som har betalat teveavgiften.
Hur har han fungerat i skolan? Hur levde hans föräldrar? Har han vistats på sjukhus? Har han suttit i fängelse? Har han haft problem med alkohol eller andra droger?
Har han flyttat mycket, bott utomlands, eller varit bostadslös?
Hur mycket pengar har han tjänat? Kanske det var ekonomiska problem som ledde till att han inte betalat teveavgiften? Har han dålig syn, eller hörsel, eller annat som kan bli till hinder för att se på teve eller lyssna på programmen?
Hur har han det med landställe, bil, husvagn, båt eller annat boende som kan leda till ett avgörande om han har haft teve någon annanstans än i lägenheten där han bor?
Men så mycket bakgrund om personen, kan man gissa sig till hans politiska engagemang. Har han varit i kontakt med någon rörelse som motarbetar SVT, eller t o m kan utgöra ett hot mot SVT och SR, t ex vid ett terroristangrepp eller en statskupp?
Hur har han det med vapenlicens, militärutbildning, hemvärnet eller medlem i någon skytteförening?
Alla dessa hypoteser och antaganden, dokumenterar den nitiske tevelicenskontrollanten. Så att, mot all förmodan, kontrollanten skulle omkomma i någon olycka, eller tappa minnet. Så skulle dokumentationen finnas kvar, till nästa kontrollant att ta vid.
Barn brukar ju göra som man gör, inte som man säger. Så hur är det med personens barn och barnbarn; kan de också tänkas vara ”licensskolkare”?
Kontrollanten går in i Folkbokföringsregistret, kollar Addressändringar och det man kan se av avdrag som personen har gjort när han har deklarerat.
Eftersom Radiotjänst AB har funnits i många år, så arkiveras uppgifterna, ifall de kan behövas för att spåra ”licensskolkare” också i framtiden. Uppgifterna lagras dels digitalt, men, för säkerhets skull, också utskrivna på papper och uppsamlade i arkivpärmar, som finns i källaren, i brandsäkra arkivskåp. . Allt säkert inlåst med både elektroniska och mekaniska lås.
Nu är det ju så att Radiotjänst AB är ett aktiebolag.
Den som har äganderätten, har också nyttjanderätten. Det man äger, får man sälja.
Så vid en stor förändring inom svenska massmedia och public service, har svenska staten blivit erbjuden en sammanslagning av nationella och statligt styrda tevestationer runt i Europa, så att SVT, SR och UR, slås samman med BBC och andra europeiska tevekanaler. Radiotjänst AB är nu så sammanflätat i sin organisation, så att, bara som av en händelse, flyttas också behörigheterna till Radiotjänst AB över till de andra tevenäten i Europa.
När så många tevekanaler ändå har ett mångårigt samarbete med de stora tevebolagen i USA, råkar det bli så att Radiotjänst AB:s dokument och arkiv också blir tillgängliga i de nätverken.
Svenskarna har länge haft ett gott förhållande till både engelsmän och amerikaner. Så, varför skulle de vilja göra oss något ont, resonerar man inom SVT:s SR:s, UR:s och Radiotjänst AB:s administrationer.
Att t ex Nazitysklands hemliga arkiv övertogs av Östtysklands, DDR:s, säkerhetspolis Stasi. Detta beskrivs både i boken Norrsken och i boken Den Trojanska Hästen.
Men sådana dokument som finns i Radiotjänsts arkiv, kan utländska intressen börja lägga pussel om svenska medborgare. Till att börja med, handlar det om petitesser och sådant som kan räknas som lättillgänglig informaiton.
Problemet är bara att det, liksom med de engelska överklassgossarna som blev spioner åt Sovjetunionen, i Storbritannien, säkerhetssytemet är inte så vattentätt som man vill tro. Det kan även komma in kriminella organisationer, som kan utnyttja sådan information så att de lätt kan skicka ut bluffakturor och ändra i register, så att de kan påverka vittnen i rättegångar mot de egna medlemmarna.
Allt detta är förstås rena fantasier idag. Kanske jag har, som någon skrev, en ”foliehatt”. Men så länge sm vi inte vet hur mycket information som Radiotjänst AB har lagrat om svenska medborgare, kanske vi ändå kan fundera över om tevelicensen, eller teveavgiften, verkligen motsvarar våra förväntningar om Public Service och Radiotjänst AB:s oförvitlighet.