”Ny klimatlag behövs för att klara Sveriges utsläppsmål” – DN.SE.

Man brukar säga att den som gör om samma misstag två gånger och tror att det andra gången kommer att ge ett annorlunda och bättre resultat den andra gången, är ”dum”.

I vår tid hyllas på många olika sätt Intelligensen som egenskap hos människor. Intelligent bedöms den människa vara, som löser problem och ger fler människor utrymme till att leva.

Men vad är ”vishet”?

Läser just nu boken ”Stressad hjärna, stressad kropp. Om sambanden mellan psykisk stress och kroppslig ohälsa”, av Ulf Lundberg och Görel Wentz.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146000542

Bör också nämna två snarlika böcker med ungefär samma budskap. Den ena är den välkända boken av Robert M. Sapolsky: ”Varför zebror inte får magsår. Om stress, stressrelaterade sjukdomar och k”

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127074390

Och Alexander Perski; ”Ur Balans”:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185015962

Alla dessa tre böcker handlar om den självvalda och ofrivilliga stress som vi utsätter oss själva och varandra för, för att ”få det behagligare i livet”. Det är själva självmotsägelsen. För att få det bättre, måste vi alla anstränga oss mer, tills vi inte orkar längre, ”går in i väggen”, eller blir sjukskrivna, långtidssjukskrivna och sjukpensionärer.

För, trots vad politikerna än säger, så motas de människor ut ur produktionen, då de står i vägen för ökade vinst.

Det är som om det vore något fint och beundransvärt att åsidosätta ens egna och andras verkliga behov. Som om vi lever i en krigstid och kristid, permanent.

Som Existentiellt intresserad, undrar jag förstås om det är vi människor som driver på oss själva och varandra, till att drabbas av sjukdomar som diabetes, hjärtinfarkt och stroke.

Eller om det är en slags ”naturkraft” inom oss, som likt ett lämmeltåg, inte klarar av att bromsa vid strandkanten, utan hellre springer ner i det iskalla vattnet och drunknar.

För det verkar finnas en Plan A. Men inte ens en skiss till en Plan B.

Människor arbetar hårdare och hårdare, för att få behålla sina jobb. För att klara av jobben och ha tid över till allt annat väsentligt, är det kanske inte så konstigt att allt fler människor bli intresserade av droger som Kokain och Amfetamin. Droger, som likt kaffe och cigaretter, piggar upp och sätter människor i verksamhet igen. Utan att planera in vila, rekreation och semestrar. Hellre då låta bli att ta ut någon semester, för att få ut mer i pengar.

En Plan B måste handla om hur vi kan bli mer ”SLOW”, enligt Carl Honoré: ”SLOW. Lev livet långsamt”.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170280533

Coachar och gurus talar om för oss hur vi ska klara av mer, bli mer effektiva och göra små förändringar i vardagen, som, på sikt, kommer att leda till stora förändringar. Men det är sällan som de själva lever som de lär. Deras bok, när den kommit ut och blivit en best-seller, leder till att de åker runt på föreläsningsturnéer och har ont om tid över till sina närmaste, vänner och bekanta. Eller till att läsa en bok.

Plan A:s idé är lätt att förstå: ”Höj ribban!” och ”Höj kraven”.

Många människor har svårt för att tacka nej till höjning av krav. De vill visa att de duger och att de har kompetens till att fungera mer effektivt och producera mer.

Slutligen:

Med allt högre ålder, inser jag att många människor idag ”lever i nuet” och ”lever för dagen”. Med en kalender och en anteckningsbok, är det lätt att sätta in vilopauser då och då.

Men att Plan B är att, med höjd stämma, tala om att: Det räcker nu! Jag vill inte ha mer! Det är bra som det är!