(Skriven på Näsan:)

Ett exempel på Semiotisk, ej verklighets- eller faktabaserat, Associativ Steganografisk Ordkonstmakeri, typ hur Marshall McLuhan hänvisade till Walter Benjamins Passagearbeten.

Texten som ett motsvarande Bildkonstnärens Kollage, eller den Samtida Remixen av Samplade Artefakter.

Neoluddister är alla dem som, till vilket pris som helst, söker behålla tron på den Amerikanska Drömmen om Individen som är tillräckligt företagsam också kommer att kunna utföra klassresan upp till Karriärens slutsteg, i Scott Fitzgerald’s The Great Gatsby, Drömmen om att förverkliga kärleken till Daisy.

Neoidealister är alla dem som söker efter andra mer socialt omfattande ideal, än endast de individualistiskt egna. Arvtagare till Upplysningstidens tro på Förnuftet, Erfarenheten, Inlevelseförmågan och Medkänslan. Livet är ständigt i Rörelse. Utan Rörelsen, så dör allt och alla.

Jämförelsen kan fungera i samband med Platons liknelse om Grottan, men också i filmen om The Truman Show.

Önskar Mänskligheten vakna till Sans och Besinning, eller leva sina återstående sista dagar i en Illusion vävd av helt Orealiserbara Drömmar?

Historien upprepar sig inte. Med minst tre självförvållade hotbilder framför sig, står Människan och hela Mänskligheten inför det Nödvändiga Valet att antingen Förinta sig Själv och kanske till och med allt levande på planeten Tellus, eller ingå i Krisstadiet Accepterande.

Just nu kan sägas att Människan och Mänskligheten befinner sig någonstans mellan Krisstadierna Förnekande och Förhandling.

Spelfilmer och fiktiva berättelser har den fördelen att det faktiskt inte finns någon faktaunderbyggd information.

Sanningen är på så vis oberoende av Vetenskaplig Forskning och Beprövad Erfarenhet.

Kan låta underligt, men här ett mycket känt exempel:

Kejsarens nya kläder av Hans Christian Andersen
Översättare: Carl Johan Backman
Ur Sagor och berättelser, första delen (1877; danska originalet 1837), sid. 88—93. Stavningen moderniserad här.

För många år sedan levde en kejsare, som tyckte så ofantligt mycket om vackra nya kläder, att han gav ut alla sina penningar för att bli riktigt fin och grann. Han brydde sig icke om sina soldater, brydde sig icke om teatern eller att åka omkring på promenaderna för annat än att få visa sina nya kläder. Han hade en rock för var timme på dagen, och liksom man säger om en kung: han är i rådet, så sade man alltid här: kejsaren är i garderoben.

I den stora staden, där han bodde, gick det mycket muntert till; var dag ditkommo många främlingar, och en dag kommo två bedragare. De gåvo sig ut för att vara vävare och sade, att de kunde väva det vackraste tyg, som läte tänka sig. Ej nog med att färgerna och mönstret vore någonting ovanligt vackert; de kläder, som syddes av tyget, hade även den underbara egenskapen, att de voro osynliga för varje människa, som vore oduglig i sitt ämbete eller också vore otillåtligt dum.

— Det vore ju ena präktiga kläder, tänkte kejsaren. Då jag hade dem på mig, skulle jag kunna upptäcka, vilka män i mitt rike inte duga för det ämbete de innehava, och så skulle jag kunna skilja de kloka från de dumma; ja, det tyget måste genast vävas åt mig. Och så gav han de två bedragarne mycket penningar på hand, för att de skulle börja sitt arbete.

De satte också upp två vävstolar och låtsade, som de arbetade, men de hade icke det ringaste på vävstolen. De begärde oupphörligt det finaste silke och det präktigaste guld; men detta stoppade de i sin egen ficka och arbetade med de tomma vävstolarna, och det till långt in på nätterna.

— Nu skulle jag ändå bra gärna vilja veta, huru långt de kommit med tyget, tänkte kejsaren; men han var riktigt litet underlig till mods, då han tänkte på, att den som var dum eller illa passade för sitt ämbete icke kunde se det. För sig själv trodde han väl ej att han behövde vara orolig, men ville dock först skicka någon för att se till, huru det förhölle sig. Var enda människa i staden visste, vilken sällsam kraft tyget hade, och var och en önskade se, huru dålig eller dum hans granne var.

— Jag vill sända min gamle, redlige minister bort till vävarne, tänkte kejsaren; han kan bäst se, huru tyget tar sig ut, ty han har förstånd, och ingen sköter sitt ämbete bättre än han.

Nu gick den gamle, hederlige ministern in i salen, där de båda bedragarne sutto och arbetade med de tomma vävstolarna. Åh, Gud bevare oss! tänkte den gamle ministern och spärrade upp ögonen. Jag kan ju inte se någonting! Men det sade han icke.

(Är det verkligen Barnet som är Visselblåsaren och Elisabeth Holmes som är Bedragaren? Är det inte i själva verket alla de som skyddar sig bakom Tystnadskulturens Utestängande Murverk, som är de verkliga Syndabockarna?)

De båda bedragarne bådo honom vara så god och stiga närmare och frågade, om det icke vore ett vackert mönster och sköna färger. Med det samma pekade de på den tomma vävstolen, och den stackars gamle ministern fortfor att spärra upp ögonen, men kunde icke se någonting, ty där fanns ingenting. Herre Gud! tänkte han, skulle jag vara dum? Det har jag aldrig trott, och det bör ingen människa få veta. Skulle jag inte duga att sköta mitt ämbete? Nej, det går inte an, att jag säger, att jag inte kan se tyget.

— Nå, ni säger ingenting, sade den ene, som vävde.

— Åh, det är vackert, alldeles utomordentligt vackert! sade den gamle ministern och tittade genom sina glasögon. Vilket mönster och vilka färger! Ja, jag skall säga kejsaren, att det särdeles behagar mig.

— Nå, det gläder oss, sade de båda vävarne, och nu nämde de färgerna och det sällsamma mönstret vid namn. Den gamle ministern hörde noga på, så att han skulle kunna säga det samma, då han kom hem till kejsaren, och det gjorde han.

Nu begärde bedragarne mera penningar, mera silke och guld, som de skulle begagna till vävnaden. Alltsammans stoppade de i sina egna fickor, och i väven kom icke en tråd; men de fortforo som förut att väva på den tomma vävstolen. (Ödesgudinnornas väv.)

Kejsaren sände snart en annan hederlig ämbetsman dit för att se, huru det ginge med väven och om tyget snart vore färdigt. Det gick honom på samma sätt som ministern: han såg och såg, men som där icke fanns annat än de tomma vävstolarna, kunde han ingenting se.

— Ja, är det inte ett vackert tyg? sade de båda bedragarne och visade och förklarade det vackra mönstret, som alls icke fanns till.

— Dum är jag inte, tänkte mannen. Det är således mitt goda ämbete, jag inte duger till? Det var då verkligen eget! Men det bör man inte låta någon märka. Och så prisade han tyget, som han icke såg, och förklarade dem sin förtjusning över de vackra färgerna och det präktiga mönstret. Ja, det är riktigt utsökt vackert, sade han till kejsaren.

Alla människor i staden talade om det präktiga tyget.

Nu ville kejsaren själv se det, medan det ännu var i vävstolen. Med en hel skara utmärkta män, bland dem de två gamla, hederliga ämbetsmännen, som förut hade varit där, gick han till de båda listiga bedragarne, som nu vävde av alla krafter, men utan både ränning och inslag.

— Ja, är det inte magnifikt? sade de båda hederliga ämbetsmännen. Täckes ers majestät se, vilket mönster, vilka färger! Och så pekade de på den tomma vävstolen, ty de trodde, att de andra nog kunde se tyget.

— Vad vill det här säga! tänkte kejsaren. Jag ser ingenting, det är ju förskräckligt! Är jag dum? Duger jag inte till att vara kejsare? Det var det förfärligaste, som kunde arrivera mig! — Åh, det är mycket vackert! sade kejsaren. Det har mitt allerhögsta bifall. Och han nickade belåten och betraktade den tomma vävstolen; ty han ville icke säga, att han ingenting kunde se. Hela sviten, som han hade med sig, såg och såg, men såg ändå icke mera än alla de andra; emellertid sade de, liksom kejsaren: Åh, det är mycket vackert! och rådde honom att kläda sig i detta nya präktiga tyg första gången vid den stora procession, som snart skulle äga rum. — Det är magnifikt, ypperligt, charmant! gick det från mun till mun, och allesammans voro de så innerligt nöjda därmed. Kejsaren gav vardera av bedragarne ett riddarkors att hänga i knapphålet samt titel av vävjunkare. (A propos Stol nr 17 och Kulturprofilen:)

Hela natten före den förmiddag, då processionen skulle äga rum, sutto bedragarne uppe och hade över sexton ljus tända. Folk kunde se, att de hade brått med att få kejsarens nya kläder färdiga. De låtsade, som de togo tyget ur vävstolen, de klippte i luften med stora saxar, de sydde med synål utan tråd och sade slutligen: Se så, nu äro kläderna färdiga!

Kejsaren kom själv dit med sina förnämsta kavaljerer, och de båda bedragarne lyfte ena armen i vädret, som om de hållit i något, och sade: Här äro benkläderna! här är rocken! här är manteln! och så vidare. De äro lätta som spindelväv! Man skulle kunna tro, att man inte hade någonting på kroppen; men däri ligger just dygden hos dessa kläder.

— Ja! sade alla kavaljererne; men de kunde ingenting se, ty där fanns icke något.

— Skulle nu ers kejserliga majestät allernådigst täckas taga av sig sina kläder, så skola vi kläda på er de nya där borta framför den stora spegeln, sade bedragarne.

Kejsaren tog av sig alla sina kläder, och bedragarne låtsade, som de gåvo honom plagg efter plagg av de nya, som skulle vara sydda; de togo honom om livet och liksom bundo fast något: detta var släpet, och kejsaren vred och vände sig framför spegeln.

— Gud, vad det kläder väl! Vad det sitter utmärkt! sade de allesammans. Vilket mönster! vilka färger! Det är en kostbar dräkt!

Tronhimmeln, som skall bäras över ers majestät i processionen, väntar där utanför! anmälde överceremonimästaren.

— Ja, jag är ju i ordning! sade kejsaren. Sitter det inte bra? Och så vände han sig ännu en gång framför spegeln, för att det skulle se ut, som om han riktigt betraktade sin ståt.

Kammarherrarne, som skulle bära släpet, famlade med händerna ut åt golvet, som om de tagit upp släpet, och gingo och höllo händerna i luften; ty de tordes icke låta märka, att de ingenting kunde se.

Och så gick kejsaren i processionen under den vackra tronhimmeln, och alla människor på gatan och i fönstren sade: Gud, vad kejsarens nya kläder äro makalösa! Vilket vackert släp han har på manteln! Så utmärkt det sitter! Ingen ville låta märka, att han ingenting såg; ty då hade han ju icke dugt för sitt ämbete eller ock varit mycket dum. Inga av kejsarens kläder hade gjort en sådan lycka.

— Men han har ju ingenting på sig! sade ett litet barn.

— Herre Gud, hör bara den oskyldiges röst! sade fadern; och den ene viskade till den andre, vad barnet hade sagt.

— Han har ingenting på sig, är det ett litet barn som säger; han har ingenting på sig!

— Han har ju ingenting på sig! ropade slutligen allt folket; och det kröp i kejsaren, ty han tyckte, att de hade rätt; men han tänkte som så: Nu måste jag hålla god min till processionens slut. Och så höll han sig ännu rakare, och kammarherrarne gingo och buro på släpet, som alls icke fanns.”

Alla människor, till och med minsta barn, förstår det underförstådda budskapet.

Här ska sökas förmedla sådana tolkningar av filmerna Fight Club och The Great Gatby som, förhoppningsvis, skapar mer klarhet, än fungerar vilseförande.

Fight Club består i huvudsak av tre huvudpersoner:

Edward Norton as the Narrator. He adopts a number of aliases while attending support groups.
Brad Pitt as Tyler Durden
Helena Bonham Carter as Marla Singer

Möjlig tolkning av filmens slut:

”Med Tyler som håller honom under pistolhot på översta våningen, inser Berättaren att eftersom han och Tyler är samma person, håller Berättaren i pistolen. Han skjuter den i sin egen mun och skjuter genom kinden. Tyler dör, och berättaren slutar att projicera honom mentalt. Project Mayhem-medlemmar tar med sig en kidnappad Marla till byggnaden. Berättaren och Marla håller varandra i hand och tittar på när sprängämnena detonerar och kollapsar byggnader runt dem. Filmen är därmed slut.”

Jämför Fight Club med Bartleby Skrivaren, av Herman Melville.

Plott i sammandrag:

”Till en början producerar Bartleby en stor volym av högkvalitativt arbete, men en dag, när han blir ombedd att hjälpa till att korrekturläsa ett dokument, svarar Bartleby med vad som snart blir hans eviga svar på varje förfrågan: ”Jag skulle helst inte göra det.”

Till berättarens bestörtning och de andra anställdas irritation börjar Bartleby utföra allt färre uppgifter och så småningom inga. Han ägnar istället långa stunder åt att stirra ut ett av kontorets fönster mot en tegelvägg. Berättaren gör flera försök att resonera med Bartleby eller lära sig något om honom, men har aldrig någon framgång. När berättaren stannar till på kontoret en söndagsmorgon upptäcker han att Bartleby bor där. Han är ledsen över tanken på det liv den unge mannen måste leva.

Spänningen byggs upp när affärspartners undrar varför Bartleby alltid är närvarande på kontoret, men ändå inte verkar göra något arbete. Berättaren känner av hotet mot hans rykte, men känslomässigt oförmögen att vräka Bartleby, flyttar berättaren sitt företag till en annan byggnad.

Den nya hyresgästen på hans gamla kontor kommer för att be om hjälp med att ta bort Bartleby, och berättaren säger till mannen att han inte är ansvarig för sin tidigare medarbetare. Någon vecka efter detta kommer flera andra hyresgäster i berättarens tidigare kontorsbyggnad till honom med sin hyresvärd eftersom Bartleby fortfarande gör sig besvärad; trots att han blivit avsatt från kontoret sitter han på byggnadstrappan hela dagen och sover i dörröppningen på natten.

Berättaren går med på att besöka Bartleby och försöker resonera med honom. Han föreslår flera jobb som Bartleby kan prova och bjuder till och med in Bartleby att bo hos honom tills de kommer på en bättre lösning.

Bartleby svarar att han ”föredrar att inte göra någon förändring”, och tackar nej till erbjudandet. Berättaren lämnar byggnaden och flyr kvarteret i flera dagar, för att inte bli besvärad av hyresvärden och hyresgästerna.

När berättaren återvänder till jobbet får han veta att hyresvärden har ringt polisen. Officerarna har arresterat Bartleby och fängslat honom som en lösdrivare. Han går för att besöka Bartleby, som avskyr honom, och mutar en kock för att se till att Bartleby får tillräckligt med mat. Berättaren återvänder några dagar senare för att kontrollera Bartleby och upptäcker honom död av svält, efter att ha föredragit att inte äta.

Månader senare hör berättaren ett rykte om att Bartleby en gång hade arbetat på ett kontor för döda brev och reflekterar över hur detta kan ha påverkat honom. Berättelsen slutar med att berättaren säger: ”Ah Bartleby! Ah mänsklighet!”

John Lennon citat: ”The Dream is Over”.

Vilken dröm?

Den Amerikanska Drömmen om att för alla som anstränger sig, är det möjligt att i praktiken förverkliga The American Dream.

The American Dream har sedan dess blivit Everyman’¨s Individual Dream.

The Great Gatsby, av Scott Fitzgerald kan fungera som metafor om hur ihålig den Amerikanska Drömmen är:

Nick Carraway – en alumn från Yale University från Mellanvästern, en veteran från första världskriget och en nyanländ invånare i West Egg, 29 år (senare 30) som fungerar som förstapersons berättare.

Han är obligationsförsäljare och Gatsbys granne. Carraway är lättsam och optimistisk, även om den sistnämnda egenskapen bleknar allt eftersom romanen fortskrider. Han återvänder slutligen till Mellanvästern efter att ha varit förtvivlad över dekadensen och likgiltigheten i östra USA.
Jay Gatsby (ursprungligen James ”Jimmy” Gatz) – en ung, mystisk miljonär med skumma affärsförbindelser (senare avslöjat sig vara en tillverkare och distributör av hembrända drycker), ursprungligen från North Dakota.

Under första världskriget, när han var en ung militär officer stationerad vid den amerikanska arméns Camp Taylor i Louisville, Kentucky, mötte Gatsby sitt livs kärlek, debutanten Daisy Buchanan. Senare, efter kriget, studerade han kort vid Trinity College, Oxford, i England.

Enligt Fitzgeralds fru Zelda baserade han delvis Gatsby på deras gåtfulla granne på Long Island, Max Gerlach. En militärveteran, Gerlach blev en egentillverkad miljonär på grund av hans strävan att ta sig an och var förtjust i att använda frasen ”gammal sport” i sina brev till Fitzgerald.
Daisy Buchanan – en ytlig, självupptagen och ung debutant och societet från Louisville, Kentucky, identifierad som en flapper. Hon är Nicks kusin och hustru till Tom Buchanan. Innan hon gifte sig med Tom hade Daisy ett romantiskt förhållande med Gatsby. Hennes val mellan Gatsby och Tom är en av romanens centrala konflikter. Fitzgeralds romantik och livslånga besatthet av Ginevra King inspirerade Daisys karaktär.

Thomas ”Tom” Buchanan – Daisys man, en miljonär som bor i East Egg. Tom är en imponerande man av muskulös byggnad med en gruff röst och föraktfullt uppträdande. Han var en polspelare på Yale och är en vit supremacist.

Bland andra litterära modeller har Buchanan vissa paralleller med William ”Bill” Mitchell, Chicago-affärsmannen som gifte sig med Ginevra King. Buchanan och Mitchell var båda Chicagoans med ett intresse för polo. Liksom Ginevras far Charles King, som Fitzgerald hatade, är Buchanan en imponerande Yale-man och polospelare från Lake Forest, Illinois.
Jordan Baker – en amatörgolfspelare med en sarkastisk streak och en distanserad attityd, och Daisys långvariga vän. Hon är Nick Carraways flickvän under större delen av romanen, även om de växer isär mot slutet. Hon har ett skumt rykte på grund av rykten om att hon hade fuskat i en turnering, vilket skadade hennes rykte både socialt och som golfspelare.

Fitzgerald baserade Jordan på Ginevras vän Edith Cummings, en främsta amatörgolfare känd i pressen som ”The Fairway Flapper”. Till skillnad från Jordan Baker blev Cummings aldrig misstänkt för fusk. Karaktärens namn är en pjäs på de två populära bilmärkena, Jordan Motor Car Company och Baker Motor Vehicle, båda i Cleveland, Ohio, och anspelar på Jordans ”snabba” rykte och den nya frihet som presenteras för amerikanska kvinnor, särskilt flappers, på 1920-talet.
George B. Wilson – en mekaniker och ägare till ett garage. Han ogillas av både sin fru, Myrtle Wilson, och Tom Buchanan, som beskriver honom som ”så dum att han inte vet att han lever”. I slutet av romanen dödar George Gatsby, felaktigt tro att han hade kört bilen som dödade Myrtle, och tar sedan livet av sig.
Myrtle Wilson – Georges fru och Tom Buchanans älskarinna. Myrtle, som besitter en häftig vitalitet, är desperat efter att finna tillflykt från sitt nedslående äktenskap. Hon dödas av misstag av Gatsbys bil, eftersom hon av misstag tror att Tom fortfarande kör den och springer efter den.

Tolkning med inspiration hämtad från George Orwell’s fabel-satir ”The Animal Farm”:

Efter Första världskriget och under den amerikanska mellankrigstiden, inklusive Förbudstiden och Wall Street kraschen.

Nick Carraway är den amerikanska Medelklassen. Han hyllar den Amerikanska Drömmen, men känner själv inga krav på sig att söka förverkliga den.

Jay Gatsby, uppkomlingen, karriäristen och den som verkat ha uppnått den Amerikanska Drömmen. Det enda som återstår för honom, är att gifta sig med ”Den Amerikanska Drömmen”: Daisy.

Daisy Buchanan är lika med Den Amerikanska Drömmen personifierad.

Thomas ”Tom” Buchanan är den Etablerade Överklassen, som föraktar sådana nyrika uppkomlingar som Jay Gatsby. Ändå delar de och konkurrerar om ”Daisy, The American Dream”.

Jordan Baker söker fresta Nick Carraway så att också han bör söka uppnå, men med henne, istället för Daisy, som högsta mål. The American Dream. Ändå har hon en mer realistisk, verklighetsförankrad syn på både Daisy, Tom och Gatsby.

Meyer Wolfsheim vilket genom Jay Gatsby har förvärvat sin förmögenhet bland annat genom illegal alkoholförsäljning. Wolfsheim kan, i förhållande till The American Dream, ses som dess verkliga upphovsman. Wolfsheim kan ses som Börsmarknaden, men också som Svarta Börsen.

Gatsby presenterar Carraway för Wolfsheim, men inte för att Carraway ska göra upp affärer med ”spelaren”. Det kan tyckas som att Gatsby förstår att inte dra in Carraway i skumma affärer.

George B. Wilson är den egenföretagare eller småföretagare som är helt medveten om att The American Dream aldrig kommer bli möjlig att förverkliga i hans eländiga liv, dåliga lönsamhet och usla arbetsförhållanden.

Myrtle Wilson, George B. Wilsons hustru längtar bort från vardagens tristess. Tom Buchanan erbjuder flykten mot betalning in natura.

The American Dream är en eskapistisk flykt undan den bistra verkligheten. Ingen kommer undan med att inte påverkas direkt eller indirekt av drömmen om ett liv bortom vardagsverklighetens ansvarsfyllda krav.

Nick arbetar som börsmäklare. Allt på börsen påverkas av människors inställning till The American Dream.

Liksom Daisy ÄR den amerikanska drömmen, så är hon också det Omöjliga för Gatsby att komma över och förverliga. Frågan är om han ens vet vad han skulle göra, om han uppnådde sina drömmars mål?

Jordan Baker, fuskare eller ej, är kanske den mest verklighetsnära rollen. Hon lever i drömmen, men utan att egentligen delta. Möjligtvis fungerar hon, tillsammans med Nick som budbärare mellan Gatsby och den Amerikanska Drömmen, Daisy.

Jordan Baker är intresserad av Nick, men han är fullt upptagen med att söka bistå Gatsby in att nå förverkliga Drömmen om Drömflickan.

Det finns många tolkningar som utgår från att Nick och Gatsby har något slags homosexuellt förhållande med varandra. Det finns en tolkning om att Tom är rasist och att Wolfsheim är av judisk härkomst. Vidare så finns det också tolkningar om en genderaspekt i berättelsen. Alla dessa är fullt möjliga, men skulle de tillföra berättelsen något mer än att de bara finns där, i gråzonen mellan Dröm och Verklighet?

Tom verkar istället mer ingå i den Etablerade Överklassen, där den Vite Mannen tillhör Näringskedjans Högsta Kast, i vilket det ingår att ha ett sexuellt förhållande med Myrtle Wilson, arbetarhustrun som längtar efter ett materiellt sätt, högre värderad livsstil.

George är inget offer. Han är realistisk nog att, även om han får en flott bil av Tom, så är hans liv redan förstört. Han är den som alla trampar på. Det enda han har som för honom är värt att försvara som sin egendom, är Myrtle.

Reklamen med glasögonen finns i ett ödelagt landskap, i stadiet mellan förstörelse och kanske nya moderna bostäder. Glasögonen kan symbolisera den äldre generationen ögon, som bara kan betrakta utan att förändra det som sker.

Likaså med Gatsbys föräldrar, den bondfamilj som Gatsby härstammar från. Under klassresan har han bytt förnamn från James till Jay och efternamn från Gatz till Gatsby.

Gatsby har träffat Daisy då han var militär och klädd i militär uniform. Han var på tillfälligt besök hemma hos Daisys föräldrar, då han och Daisy träffades för första gången.

Gatsby är uppkomlingen, karriäristen och klassresenären, medan Den Amerikanska Drömmen fortfarande är ouppnålig för honom.

Han går över lik för att få uppleva tillvaron tillsammans med Daisy i Den Amerikanska Drömmen.

Spoiler alert!

Gatsby verkar kunna övertala Daisy till att överge Tom och gifta sig med Gatsby. Daisy vill fly, men Gatsby har satsat allt han har på sin fasta egendom, Drömpalatset där hela världen dygnet runt festar, dansar och använder exstatiska droger. Inne i de gemensamma förhoppningarna om att förverkliga den Amerikanska Drömmen, är alla jämlika och jämställda.

Ingen är inbjuden, utom Nick. (Alla andra ”våldgästar”)

Nick tillhör Medelklassen som tror på Drömmen, men ändå inte är beredd på att fullt ut satsa på den.

Att han in i det sista tror på den, visar sig i att han dels har blivit en drogmissbrukare, dels ser Gatsby som den enda verkliga människan. En människa som satsar allt för att uppnå en för evigt hägrande dröm.

Han sympatiserar med Gatsby, ogillar Tom, bryr sig inte särskilt mycket om Jordan, annat än som medsvuren till att låta Gatsby förverkliga sin Dröm med Daisy.

Daisy vill inte förlora. Hon tillhör den redan eteblerade Överklassen, men inser att den tiden redan är förbi.

Gatsbys dröm är att återupprepa och återuppleva en redan svunnen tid.

Nick säger att det inte går, men Gatsby är och förblir fast i Drömmen.

Istället för att Daisy ska tvingas ta ställning och välja mellan Gatsby och Tom, väljer hon att föreslå att festa vidare. I brist på annan utväg, väljer de alla att fortsätta festa.

Gatsby och Daisy sitter tillsammans och ensamma från de andra, i Toms bil. Ett stort guldglänsande gult vrålåk.

Med Daisy, berusad bakom ratten, kör bilen över och dödar Myrtle. De smiter.

Tom, Nick och Jordan kommer i en mindre, inte så uppseendeväckande, bil någon stund senare.

Tom ser henne, sörjer henne, men då polisen frågar om han känner henne, svarar, nej, egentligen inte.

George har förlorat allt. George söker förstå vem som Myrtle har bedragit honom med. Han tror att det är Tom, men Tom skjuter skulden på Gatsby.

När Nick kommer till Gatsbys palats, är Gatsby ensam. Han inväntar ett telefonsamtal från Daisy. Om hon ringer, så kommer han att förstå att hon har övergivit Tom för att gifta sig med Gatsby.

Nick är trogen sitt vardagsliv. Han reser till arbetet som börsmäklare, men kan inte arbeta, eftersom han väntar på svaret, om ifall Daisy och Gatsby kommer att bli ett par.

Ensam, men med betjänter, bestämmer sig Gatsby för att, i väntan på telefonsamtalet, ta ett dopp i bassängen utanför entrén.

George kommer med en revolver, bakifrån, och skjuter Gatsby.

Just när Gatsby träffas av skottet, ringer telefonen. Gatsby tror att det är Daisy, den Amerikanska Drömmen, som har övergivit den Etablerade Överklassen, för att istället göra Drömmaren och Drömmarna, lyckliga.

Det är Nick, inte Daisy, som ringer.

Nick får veta att Gatsby är död.

Ingen, varken de tidigare objudna gästerna, eller Daisy som åter är tillsammans med Tom, kommer på Gatsbys begravning.

Nick blir förtvivlad över att alla har övergivit Gatsby.

Nick har skrivit en bok, men Drömmen är över.

I mitt eget tankesystem tillhör Drömmen, Neoluddisterna. De som, liksom Gatsby och Tom och, kanske Jordan, inte vill inse att Drömmen är över. De som, in i det sista, söker hålla kvar uppfattningen att Världen kommer att fortsätta, i en enda riktning, uppåt och framåt, in i en Oändlighetens Evighet.

På många sätt har Drömmen sedan årtusenden tillbaka ingått i den Bofasta Befolkningens Övertro på ett alltid exponentiellt ökande värdestegring på Världsmarknaden, av Fast Egendom.

I den Drömmen tillhör Tellus den högst upp i Darwins och Kristendomens Näringskedja, Ansvarsbefriade och därmed Hänsynslösa Styrande Beslutsfattarna samt deras symboliska arvtagare.

Bland, min tanke om Neoluddismen, finns alla de Qanon, Trumpanhängare, Incels, Sverigedemokrater, Putin och andra vars enda Dröm består av att Upprätta ett Evigt pågående Status Quo-läge, oavsett om det är i Sverige, Ryssland, USA, Storbritannien, Frankrike, Kina, Japan, Belarus eller Utopia.

WW3-4, javisst, inte alls särskilt otroligt omöjligt.

Freden i Framtiden beror ytterst på om Homo sapiens sapiens klarar av att överge den Neoluddistiska Antropocentrismen och istället acceptera de livsvillkor som existerar här och nu.

Historien upprepar sig inte, men Neoluddisterna kämpar med allt de har kvar, för att få uppleva Drömmen bara en liten stund till…

Efter *Aggressionen*, Förintelsen som Infotainment.

Resan var utmattande. Inte därför att den var fysiskt ansträngande, men monoton, långtråkig och kanske i stunder av uppgivenhet, helt meningslös. I den trånga kapseln fanns inget annat än att sitta så att träsmaken satt sig i baken. Alfred satte igång i sitsarnas massagevibratorer, men då inte heller det gav den önskade effekten, frågade han dem:

Det finns en drog som, om ni skulle vilja, kan använda. Den verkar både sövande och avslappnande, lite bionisk. Med den kan ni koppla av, i ett drömlöst tillstånd, mellan sömn och vakenhet. Jag har den här.

Zanna tvekade, men svarade:

Nej, det vågar jag inte. Tänk om jag aldrig vaknar?

Nyfikenheten inför det Okända övervann Rädslan.

Nej, det är nog ingenting för oss, sa Mich. Vi måste se vad som händer omkring oss.

Ja, ni gör som ni vill. Risken för att något helt oväntat ska inträffa är på gränsen till osannolik.

Men har inte du hört talas om den där meteoriten som träffade biosfären Exodus? När det hände befann sig Mich och jag på kommandobryggan.

Det har jag inte hört talas om. Är ni säkra på att ni inte har upplevt en sublim mental vision, i drömmaskinerna?

Ingen i Ministralen har nämnt den där händelsen.

Nej, när det inträffade var vi var vakna. Det kändes fruktansvärt hemskt, men ingen av oss blev träffade och skadade. Någon, kanske Fanny, antog att de som blivit krossade var androider, lätta att ersätta.

Ja, som sagt, det måste ha varit en utan betydelse. Eller så har vi redan glömt bort allt.

Mycket märkligt, sa Zanna.

Ja, sa Alfred, just det.
De tänkte efter. Det var sant. Alfred kanske hade rätt? Ministralen med sina richterinstrument, skulle ha reagerat.

Vi tror vad vi tror, sa Mich. Etthundra procents sannolikhet måste motsvara en hel sanningshalt.

Jovisst, svarade Alfred. Väck inte den björn som sover. Han log.
I sina digitala versioner av tidigare Verklighetsberättelser nedladdade från vintage drömbubblor kunde de följa den idéhistoriska utvecklingen ända tillbaka till den första slamkryparen i den kvarliggande vattenpölen då tidvattnet än en gång runnit undan utom synhåll.

Hur universum blev till mörk materia, svarta hål, stjärnor som exploderade, den kosmiska bakgrunden, multiuniversa och antimaterians fantasilösa förtäring av deras egna upplevda verklighet. Forskarna följde Newtons tankar ända fram till Wittgensteins.

Det som bara var spekulationer och inte gick att bevisa, var meningslöst. Ändå var det sådana misstag som lett Einstein vidare i sina teorier om den allmänna och speciella relativitetsteorin. Det var som att gå vilse. En var ändå på väg någonstans, även om en inte visste vart. Erfarenheten visade en verklighet mer sannolik än vetenskapens osäkra slukhål ute i konventionernas träskmarker.


Efter Vetenskapens sista Avhandling, Glömskans mörker.

Det enda halmstrået av tröst fanns i Livets tillkomst som ett möjligt mysterium. Vad hade det för betydelse om i fall Gud fanns, eller inte. Ett fritt val för den som, av någon anledning, föredrog att hellre tro, än bara ha materian att hålla sig fast i.
De upplevde lager på lager av rumtidens skikt. Inte en skymt av det som fanns utanför Människans uppfattningsförmåga.
Zanna och Mich fick ont i ögonen av Meta Versens osäkra visuella effektsökerier. Varför var de naturtrogna, ursprungliga, enkla och primitiva instrumenten mer ansträngande, än de som endast bestod av digitala binala ettor och nollor. En kustlinje-ekvation ute i ett Entropiskt sönderfallande Kosmos.

De argumenterade med varandra, fördelar mot nackdelar.

Alfred. Du har nog rätt. Vi testar gärna det där sömnpillret.

Då ska jag göra i ordning allt som behövs. Den bioetiska-kryogeniska apparaten i hyperloop påminner om prototypen till den första kuvösen med extern respiratorn, men den sköter om allt, från näringsintag till bortförsel av slagg. Om ni inte misstycker, är det lättast om ni tar av er kläderna. Tänk inte om mig. Sexualitet ingår inte i mitt färdigprogrammerad känsloliv eller empatisystem.
Ovanpå sätena och ryggstöden lade Alfred högabsorberande madrasser, som wettexdukar, tjocka och mjuka att ligga på. Efter en kort stund, anpassades de till livsuppehållande avgjutningar.

Uppvaknanden.
Alfred kopplade in en antidot till sömnmedlet. De vaknade omgående, såg sig omkring och blev medvetna om var de befann sig och varför.

Alfred sa:

Det är en bit kvar, innan vi är framme. Ni kanske vill göra i ordning? Apparaterna har hållit era kroppar i ett naturligt och normalt tillstånd. tvättat er rena. Jag tror att ni kan tycka att ni luktar gott.
De luktade på sin egen och varandras hud och Alfred hade rätt. De luktade lite som lavendel, jersmin och kanske aningen gurkmeja.

Hur långt, frågade Zanna, har vi kvar tills att vi ska stiga av?

Det tar kanske någon timme till. Jag tänkte att ni skulle vilja se hela SpåRätthangaren utifrån.

Javisst, sa Mich, det vill vi!

Jim Leggs Ådran övergick i en Superloop.

Millenier tidigare. Kristin förklarade för dottern Turid.

Det är inte tillräckligt mörkt här inne i Vasastan.
Nu, inför resan till Tallholmen, påminde hon Turid:

Ta med din kikare. Ute i skärgården finns säkert inget ljus som stör. Där kan du säkert titta på månen och stjärnorna. Så vet du vad du kan önska dig av tomten i jul: ett teleskop?
Turid svarade trumpet:

Jultomten är bara en mem som vuxna lurar i småbarn, för att de ska vara snälla. Men, ett teleskop vore ju kul att få!
Hon återvände till flickrummet och funderade: Om verkligheten, både neråt och inåt och uppåt och utåt, är oändlig?

Då borde forskarna ha tänkt på, så långt bort som människorna någonsin kunde resa bort från jorden och Solsystemet, allra längst bort, skulle det inte ens finnas en stol att sitta på.

Varken taklampa eller skrivbord. Eller ens ett kylskåp med bröd, smör ost och mjölk. Astronauten förlorade kontakten med NASA och försökte med mobilen. Varje gång svarade en automatisk röst: ”Connection disrupted. Try again later.”
Han, eller om det var en hon, ropade ut i universum:
” – Nu är jag framme. Här finns ingenting alls!”
Drömmen och drömmandet, varför?
Det stoff som drömmarna består av, samlas i virvlar ihop till kärnor och stjärnor. Fantasins föreställningar omvandlas till vardag och verklighet.
DMT, vad är det?
René Descartes trodde att själen fanns i tallkottskörteln.
DMT produceras i vår hjärna, i tallkottskörteln. Som ett mycket litet medvetande, en drömbubbla, frikopplad från vardagslivet.
DMT heter också N,N dimetyltryptamin.
Damm, som i ”dammsugare”.


Aska till aska.
Stoff till stoff.
Stjärnstoff.
Allt nedbrytbart återuppstår, som snöflingor, i unika metamorfoser.

Den som Vet att Hen inte Vet, Vet inte.


En Säregen Specialist är Expert på det Ena. En annan Egensinnig Expert är Specialiserad på det Andra. Generalisten som befinner sig på den Springande Punktens Utsatt Sårbara Läge, har trots Osäkerhetsprincipen, både det Ena och det Andra inom armlängds avstånd.

Osäkerhetsprincipen är inneboende i egenskaperna hos alla vågliknande system och att den uppstår inom kvantmekaniken helt enkelt på grund av materievågnaturen hos alla kvantobjekt.

Jämför med den anonymiserade kvantkatten:

Schrödinger föreslog ett scenario med en katt i en låst stålkammare, där kattens liv eller död berodde på tillståndet hos en radioaktiv atom, om den hade sönderfallit och avgett strålning eller inte. Enligt Schrödinger innebär Köpenhamnstolkningen att katten förblir både vid liv och död tills tillståndet har observerats. Schrödinger avsåg att exemplet skulle illustrera det absurda i den existerande synen på kvantmekanik.

Jämför med Pavlows hund:

Klassisk Betingning är lärande genom association och demonstrerades först av Ivan Pavlov. Pavlov visade att hundar kunde betingas till att salivera vid ljudet av en klocka om det ljudet upprepades samtidigt som de fick mat. Först gavs hundarna maten, de saliverade. Maten var den obetingade stimulansen och salivutsöndringen var en obetingad (medfödd) respons. Sedan slog Pavlov i klockan (neutral stimulans) innan han gav maten. Efter några kopplingar, saliverade hundarna när de hörde klockan även när ingen mat gavs. Klockan hade blivit den betingade stimulansen och salivutsöndringen hade blivit den betingade responsen. Hundarna hade lärt sig att associera klockan med maten och klockans ljud och salivutsöndring triggades av klockans ljud. Pavlov visade att klassisk konditionering leder till lärande genom association.

Den Springande Punkten kan vara ett Avlägset Uttryck för Pudelns Kärna, i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings Saga:

”Hu, dessa fasans människor, som de onda andarna söka! Vad kunde det väl vara för en stor, svart hund, som visade sig på Fors i Sintrams tid? Han hade förfärliga, gnistrande ögon och en lång, bloddrypande tunga, som hängde långt ut ur det flämtande svalget. En dag, just då drängarna hade varit inne i köket och spisat middag, hade han krafsat på köksdörren, och alla pigorna hade skrikit av förfäran, men den största och starkaste av drängarna hade tagit ett brinnande vedträ ur spiseln, ryckt upp dörren och slängt det i hundens gap.

Då hade han flytt med ett förfärligt vrålande, lågor och rök hade stått honom ur munnen, gnistor virvlade omkring honom, och hans fotspår på vägen lyste som eld.”

Jämför med Goethes Faust-Pudel:

Still, pudel, ränn ej fram och tillbaka!
Vad har du vid tröskeln att vädra på?
Min bästa kudde vill jag försaka,

kom, lägg dig på den i spiselns vrå!
Du roat mig nyss på stigar och backar
med lek och språng, som du kunde bäst;
för detta som värd jag nu dig tackar,
men var en tyst och fridsam gäst!”

Det är en felaktig benämning att kalla honom häxdoktorn, eftersom ixht’s och häxans metoder är helt olika. Att kalla en för medicinman är inte heller korrekt eftersom medicinmästare är naak’w s’aati, som är Tlingit-termen för en häxa.

Lär om. Lär nytt.

Verklighetsberättelsen kräver av en Skumögd Närläsare, inställning Zoom Out of Focus.

Tystnadskulturberikande Härskartekniker?

Inom biologin betecknar en generalist en organism som har en ”bred” anpassning till sin omgivning. Det kan exempelvis avse födoval, biotopval eller val av boplats. Motsatsen, organismer som bara kan leva inom snäva livsramar, kallas specialister.

Namnet på ixht’ och hans sånger och berättelser om hans visioner tillhör klanen han tillhör. Han skulle söka andehjälpare från olika djur och efter att ha fastat i fyra dagar när djuret skulle ”ställa sig upp framför honom” och innan han gick in i honom, skulle han få anden.

Framtida shamaner skulle väljas ut innan deras födelse av de äldste i en Tlingit-gemenskap. De äldste visste om människor och vad de skulle vara innan de föddes. Pojken som utbildade sig till shaman skulle få veta hur han skulle närma sig graven och hur han skulle hantera föremålen. Att röra shamanföremål var strängt förbjudet förutom för en shaman och hans medhjälpare.

Blavatsky beskriver hyperboreanerna som ursprunget till den andra ”rotrasen” och som icke-intelligenta eteriska varelser som förökade sig genom knoppning.

Enligt dessa esoteriker representerade det hyperboreanska folket guldålderns polära centrum för civilisation och andlighet, där mänskligheten, istället för att utvecklas från en gemensam apa-förfader, gradvis övergick till ett apliknande tillstånd som ett resultat av vilseledande, både fysiskt och andligt, från dess mystiska utomjordiska hemland i Fjärran Norden, att ge efter för Sydpolens antipoders ‘demoniska’ energier, den största punkten för materialisering.

En generalist är en dabbler (En som inte tillhör en specifik genre eller grupp människor, utan ”pysslar” med lite allt möjligt. Den här individen tycker helt enkelt om alla typer av människor och kan inte anpassa sig till en typ. Han kan luta sig mot ett träd, frusta lite kokain och skriva en parodi om en statistisk analys av Tea Partys oförmåga att ha intelligens till tonerna av en Velvet Underground-låt.), en upptäcktsresande, en lärande – någon med bred kunskap inom många ämnen och expertis inom ett fåtal.

Generalister kommer sannolikt att ha en slingrande karriärväg framför eller bakom sig. Även om en generalists livshistoria kan se lite osammanhängande ut, om du skulle rita ett Venn-diagram över deras erfarenheter, kommer du att upptäcka en stor mängd överlappningar när ett tillfälle leder till ett annat, som att kasta en sten i en damm och se hur krusningarna breder ut sig koncentriskt.

All kunskap bygger truistiskt, tautologiskt på sig själv och generalisten tar sin resväska fullpackad med allsidighet erfarenhet med sig vart hän han går, vilket erbjuder företag ett enormt värde.

Robert Charroux relaterade först hyperboreanerna till en uråldrig astronautras som ” mycket stora, mycket vita” som hade valt ”det minst varma området på jorden eftersom det motsvarade deras eget klimat på planeten som de härstammar från”.

Hur långt sträcker sig Frihetsbegreppet? Till Mars? Till Ukraina? Till Amazonas? Till Arktis? Till Baltiska havets botten? Till Guds Himmel och Djävulens Helvete?

Från Marianergravens bottenskikt upp till Mount Everests Himlasfär?

Tankefriheten utanför Fantasins inbillade begränsningar?

Hur skiljer sig Gränslöshet från Gränsöverskridande?

Nyfikenheten som Inkräktar, eller som Synliggör.

Vem är mest fri; Elon Musk eller DJ da Candy?

Vem har störst andlig frihet; Major Tom, eller Pippi Långstrump?

Snusmumriken eller Donald Trump?

Walt Disney eller Donald Duck?

Mickey Mouse eller Betty Boop?

Ett särskilt problem med Tlingit-dieten är att se till att tillräckligt med vitaminer och mineraler finns tillgängliga. Protein finns överallt. Jod från saltvattenliv är lätt att få, men viktiga kostkomponenter som kalcium, vitamin D, vitamin A och vitamin C saknas i kött och fisk.

För att säkerställa att sådana nödvändigheter finns tillgängliga äter Tlingit nästan alla delar av djuren som de skördat. Ben som används för soppfond ger urlakat kalcium, såväl som fiskkotor från kokt lax. Vitamin A erhålls från lever. C-vitamin finns i bär och växter, som vildselleri, vilda krabbaäpplen och ett brett sortiment av bär. Benmärg ger värdefullt järn och vitamin D. Tarmar och magar skördas för att ge vitamin E och B-komplexen.

En Outsider, en Insider, en Besider, en Asider, eller en Decider?

Upplevelsen av, även om det är en imaginär, Frihet är Ett Steg ut från den tidigare Verklighetsbilden, som är svår att Extrahera som Reträtt.

Major Tom i sin Alienerade Isolering i Plåtburkens inre kan aldrig komma ut och Hud mot Hud, uppleva Unversums Oändliga Evighet utan Skyddsdräkten på.

Just nu bekämpar människor Covid-passet, med Sankt Berhardspasset på behörigt avstånd, men om var Individ för sig får välja, en Fysisk Begränsning i förhållande till Kartan, eller en Andlig motsvarighet i Verkligheten?

Förespråkare av den antika astronauthypotesen hävdar ofta att människor antingen är ättlingar eller skapelser av utomjordisk intelligens (ETI) som landade på jorden för tusentals år sedan.

Vissa forntida astronautförespråkare tror att resenärer från yttre rymden, kallade ”astronauter” (eller ”rymdmän”) byggde många av strukturerna på jorden (som egyptiska pyramider och Moai-stenhuvudena på Påskön) eller hjälpte människor att bygga dem.

Detta kan utgöra ett bevis på att tron som kan försätta berg, egentligen inte är något annat än ett Egenmäktigt Självförskyllt Egocentriskt Självbedrägeri.

Olika termer används för att referera till påståenden om forntida astronauter, såsom forntida utomjordingar, forntida ufonauter, forntida rymdpiloter, paleocontact, astronaut- eller främmande gudar, eller paleo- eller Bibel-SETI (sök efter utomjordisk intelligens).

Digitaliseringen och Automatiseringen ger en Introvert-Extrovert Upplevelse av Frihet anpassad till Internaliserad, Infekterad samt Inverterad Cyberrymd.

Meta Verse fungerar som ett komplement, typ Handen i Handsken, för alla de som i Framtiden kommer befinna sig i kläm mellan Klimatförändringen, Corona-virus och ett Eventuellt Hypersurrealistiskt Världarnas krig.

Drömmen om Framtiden stannar innanför Tidskapselns inre Tröskelverk.

De som i Framtiden söker Komma ut ur Garderoben, kommer inte längre än till Dörrhantaget.

Extremer möts i Kontaktytan Ytterdörren, med Introverta Outsiders på Insidan och Extroverta Insiders alldeles bakom dörrens backspegel.

För Ytliga Levande Varelser är Djupet en Existentiell Utmaning. Friheten finns i Avståndet från Ytan till Djupet.

För Människor begränsade av Ytans Y-Axel, återstår Lösningen att finna den Breda Vägen bortom den Inskränkta Smalare Avgränsningen.

För den som lägger Livspusslet på Heltid finns det Verkliga Existensberättigandet i att finna sådana Informationsbitar så att en Holisistisk Potentiell Framtid träder fram i Andra Änden av Tunneln bortom Nära Döden-upplevelsen.

En antimateriaraket skulle ha en mycket högre energitäthet och specifik impuls än någon annan föreslagen raketklass. Om energiresurser och effektiva produktionsmetoder visar sig göra antimateria i de mängder som krävs och lagra det säkert, skulle det vara teoretiskt möjligt att nå hastigheter på flera tiotals procent av ljusets. På andra sidan om vakuum borde det logiskt finnas antimateriellt damm.

Huruvida antimateriaframdrivning skulle kunna leda till högre hastigheter (>90 % av ljusets) vid vilka relativistisk tidsutvidgning skulle bli mer märkbar, och därmed få tiden att gå långsammare för resenärerna som uppfattas av en utomstående observatör, är tveksamt på grund av stor mängd antimateria som skulle behövas.

Om man spekulerar i att produktion och lagring av antimateria skulle kunna bli genomförbar, måste ytterligare två frågor övervägas. För det första, vid förintelsen av antimateria, går mycket av energin förlorad som högenergisk gammastrålning, och särskilt också som neutriner, så att endast cirka 40 % av mc2 faktiskt skulle vara tillgänglig om antimaterian helt enkelt fick förintas till strålning termiskt . Trots det skulle den tillgängliga energin för framdrivning vara avsevärt högre än ~1% av mc2-utbytet av kärnfusion, den näst bästa rivalkandidaten.

För det andra verkar värmeöverföringen från avgaserna till fordonet sannolikt överföra enormt slöseri med energi till fartyget (t.ex. för 0,1 g fartygsacceleration, närmar sig 0,3 biljoner watt per ton fartygsmassa), med tanke på den stora del av energin som går till att penetrera gammastrålar.

Även om man antar att skärmning tillhandahölls för att skydda nyttolasten (och passagerarna på ett bemannat fordon), skulle en del av energin oundvikligen värma fordonet, och kan därmed vara en begränsande faktor om användbara accelerationer ska uppnås.

Mer nyligen föreslog Friedwardt Winterberg att en materia-antimateria GeV gammastrålelaserfotonraket är möjlig genom en relativistisk proton-antiprotonnypaurladdning, där rekylen från laserstrålen överförs av Mössbauer-effekten till rymdfarkosten.

För Nutidsmänniskan i Samtidens Nuläge ökar den intill Besatthetens Passionerade Paradiska Messianska Kulturbegränsande Regressiva, i betydelsen Regredierande Degenererande, Konsekvensen av Verklighetsfrämmande Verklighetsflykt utanför var och ens i Djupaste Mening, Kompetensområde.

Hur kan en Djuplodande Specialiserad Expert uppleva ett Vidomfattande Område?

I Tlingit-kulturen läggs stor tonvikt på familj och släktskap, och på en rik tradition av talande. Rikedom och ekonomisk makt är viktiga indikatorer på rang, men också generositet och korrekt beteende, alla tecken på god härstamning och band till aristokratin.

Konst och andlighet är inkorporerad i nästan alla områden av Tlingit-kulturen, med till och med vardagliga föremål som skedar och förvaringslådor dekorerade och genomsyrade av andlig kraft och historiska övertygelser från Tlingit.

Tlingit-samhället är uppdelat i två grupper, Korpen och Örnen.

Dessa är i sin tur indelade i många klaner, som är indelade i släktlinjer eller husgrupper. De har ett matrilineärt släktskapssystem, med härkomst och arv som går genom moderns linje.

Dessa grupper har heraldiska vapen, som visas på totempålar, kanoter, festrätter, husstolpar, vävningar, smycken och andra konstformer. Tlingitsna går ner på.oow(s) eller filtar som representerade förtroende. Det är bara en Tlingit som kan ärva filten men de kan också överlåta den till någon de litar på, som blir ansvarig för att ta hand om den, men inte rättmätigt äger den.

Här kan både Euklides och Descartes komma till Praktiskt Tillämpbar Instrumentell Hedonistisk-Utilitaristisk Egennytta.

En filt är ett bra exempel på tvådimensionell kontaktyta, mellan det som är Ovan och det som är Under.

Euklides håller sig i kontaktytan där emellan.

Descartes inför den Tredje Dimensionens Visionära Grepp.

Det sägs att en Endimensionell Människa upplever Tvådimensionaliteten som en Tredimensionell Människa upplever Fyrdimensionaliteten.

Den Endimensionella Människan kan uppleva Tvådimensionalitetens Utbredning som ett Trauma, typ inte helt olikt Psykodynamisk Agorafobi.

Utforskande höghastighetsuppdrag till Alpha Centauri, som planerats av initiativet Breakthrough Starshot, förväntas kunna genomföras inom 2000-talet. Det är alternativt möjligt att planera för obemannade långsamt kryssande uppdrag som tar årtusenden att komma fram.

Dessa sonder skulle inte vara till mänsklig nytta i den meningen att man inte kan förutse om det skulle finnas någon runt om på jorden som är intresserad av då sända vetenskapliga data.

Ett exempel skulle vara Genesis-uppdraget som syftar till att föra encelliga liv, i en anda av riktad panspermia, till beboeliga men annars karga planeter. Uppdrag utan besättning som inte är för mänsklig nytta skulle därför vara genomförbara. För biotisk etik, och deras utvidgning till rymden som panbiotisk etik, är det ett mänskligt syfte att säkra och sprida liv och att använda rymden för att maximera livet.

Den Tredimensionella Människan kan mycket väl föreställa sig Fyrdimensionalitetens Tesserakt, men behöver ändå utföra ett Kirkegaardskt språng för att Inträda i rollen som en Nyss Utstigen ur Kaosgarderoben, Dansande Stjärna.

Friheten har sitt realisationspris. För den som inte ser upp kan I masskulturen priset dala exponentiellt. Ingenting är gratis. Syns något ut att Verka bättre än det Är, så Är det också det.

Tlingit delar upp den levande varelsen i flera komponenter:

k̲aa daa — kropp, fysisk varelse, personens utsida (jfr aas daayí ”trädets bark eller utanför”)
k̲aa daadleeyí — kroppens kött (< daa + dleey ”kött, kött”)
k̲aa ch’áatwu — hud
k̲aa s’aaghí — ben
x̲’aséikw — livskraft, andetag (< disaa ”att andas”)
k̲aa toowú — sinne, tankar och känslor
k̲aa yahaayí — själ, skugga
k̲aa yakghwahéiyagu — spöke, revenant
s’igheekháawu — spöke på en kyrkogård

En Fri Medborgare nedsövd med Zoma och förlagd i Koma, är endast till Kroppen, men inte till den Fria Andliga Själens Mentala situation, Frisinnat Frimodig Frigående Frihetstörstande Frihetsbegränsad.

Fria Önskar mer Frihet, men Önskar inte Betala det Friheten kostar i Realtidens Råvarupris.

I Valet mellan Frihet och Tröst, är den Tredje Vägen tills Vidare helt Utesluten.

Säkert förstår nu Britney Spears Trogna Fans hur hennes Texter kunde Analyseras till Faderskomplexets Negativa Skuggsida.

Flappers under den Glada Jazzåldern åsidosatte Patriarkatets Hierarkiskt Pyramidformade Behovstrappa upp till Högst upp i Näringskedjan, i Synnerhet då Himmelriket verkade Avlägsnare än på Ljusårs Avstånd.

I Tzar Bombas Högexplosiva Kärnhus kan Mystikern insatt i Big Bangs Origo, uppleva Mötet mellan Kaos och Kosmos från Mikrokosmos till Makrokosmos.

Medelvägen är i sig en Extrem Venuspassage mellan Anaïs Nin och Colette.

I Spegellandet kan Outsiders och Insiders ana den Andres Ångestväckande Frånvaro.

Till och med Simone de Beauvoire besökte Le Sfinx. Kan inte det uppfattas som ett evidensbaserat bevis på att Nyfikenheten går före Moralen?

Först när Besöket är slut, kan det Enskilda Originalet inta en Negativ Ståndpunkt och därmed Söka Styra andra helt Objektifierade Robotars potentiella utvecklingsstadier.

Det Naturliga Urvalet har fastnat i Narcissus kvicksand.

Den Bästa Sanningen är en Arsenikvit Lögn.

Etablissemanget känner inga gränser, förrän Banken avslår Varje Möjlighet till Oresonlig Försoning första Måndagen i månaden efter klockan 15:00.

Den som just kommit ut från Boxen upptäcker den Nya Personligt Privata Gråzonen i Skymningens Norrsken.

Ingentingvetandet är Kortaste Vägen till Verklighetsberättelsens Paradigmskifte.

Var August Strindberg Swedenborgian?

Var Anne Besant Feminist?

Ingick intresset för Gnosticism i Konstruktivismens Teosofiska Bauhaus-bygge, någonstans i gränslandet mellan Goethe och Buchenwald.

Var Wittgenstein överens med Heidegger om Intet-upplevelsen?

Fungerar Hegel än i Vår Samtidshistoria som Etablissemangets Råttfångaren från Hameln?

Fanns Stadsmusikanerna från Bremen med i Orwells skiss över Djurfarmen?

Tystnadskulturen överlever i en kristallisering av ett Klaustrofobiskt Sprektrum.

Varje beskrivet Utopia genomgår omedelbart Metamorfosen till Oändligt Osynliggjord Idiotanstalt, där Medborgarna bevakar Varanda genom Dolda Kameror i Kända Nästen.

Utopia är ett Mål som aldrig får Realiseras på Allvar.

Idealstaten är avstängd på grund av Energislöseri.

I Världssamfundet Konspirationsteoretikernas Globaliserade By genomgås en Grundläggande Restaurering till Världsomfattande Lebensraum för Etablissemangets Bortbytta Räknenissar.

Agnosticism är inte någon slags avlagd nyversion av Nihilism.

Hur att rekonstruera en Hållbar Utopi ända fram tills att Status Quo-läget genomgått stadierna av Roms Uppgång och Fall?

Extrapyramidala Biverkningar i Parasympatiska Solsystemet.

Subliminala Överenskommelser i Mullvadarnas underjordiska Katakomber i närmast tänkbara Anslutning till Terminalstationen Agarrtha.

Ett sådant Transcentalt Gränsöverskridande sker i Överenskommen Transparent Ingenmansland mellan Atlantis och Agarrtha.

Transaktionen antas genomföras i Checkpoint Charlie, via Venuspassagen förbi Mellangården Marianergraven-Göbekli Tepe, ungefär i Intervallen Stella Polaris/Alfa Canis Majoris Sirius Osiris i Serious Moonlight.

Vad göra?

Som alltid gäller att varken vara För eller Mot, men Tvärtom.

Följ det Intressanta, så länge som det fortfarande är Intresseväckande.

Att samla informationsbitar är ett Uppdrag för Paragrafryttare och Kalenderbitare.

Att jaga pusselläggare kräver mer av Hypotetisk Gemene Man, än Toyen under Residents Nôtre Dame som Black Virgin.

Shambhala var regeringens säte i det underjordiska nätverket. Medan Shambhala finns på en inre kontinent, så har den mindre satellitkolonier i jordens mantel, gömda inuti jordens berg. Folket flyttade under jorden på grund av krig och förödelse.

Dessa krig skulle ha pågått mellan Atlantis och Lemuria, där kärnvapen användes, som eventuellt jämnade dessa städer med marken. Saharaöknen, Gobiöknen och den australiska ökenstäppen, samt Amerikas södra ökenområden är bevis på detta krig. De underjordiska städerna skapades som ett flyktingläger för både människor och historiska dokumentationer.

Kalachakra-tantran profeterar att när världen förfaller till krig och girighet, och allt är förlorat, kommer den 25:e Kalki-kungen Maitreya att dyka upp från Shambhala med en enorm armé för att besegra mörka krafter och inleda en världsomspännande guldålder . Denna sista strid profeteras för år 2424 eller 2425 (i det 3304:e året efter Buddhas död). Därefter skulle buddhismen överleva ytterligare 1 800 år.

Isaac Newton bevisade detta genom matematiska formler – gravitationen är noll överallt i ett klotformat ihåligt objekt. Det skulle dock uppstå en liten gravitation på grund av att jorden inte är i perfekt klotformad symmetri. Månens och jordens rotation skulle även få till en gravitation, men även vid ekvatorn är denna bara 1/300-del av den gravitationen man har på jordens yta.

Ett par franska astronomer, Pierre Bouguer och Charles Marie de La Condamine, var de första som försökte experimentet, och utförde sina mätningar på den 6 268 meter höga vulkanen Chimborazo i ”Real Audiencia of Quito” i Perus vice kungadöme år 1738 (I det som nu är provinsen Chimborazo i republiken Ecuador).

Deras expedition hade lämnat Frankrike för Sydamerika 1735 för att försöka mäta meridianbågens längd på en latitudsgrad nära ekvatorn, men de utnyttjade möjligheten att försöka avböjningsexperimentet. I december 1738, under mycket svåra terräng- och klimatförhållanden, genomförde de ett par mätningar på höjder av 4 680 och 4 340 m.

Bouguer skrev i en tidning från 1749 att de hade kunnat upptäcka en avböjning på 8 sekunders båge, men han tonade ner betydelsen av deras resultat, vilket antydde att experimentet skulle genomföras bättre under lättare förhållanden i Frankrike eller England. Han tillade att experimentet åtminstone hade bevisat att jorden inte kunde vara ett ihåligt skal, som vissa tänkare på den tiden, inklusive Edmond Halley, hade föreslagit.

Vem är Fri?

Vad göra?

Följ det Intressanta, så länge som det fortfarande är Intresseväckande.

Intresse är Inspiration och Motivation.

Specialiseringen som professionell metod har överlåtit alltför mycket utrymme mellan staplarna.

Scener ur Händelser i Verklighetsberättelsen utan Faktaangivelser eller Källhänvisningar.

Parisiska arkader började byggas runt början av artonhundratalet och förstördes ibland som ett resultat av Baron Haussmanns renovering av Paris under det andra franska riket (ca 1850–1870).

Benjamin kopplade dem till stadens särpräglade gatuliv och såg dem som en av flanörens livsmiljöer (dvs en person som promenerade i en lokal för att uppleva den).

Benjamin nämnde arkadprojektet först i ett brev från 1927 till sin vän Gershom Scholem, och beskrev det som hans försök att använda collagetekniker i litteraturen.

Till en början såg Benjamin Arkaderna som en liten artikel som han skulle avsluta inom några veckor.

Men Benjamins vision av Arkadprojektet blev allt mer ambitiös i omfattning tills han uppfattade den som representerande hans viktigaste kreativa prestation.

Vid flera tillfällen ändrade Benjamin sitt övergripande schema för Arkadprojektet, delvis på grund av inflytandet från Theodor Adorno, som gav Benjamin ett stipendium och som förväntade sig att Benjamin skulle göra Arkadprojektet mer explicit politiskt och marxistiskt i sin analys.

Den innehåller sektioner (slingor) om arkader, mode, katakomber, järnkonstruktioner, utställningar, reklam, inredningsdesign, Baudelaire, Paris gator, panoramor och diorama, speglar, målning, ljussätt, järnvägar, Charles Fourier, Marx, fotografi , Skyltdockor, Sociala rörelser, Daumiers karikatyrer, Litteraturhistoria, Börsen, Litografi och Pariskommunen.

Det påverkade marskalk McLuhans studier i medieteori.

Fackidioter stannar hellre än gärna vid sin läst. Generalister kuggas ut på Löpande Band. Kvar återstår det är som är det och inget annat.

”Han utövade ett inflytande inte endast på filosofin, men även på alla former av den tyska litteraturen, som var förödande eller närmare bestämt fördummande, ja till och med förpestande. Det är vars och ens uppgift, som kan göra självständiga bedömningar, att bekämpa detta inflytande med kraft och vid varje tillfäller. Ty om vi tiger, vem ska då tala?

Varje tautologi i sig visar att det är en tautologi.

Boken är 75 sidor lång – ”När det gäller bokens korthet är jag oerhört ledsen för den… Om du skulle pressa mig som en citron skulle du inte få ut något mer av mig”, sa han till Ogden.

Die Welt ist alles, var der Fall ist.
Världen är allt som är fallet.
Was der Fall ist, die Tatsache, ist das Bestehen von Sachverhalten.
Vad som är fallet, faktum, är förekomsten av atomära fakta.
Das logische Bild der Tatsachen ist der Gedanke.
Den logiska bilden av fakta är tanken.
Der Gedanke ist der sinnvolle Satz.
Tanken är det viktiga förslaget.
Der Satz är en Wahrheitsfunktion der Elementarsätze.
Propositioner är sanningsfunktioner av elementära propositioner.
Die allgemeine Form der Wahrheitsfunktion ist: {\displaystyle [{\bar {p}},{\bar {\xi }},N({\bar {\xi }})]}[\bar p,\bar\xi , N(\bar\xi)]. Dies ist die allgemeine Form des Satzes.
Den allmänna formen av en sanningsfunktion är: {\displaystyle [{\bar {p}},{\bar {\xi }},N({\bar {\xi }})]}[\bar p,\ bar\xi, N(\bar\xi)]. Detta är den allmänna formen av proposition.
Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen.
Om man inte kan tala, om det måste man vara tyst.

Visserligen har dagens informationsteknik avlett intresset för fördjupningar för att hellre ägna livstiden till ytliga förtingliganden och voyeuristiskt narcissistiska levnadsbetraktelser, uppe på Ytan.

Idag står Världsanden med Världssamvetet inför minst tre Sju Olyckor inklusive Gräshoppssvärmar, med potentiella framtida hotbilder av Krig med den Brunblå Tzaren, Anti-Waxxarnas Bromsränder och Klimatförändrarnas Passionsblommerade Verklighetsflykt.

I Fashionable Nonsense (1997) anklagar fysikerna Alan Sokal och Jean Bricmont Deleuze för att missbruka matematiska och vetenskapliga termer, särskilt genom att glida mellan accepterade tekniska betydelser och hans egen idiosynkratiska användning av dessa termer i sina verk.

Sokal och Bricmont uppger att de inte motsätter sig metaforiska resonemang, inklusive matematiska begrepp, men matematiska och vetenskapliga termer är användbara bara i den mån de är exakta. De ger exempel på matematiska begrepp som ”missbrukas” genom att ta dem ur sin avsedda mening, genom att göra idén till ett normalt språk reduceras den till truism eller nonsens.

Vad är Meta Verse om inte en Massproducerad Cybernetiskt Virtuell Alienerad i Isolerad Karantän, Eskapisternas Våtaste Drömrulle?

Vad ska Gemene Man göra när Kyrkklockorna Ringer in Krigsförklaringen och Hesa Fredriks tunna Röst har spruckit på grund av Anti-Waxxarnas demonstrationståg på Aftonen den 22 januari Nostalgiska Livstrend sett genom Tidens Backspegel?

Renées liv som konstnär beskrivs: hennes arbete som dansare, hennes tillfälliga relationer med sina artistkollegor, den lilla lägenheten som hon delar med sitt hembiträde, Blandine, och sin hund Fossette, och hennes introduktion till Maxime Dufferein-Chautel.

Nu måste hon välja mellan Maxime och sin karriär, eftersom hon inser att hon inte kan tillåta honom att följa med henne och ännu inte är redo att ge upp det kringflackande livet, som på något sätt passar henne. Hon ljuger sedan och lovar att ge sig själv till Maxime, men inte förrän turnén är över. Renée lämnar Paris, full av både hopp och ånger.

När inga Skygglappar längre säljs på Hötorget och Gemene Man inte, av defaitistiskt Inlärd Hjälplöshet orkar så dövörat till, kommer som en Konsumismens Svar på Cargo Kultens Kulturberikande Tystnadskulturella Elit-etablissemang be Den Myndighetsbefriade Allmänheten genast och med omedelbar verkan, införskaffa sådana där Virtuella Cyklopögon som endast Numera Inspärrade bakom Lås och Bom, Oförställda Incels i Kriminella Ungdomsnätverk med Föredömen inspirerade från Gangsta Rap, i hopp om att någon Cosplay Lolita inspirerad av Flappers typ Zelda, Daisy, Lee Miller, Kiki de Montparnasse och Edna St Vincent Millay ska kunna erövra den Glamorösa Glansdager som endast Heliga Elisabeth Holmes lyckats Transcendentalt överföra från 2021 till 2022.

I dagens i Speed, typ Sephredin i Apelsinskal. hyperremixade samtidshistoria, då de allra flesta inom kategorin Detektiven Allmänheten lägger ner all tänkbar Energi på Undvikandet av Prokrastinering, hamnar Flertalet av den Kommande Generation Ungdomar på Glid, som en Post-Lost-Generation, emellan Hela Havet Stormar Stol nr Sjutton i onumrerad massupplaga, krävs av Naturen en helt annan Urvalsprincip än tidigare.

Kurtisaner från icke-rika bakgrunder gav charmigt sällskap under längre perioder, oavsett vad deras egna känslor eller åtaganden kunde ha varit vid den tiden, och var ibland beredda att göra det med kort varsel. I fall som detta var en kurtisan enbart beroende av sin välgörare eller välgörare ekonomiskt, vilket gjorde henne sårbar; Cora Pearl är ett bra exempel.


Ofta började kurtisaner som tjänstgjorde i denna egenskap sin karriär som prostituerad, även om många kom till yrket på andra sätt. Det var inte ovanligt att en kurtisan inledde en arrangerad långvarig kontakt genom kontrakt med en förmögen välgörare. Dessa kontrakt skrevs upp av och bevittnades av advokater och var bindande.

De flesta inkluderade en viss avsättning för kurtisanens ekonomiska välfärd efter förhållandets slut i form av en livränta. Många sådana kvinnor blev så mäktiga socialt och ekonomiskt att de kunde vara speciella om männen de umgicks med; med andra ord, de valde sin paramour som vilken annan älskarinna som helst, inte tvärtom.

En Profetia, typ Oraklet i Delfi eller Isländska Völvan, kan på Avvägar förmedla sådana aparta Informationsbitar som tack vare eller trots Snuttifieringen, avhandlar den japanska Sexarbetsmarknaden som Inspirationskälla och Katalysator till Manipulering av Cosplayers Intressen för Mirakelkvinnan och Fat Boy, över till Intimare Gospel Cosplay i vilka Cinderella, Snow White, tillsammans med Rödluvan, Gårdstomten, Bocken och Vargen, interimistiska Ménage-à-Sex i Chambre Separée Intima Teaterns Backstage eller i Sufflösluckans Ödesmättade Dunkel.

”Alla som besökte Sfinxen minns den lugna atmosfären av ett delikat, älskvärt och utsökt deltagande, som regerade i ett diffust rosa ljus med en enorm hall på bottenvåningen där kunderna möttes av tjejer klädda i ljusa klänningar. För många konstnärer, författare, journalister, skådespelare, har den här institutionen blivit något av en klubb. Här arrangerades möten, de skulle komma förbi för att prata och ta ett glas i baren. Kisling kom för att välja sina modeller, de poserade för honom på morgonen, och trots allt, behängdes sfinxens väggar med porträtt målade av honom. Välkända journalister: Albert Londres, André Salmon, Pierre Bénard, Georges Simenon och Brewford förvandlade ”huset” till en filial till sina kontor. Härifrån kallades de fr.o.m. redaktionen ska skickas till nästa rapport. Henry Miller, en annan invånare i ”huset”, skapade en reklambroschyr i utbyte mot en gratis ”tjänst.”

Jean-Paul Crespelle, La vie quotidienne à Montparnasse à la grande époque 1905-1930 1903-1930.

”En kväll, när alla kaféer redan hade stängt, gick vi alla till Le Sphinx. Upplevelsen av Toulouse-Lautrec och Van Gogh övertygade mig om att bordeller är platser som inte saknar poesi. Det chockade mig dock inte alls. Utsmyckningen, mer prålig och smaklös än interiören i Sacré Coeur, ljusa, halvnakna kvinnor i sina luftiga mångfärgade tunikor, verkade alla mycket mer anständiga än idiotiska bilder och parker med underhållningsinstitutioner som Rimbaud gillade så mycket.”

Simone de Beauvoir, citat från boken: Espedal Thomas ”Let’s Go!” Eller konsten att gå.

Kända besökare
Författare: Joseph Kessel, Georges Simenon, Blaise Cendrars, Jacques Prévert, Jean-Paul Sartre, Colette, Simone de Beauvoir, Henry Miller, Ernest Hemingway, Lawrence Durrell
Artister: Moïse Kisling, Kees van Dongen
Musiker Duke Ellington
Filmskådespelare: Gary Cooper, Errol Flynn
Politiker: Albert Sarraut, Paul Reynaud
Alexandre Stavisky, den berömda bedragaren
Det finns bevis för att ”Le Sphinx” 1932 besöktes av Eva Braun med sina vänner, och den 23 juni 1940, under sitt korta besök i Paris, åt Hitler i bordellens restaurang.

”Med tiden, efter att ha vunnit Krugers förtroende, trängde jag in i hans hjärta. Jag förde honom till ett sådant tillstånd att han fångade mig på gatan och frågade om jag ville tillåta honom att låna mig några franc. Han ville att min själ inte att skiljas från kroppen innan jag flyttade till en högre nivå Jag var som ett päron som mognar på ett träd. Ibland fick jag ett återfall, och jag erkände att jag verkligen behöver pengar för att tillgodose mer jordiska behov, som ett besök på Sfinxen eller S:t Apollina, dit han ibland kom in när hans kött var starkare än anden.”

Henry Miller, Kräftans vändkrets

”Vi åt sent, gick till Folies-Bergère i en timme och sedan gav vi oss iväg. Jag tog dem först till en källare nära Notre Dame som besöks av gangsters och deras molls där jag kände ägaren, och han gjorde plats åt oss kl. ett långt bord vid vilket det satt några mycket ansedda människor, men jag beställde vin till dem alla och vi drack till varandras hälsa. Det var varmt, rökigt och smutsigt. Sedan tog jag dem till Sphynxen där kvinnor, nakna under sina smarta, taggiga aftonklänningar, deras bröst, bröstvårtor och allt, blottade, sitter i rad på två bänkar mitt emot varandra och när bandet slår till dansar de håglöst tillsammans med blicken på utkik efter männen som sitter runt danshallen kl. bord med marmorskivor. Vi beställde en flaska varm champagne. Några av kvinnorna gav Isabel ögat när de passerade oss och jag undrade om hon visste vad det betydde.” (V kap. 2 §)

W. Somerset Maugham, The Razor’s Edge

Ungdomar av idag är sällsamt intresserade av Avancerade Autentiska Krigsleksaker, än att som Förr i Tiden, då det Begav sig mellan Skål och Vägg, leka Doktor, Sanning och Konsekvens, Ryska Posten och Sjunga för Full Hals.

Vad ska annars en Fattig Flicka göra?

Lyssna på Barbie, eller The Jean Genie?

Göra en Self Made Version av SCUM-Manifestet IRL On line, eller Analysera Drellas Debattinlägg Women in Revolt?

Denna film är anmärkningsvärd eftersom det var den sista Warhol själv filmade scener för. Under inspelningen från 1970 till 1971 insisterade Jackie Curtis på att Warhol skulle stå bakom kameran, annars skulle hon inte slutföra filmen. Filmen satiriserar Women’s Liberation Movement och anspelar på Valerie Solanas och SCUM Manifesto.

Är Candy Darling en Ikonologisk Avant-gardist för Framtidens Retro Flappers Revival?

De livnär sig på gatan, där de träffar sina manliga kunder. De kan välja mellan att lämna sina små barn ensamma hemma eller ta dem med sig när de har sex med olika män.

Filmen utforskar deras vardag och hur prostitution fungerar i ett land, där det är förbjudet och där äktenskapsbrott förföljs, vilket ibland leder till dödsstraff.

Sofia Kappel som Bella Cherry säger den 18 jan. 2021:

”målmedveten person, väldigt ambitiös och driven, vet vad hon vill, och sticker ut lite, vågar ta för sig, vågar äga sin sexualitet, ha makt över sin egen kropp, och skäms inte för det.”

Ninja Thyberg uttalar sig i Aftonbladet den 5 februari 2021:

”Min grundpoäng är att jag är systemkritisk. Det handlar inte om att singla ut rötägg och att hitta onda personer, men det finns destruktiva system, typ patriarkatet och kapitalismen, som är orsaken. Sedan är ju också filmen en metafor för vårt samhälle med patriarkala strukturer och klassamhälle kondenserat. Jag vill inte säga att de är dumma i porrbranschen. Vi utanför är också dumma.”

Det Maskulina Narcissistiska Objektet är helt Latent Incestuöst Oidipalt Ömsesidigt Beroende Lost-Lost Symbiotiskt som Siamesiska Tvillingar i Ofrivilligt Utanförskap, Hur, När, Var och Varför den av egen hel Fri Vilja Emanciperade Slapper Bitchen kan Bryta upp Isen mellan Auktoritär Fadersgestalt, typ Upprörd men inte Uppskakad Brunblå Tzar och det Överdrivet Extremt Överambitiösa Pavlowska-Maslowska Behovstrappan i vilket den Felande Länken rubbar hela den Teflonresistenta Högst upp i Näringskedjan söker Intimt Samarbete i Glada Narcissisters Sällskap, utan Tillhörande Konserverade Gula, Glada och Djupt Sörjande Svarta Änkor endast synliga som Vita och Svarta Damerna bakom Osynliggjorda, Heltransparenta Lou Salomés Sju Slöjor.

”Äntligen belönas deras tålamod. Anonyma och hennes ponnyer dyker upp och åskådarna är nöjda. Hon tränger sig skickligt, med en omedveten luft, genom myllret, kommenterade av hundratals som beundrar och hundratals som avundas henne. Hon håller i sina ponnyer för att prata med en bekant, och hennes vagn omges omedelbart av en mängd; hon vänder och kör tillbaka mot Apsley House och sedan bort i det okända värld, ingen vet vart”.

En dam i rött eller röd dam är en typ av kvinnligt spöke som liknar den vita damen, men enligt legenden tillskrivs den mer specifikt en prostituerad dödad i ett anfall av passion, eller en fåfäng kvinna. En sådan figur ses därmed som ett offer för objektifiering.

Karaktären Esther, som blir prostituerad i Elizabeth Gaskells roman Mary Barton (1848) är ett exempel på en fallen kvinna som används för att illustrera den sociala och politiska klyftan mellan rika och fattiga i det viktorianska England.

Romanen utspelar sig i en stor industristad på 1840-talet och den ”ger en korrekt och human bild av arbetarklassens liv … Esther framställs som något annat än bara en dålig flicka; avgrunden som hon faller i är densamma. bukten som skiljer Dives från Lazarus”.

Nicolas Sarkozy insåg att den traditionella sexarbetaren var en del av Frankrikes nationella kulturarv. Målningar och teckningar av hus (bordeller), och prostitution förekommer ofta i konsten under århundradena. Några av de mest kända är scener på bordeller producerade av bland andra Henri de Toulouse-Lautrec, Edgar Degas och Pablo Picasso. Brassaï publicerade fotografier av bordeller i sin bok Voluptés de Paris från 1935. Ett omfattande illustrerat verk om fenomenet är Maisons closes. L’histoire, l’art, la littérature, les moeurs av Romi (Robert Miquet), publicerad första gången 1952.

Bland författare som skildrar kvinnors liv i prostitution i Frankrike finns Honoré de Balzac och Victor Hugo (se bibliografi).

Musée de l’Erotisme i Paris ägnar en våning åt hus. Den visar Polissons et galipettes, en samling korta erotiska stumfilmer som användes för att underhålla bordellbesökare, och kopior av Le Guide Rose, en samtida bordellguide som också innehöll reklam. BBC Four-dokumentären Storyville – Paris Bordel från 2003 beskriver husen.

En utställning om historiska bordeller i Paris ägde rum från november 2009 till januari 2010 i ett konstgalleri tvärs över gatan från före detta Le Chabanais.

När det gäller konstruktionen av romanen krävde dåtidens konventioner att sexuella handlingar skedde utanför scenen eller inte alls. Läsare (särskilt kvinnliga läsare) uppmuntrades att föreställa sig och fördöma de handlingar som orsakade karaktärens fall.

Den Mentaliserade Konflikten uppstår i Klyftan mellan Utseende och Innehåll.

Friheten att välja förblir en abstraktion, endast synbar i förhållandet till Utseendet.

Pornografidebatter gav utrymme för uppkomsten av ”Sex Wars”-debatterna, en titel som tilldelats av feministiska forskare. Dessa debatter började på 1980-talet och fokuserade på hur kvinnor avbildades i heterosexuella sexuella relationer. Antipornografirörelsens huvudsakliga utgångspunkt vilar på argumentet att pornografi är förnedrande och våldsamt mot kvinnor. Dessa feminister tror också att pornografi uppmuntrar män att bete sig våldsamt mot kvinnor. Men liberala feminister hävdade att detta argument inte tar hänsyn till det nöje som kvinnor kan uppleva, och menade att dessa argument kan slå tillbaka mot kvinnor och utsätta dem för en större grad av underordning.

Därmed började debatterna att bli centraliserade om dominansens roll i heterosexuella relationer och hur denna dominans överförs till andra områden av kvinnors liv. Dessa teorier om manlig sexualitet och kvinnlig objektifiering och sexualitet är kontroversiella eftersom de inramade senare debatter om människohandel, där tvångsarbetare särskiljs från frivilligarbetare.

Enklare uttryckt med andra ord:

Alla Ideal är Orealistiska. Ändå klarar vi oss inte utan dem. Det Dåliga och Onda är inte Bra, medan det med Högsta Kvalitet och Angenämt Bekvämt är Tillfredsställande Tillräckligt Tillräkneligt.

Alla de som Falla, Faller En Faller Alla.

I Tystnadskulturens Outtalade Samförstånd Under Kniven av Nja, eller Kanske, Eggen, råder ingen vidare enighet om i vilket Samtycket är Instrumentellt eller Intrinsikalt.

Enligt Wittgenstein uppstår filosofiska problem när språket tvingas från sitt rätta hem till en metafysisk miljö, där alla välbekanta och nödvändiga landmärken och kontextuella ledtrådar tas bort.

Han beskriver denna metafysiska miljö som att befinna sig på friktionsfri is: där förutsättningarna uppenbarligen är perfekta för ett filosofiskt och logiskt perfekt språk, kan alla filosofiska problem lösas utan de vardagliga sammanhangens leriga effekter; men där språket, just på grund av bristen på friktion, faktiskt inte kan fungera alls.

Wittgenstein hävdar att filosofer måste lämna den friktionsfria isen och återvända till den ”grova marken” av det vanliga språket som används. En stor del av Utredningarna består av exempel på hur de första falska stegen kan undvikas, så att filosofiska problem upplöses, snarare än lösas: ”Den tydlighet vi siktar på är verkligen fullständig klarhet. Men detta betyder helt enkelt att de filosofiska problemen helt och hållet borde försvinna.”

Går Kvinnokampen Framåt eller Bakåt?

Det pågår en ständig Växelverkan mellan Teknik och Konst.

Nans resor genom Londons gator framkallar delar av en pikaresk roman, en Bildungsroman, har klassiska inslag av en saga då den följer huvudpersonens tillväxt och fortskridande, och har ett moraliskt slut som inkluderar ett händelseförlopp där Nan överger – i det här fallet – Princess Charming.

Nans upplevelser avslöjar så småningom allvarliga brister i samhället hon rör sig genom, det primära inslaget i en pikaresk roman. Nans rörelse från skyddad naif till sprudlande teaterartist till hyrpojke till älskarinna till hemmafru. Nans oförmåga eller ovilja att hålla sig till något yrke eller miljö och förblir formbar till romanen slut, indikerar att hon är sin egen värsta fiende.

Ur Industrialismen uppstod Originalet.

Ur Fotografin uppstod Impressionismen, Symbolismen, Expressionismen, Kubismen, etc.

Allt finns ju redan här…

Innerst inne existerar en Fruktansvärd Osäkerhet om Medmänsklighet.

Med dagens AI skulle mycket väl Scener i ett Äktenskap kunna utföras av Två Högkompetenta, som klarat av både Thuring- och Asimov-testen. med gemensam strömförsörjning, Jämlika och Jämställda Robotar, typ Lucy och Bicentennial Man. Peter Pan look very much alike Cruela de Vil.

Andrew går med på att finansiera Ruperts arbete och att vara en testperson, och får snart ett människoliknande utseende. Tjugo år senare återvänder Andrew äntligen till Martins hem och upptäcker att Amanda har blivit gammal medan Portia liknar sin mormor i hennes ålder. Portia är till en början försiktig med Andrew, men accepterar snart honom som en del av familjen Martin.

På bulgariska är hennes namn Круела Де Вил (Kruela De Vil), men vissa fastigheter använder hennes översatta namn, Злобара Де Мон (Zlobara De Mon) – ”злоба” som betyder illvilja, trots eller illvilja.
På holländska förblir namnet ”De Vil”. Av en slump är det nederländska verbet för ‘flå’ villen, och vil är böjningen av detta verb för första person singular.
På finska är hon känd som Julmia Juoninen, ett namn bildat av orden julma (grym) och juoni (intrig, plan).
På franska kallas hon ”Cruella d’Enfer” – som bokstavligen betyder ”Cruella of Hell” eller ”från helvetet”.
På ungerska heter hon Szörny Ella (Ella Monster) i böckerna och Szörnyella de Frász (Monsterella de Fright) i hennes Disney-framträdanden.
På italienska kallas hon ”Crudelia De Mon” – en ordlek på crudele (”grym”) och demon (”demon”)
På polska (bland andra översättningar) är karaktären känd som ”Cruella De Mon” – en lek med ordet ”demon”.
På brasiliansk portugisiska är Cruella känd som ‘Cruela Cruel’, vilket helt enkelt härrör från ‘grym’.
På både spanska och europeisk portugisiska förblir namnet ‘De Vil’, men istället för att representera ”djävul”, representerar det ord för ”från elakhet” eller ”från skurkskap”.
På ryska är hennes namn Стервелла Де Виль (Stervella De Vil), från ”стерва” (tik, som en nedsättande term för mänsklig karaktär).
På ukrainska heter hon Лютелла Де Віль (Lyutella De Vil), en ordlek på ordet ”лють” (grymhet). Hon är också känd som Лютелла Де Явол (Lyutella De Yavol), där Де Явол är mycket lik ordet ”диявол” (djävul).

Songs for Drella är ett album från 1990 av Lou Reed och John Cale, båda tidigare från Velvet Underground; det är en sångcykel om Andy Warhol,[1] deras mentor, som hade dött efter rutinoperation 1987. Drella var ett smeknamn för Warhol myntat av Warhols superstjärna Ondine, en sammandragning av Dracula och Askungen, som användes av Warhols publik men som aldrig gillade av Warhol själv. Låtcykeln fokuserar på Warhols mellanmänskliga relationer och upplevelser, med låtar som delas in i ungefär tre kategorier: Warhols förstapersonsperspektiv (som utgör den stora majoriteten av albumet), tredjepersonsberättelser som beskriver händelser och affärer och förstapersonskommentarer. på Warhol av Reed och Cale själva. Låtarna i allmänhet tar upp händelser i kronologisk ordning.

Realitystory påminner starkt om Kinesiskt Pussel, i Roussels och Perecs separatutställda Här- och Där-tappningar, kanske Queneau, kanske Auster, kanske Modiano?

Min uppfattning om vad Kreativitet är, går ut på att varje gång skapa eller finna nya infallsvinklar.

Repetition är nödvändig för inlärningen, men kreativiteten är att uppfinna eller upptäcka nya sätt att beskriva eller utföra samma handling.

Det finns många exempel på hur människor inom helt olika områden har verkat kreativt: Sokrates, Platon, Aristoteles, Leonardo da Vinci, Isaac Newton, René Descartes, Mary Shelley, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Anders Zorn, J S Bach, Goethe, Wittgenstein, Andy Warhol, David Bowie, Jeff Koons samt många många fler av både kvinnor och män.

Med specialiseringen kommer människor inom samma område fram till samma lösningar.

Problemlösningen blir en rutinhandling och den som inte följer Metodboken och finna ett svar som överensstämmer med Facit, blir ratat eller isoleras.

Det är alls inget fel med det.

I Utanförskapet är det betydligt lättare att finna nya sätt att hantera gamla problem.

Läs t ex boken Longitud. Lösningen låg redan klar för den engelska Vetenskapsakademin, men det var en helt vanlig urmakare som fann den bäst fungerande lösningen.

Pragmatism kan vara bra som synsätt. Hur man löser problemet är inte lika betydelsefullt som att man finner en lösning som fungerar även praktiskt.

Som någon skrev: Att konstruera en flygplats med ett flygplan som helt överensstämmer med utseendet är en sak. Att få flygplanet att lyfta, handlar djupare kunskaper än att bara utgå från det som är synligt. Det är därför som Fenomenet Elisabeth Holmes är så intressant!

Det intressanta är inte om hon har bluffat medvetet, eller om hon bara försökte så gott hon kunde, utan hur så många intelligenta och framgångsrika, framför allt, män trodde på att hon funnit en lösning som ingen annan, betydligt mer kunnig och erfaren inom både teknik och medicin, aldrig klarat av.

Elisabeth Holmes visste hur allt skulle se ut, men inte hur det skulle fungera.

Riskkapitalisterna var beredda att ta risken, men när förväntningarna inte infriades, så blev de besvikna och se till att hon fälldes i domstol.

Isaac Newton är ett mycket bra exempel på att syssla med många saker, vara Generalist, istället för Specialist.

I vårt nuvarande högteknologiska informationssamhälle lever vi i ett överflöd av avancerade maskiner och ohanterliga mängder av information, men det gäller fortfarande att plocka russinen ur kakan.

Tekniken har redan gått ifrån oss.

Vi har maskiner omkring oss som har egenskaper som vi aldrig hinner lära oss. De tekniska hjälpmedlen blir allt sårbarare. Hur att reparera en bil vars hela konstruktion och funktion bygger på avancerad datateknologi?

Varför finns det så få Plan B, eller Plan C eller Plan Ö?

I och med anglifieringen av svenska språket håller vi på att mista det enda redskap som i framtiden verkligen är svenskt.

Att det finns låneord och andra grammatiska lösningar är bara av godo, men problem uppstår när det talade språket låter bra, men inte är så lätt att tolka för alla som informationen, kunskapen och erfarenheten är riktad till.

Vad skiljer en vuxen människa från ett barn eller en tonåring.

Den unga människan tänker och känner, upplever och erfar ett Jag och ett Mig och ett Mitt.

Den vuxna människan tänker, känner, upplever, erfar men kan också förmedla sin information till ett Du, Dig och empatiskt förstå ett Ditt.

Förmedlingen av kunskap och annan information handlar också om att med empatisk inlevelseförmåga kunna anpassa förklaringsmodellerna i överensstämmelse med vad mottagaren kan, förstår och orkar ta till sig.

I mitt eget fall är jag övertygad om att med mer medkännande och inkännande lärare i Matematik så skulle jag ha kunnat komma bra mycket längre, än att bara fastna i teorin.

I vårt tänkande ingår inte Tyst Kunskap och Pragmatisk Erfarenhet.

Empirismen och Pragmatismen innehåller alltid moment av risktaganden och misslyckanden. Det är först när man inser att man har misslyckats, som man kan komma vidare i försök och försök tills att en lösning fungerar också rent praktiskt.

Funderar man vidare på hur förhållandet mellan Orden och Bilden hänger samman, så kanske inte ”En Bild säger mer än tusen Ord”, stämmer så bra, ändå.

Något som både Wittgenstein men också Semantiker och Semiotiker funnit fram till. Varje ord är ju faktiskt en slags mentaliserad bild.

Detta var något som Platon var inne på med sin ”Idévärlden” med de platonska formerna som perfekta idéer och ideal och som också senare Jung införde i psykologin och psykiatrin.

En ”kreativ övning” som återkommer är frågan, problemet: ”Vad kan man använda ett gem till?”

Det förutsätter en hel del av redan överenskomna begränsningar av vad ett ”gem” är.

Ett gem är ju ett mönster som kommit till genom ett behov av att sätta samman pappersark på ett enkelt sätt.

Ett gem kan vara lika stort som Eiffeltornet, eller vara tillverkat av plast. Ett gem kan vara tillverkat av guld, eller utskrivet från en 3D-skrivare.

I skrivprogram och digitala mailboxar står symbolen ”gem” för att man med meddelandet sänder med någon slags bilaga, typ bild, uppsats, formulär eller annan för ändamålet betydelsefull information.

”Endast fantasin sätter gränserna”?

Javisst, förutsatt att alla är överens om vad begreppet eller idén ”fantasi” är eller hur det är begränsat i förhållande till till exempel verkligheten.

Skulle det alls finnas någon verklighet, utan fantasi som jämförelse?

Är en abstrakt formulering eller en abstraktion, fantasi eller verklighet?

Det är sannolikt att Isaac Newton forskade förutsättningslöst. Han var troligtvis beredd på att ”gå vilse” eller tappa spåret han var inne på, medan forskningen idag i mycket är, först och främst ekonomiskt, styrt i förhållande till ett skapat behov, som senare kan säljas på en föreställd Marknad.

Det sägs att Marknaden skapar förutsättningar för fantasi, men endast det som kan säljas kommer gynnas av Marknaden.

Därför återkommer Elisabeth Holmes som kreativ förebild.

Inte därför att hon kanske är en bedragare, utan därför att hon förstått hur att manipulera Marknaden.

Ständigt återkommer tankarna till Hans Christian Andersens saga om ”Kejsarens Nya Kläder”.

Vem är det i den berättelsen som ”styr Marknaden”?

Skuldbördan förläggs bekvämt på Bedragarna, men absolut har Kejsarens fåfänga en stor betydelse.

Likaså de ämbetsmän som Kejsaren har omkring sig som ”Ja-sägare”.

Bedragarna skulle lika väl kunna vara konstnärer, som Marcel Duchamp, Andy Warhol eller Jeff Koons. Där finns också en underförstådd överenskommelse mellan först och främst konstsamlare och specialister inom området Konsthandel.

Marknaden följer efter.

van Gogh kunde inte ens få någon att ta emot hans konstverk gratis, utan ersättning.

Den moderna konsten handlar minst lika mycket om Myten om Konstverkets Kvalitet.

Är Konsten ett Forskningsområde, eller ett Mode med många olika populära former av stilar, utformade av någon som mer hantverksmässigt designar konst, än fungerar som forskare inom ett fram tills dess, okänt område?

Vem behöver Konsten och Varför?

Vem behöver ett uttrycksmedel och varför?

Finns ett oexploaterat lager av känslomässiga uttryck som kräver nya metoder för att framställa en upplevelse av autenticitet, verklighetsanknytning och verklighetsuppfattning?

Retoriska frågor kanske, eller en portal till okända världar?

Vem har, som Rollo May beskriver i sin boktitel: ”Modet att Skapa”?

Objektivitet? Värderingsfritt?

In the end, there was a brilliant, glamorous, aura of light that was stronger and faster than the speed of light. There were weaker parts of the charisma that slowed down and changed into the speed of sound, with A, E, I, O, U, and Y.

The speed of sound slowed down and grew into shadows. From One of the Shadows came the Deepest Sorrow, Grief, and Anger and they changed into the Story of Reality. The Story of Reality gave life to the twins, Sister Belief and Brother Lie.

Another Shadow changed into the Goddess of the Moon.

Another shadow changed into a wolf.

Semen from the Wolf and eggs from the Goddess of the Moon gave life to the Shaman, the Storyteller.

The water from the Goddess of the Moon filled the sorrow, and out of that came Dark Materia, Ashes, and the Sand of Memory.

The rest of the water dropped into the Valley of Despair. After a while, the valley was filled with tears from the story of reality.

Sister Belief dug a course with wine and Brother Lie built a wessel with denial.

Shaman the Storyteller seduced the Story of Reality and gave birth to their daughter, Wish.

When the Wine of Sister Belief and the Denial of Brother Lie created a Fence of Truth, Dark Materia, Earth, Ashes, and Sand of Memory fell down in the same form of the future, the human being was created.

The Speed of Light and the Speed of Sound had a battle.

The Wolf and the Goddess of the Moon mixed the blood and the tears and poured them into the body of the human being.

The Shaman the Storyteller, divided and separated the human being into two mirrors. The two images could always see their other second half, but they would never become a new wholeness again. For ever, the world would exist through the Divine Scarp.

Shaman the Storyteller brought the Story of Creation but lied and told the Two Halves that he was the Creator.

Then he let the story of reality flow down into the Divine Scarp where it was collected by the Source of Truth, Belief, Lies, Sorrow, and Despair.

Shaman the Storyteller changed the flow so that every human being could bring the story to the next generation.

Many years later, the course and the wessel should lead the story to the Fraanlandsvinds Family at Breda Mansion.

(Original text:

In the End there was a Brilliant Glamourous Charisma of Light stronger and faster than the Speed of Light. There were weaker parts of the Charisma that slowed down and changed into the Speed of Sound, with A, E, I, O, U and Y.

The Speed of Sound slowed down and grew to Shadows. Out from One of the Shadows came Deepest Sorrow, Grief and Anger and changed into the Story of Reality. The Story of Reality gave Life to Twins Sister Belief and Brother Lie.

Another Shadow changed into the Goddess of the Moon.

Another Shadow changed into the Wolf.

Semen from the Wolf and Eggs from the Goddess of the Moon gave Life to the Shaman the Storyteller.

The Water from the Goddess of the Moon filled the Sorrow and out from that came Dark Materia, Ashes and the Sand of Memory.

The Rest of the Water dropped into the Valley of Despair. After a while the Valley was filled with Tears from The Story of Reality.

Sister Belief digged a Course with Wine and Brother Lie built a Wessel with Denial.

Shaman the Storyteller seduced the Story of Reality and gave birth to their Daughter Wish.

When the Wine of Sister Belief and the Denial of Brother Lie created a Fence of Truth, Dark Materia, Earth, Ashes and Sand of Memory fell down in the same Form of Future, the Human Being was created.

Speed of Light and the Speed of Sound had a Battle.

The Wolf and the Goddess of the Moon mixed the Blood and the Tears and poured it into the Body of the Human Being.

Shaman the Storyteller divided and separated the Human Being into two Mirrors. The Two Images could always see their other second half, but Never become a New Wholeness again. For Ever the World would exist through the Divine Scarp.

Shaman the Storyteller brought the Story of Creation but lied and told the Two Halves that he was the Creator.

Then he let the Story of Reality flow down into the Divine Scarp where it was collected by The Source of Truth, Belief, Lies, Sorrow and Despair.

Shaman the Storyteller changed the Flow so that every Human Being could bring the Story to the Next Generation.

Many years later the Course and the Wessel should lead the Story to the Fraanlandsvinds Family at Breda Mansion.)

För en tid sedan var det Effektiviteten som utgjorde Högsta Målsättningen inom Tystnadskulturen. Efter att ha kastat Kvalitetsbegreppet över bord, finns nu under rådande Omständigheter bara Hastigheten kvar i Fokus.

Hastighet föder Hastighet och Dagens Fokus bör ligga på hur att Överträffa Gårdagens Hastighetsbegränsningar.

Tänk att äntligen, vid sidan om Stenmark, Haglund, Wiberg, Borg, ABBA, Max Martin och Avicii, än en gång få sätta ut Sverige på Kartan!

Det som var Snabbare än Vinden igår, ligger Gårdagens resultat, jämfört med dagens, i Lä.

Detta att ta sig från Punkt A till Punkt B på kortast möjliga tid är sådant som Nutidens Framgångsmän önskar ha formulerat som en snillrik sentens på Gravstenen närmast August Strindbergs.

I Efterkrigstidens Framstegsvänliga Industrisamhälle låg Framtiden som ett Nybonat Dansgolv framför fötter iklädda handtillverkade Promenadskor.

I Sonar Superhastiga Projektiltåg mellan Stockholm och Barcelona hinner passagerarna inte ens med att Prokrastinera det Naturliga Behovet att gå på ett Annat ställe.

I den Speedade Höghastighetsandan gäller det att hinna sälja Skinnet före Björnen är Skjuten. Det är slut med Försenade Möten framflyttade till en Obestämd tid i Framtiden.

Först till Kvarn är det som gäller.

Det innebär att Alla Mötesdeltagare som håller sig på Benen och i Språng, intuitivt eller via ständigt nya inkomna lägesrapporter, kunna hinna fram till Möteslokalen innan leken Hela Havet Stormar står som nästa punkt efter Öppnandet.

För den Skenbara Hastighetens skull har Obekväma frågor snarast möjligast Förklarats Förenklade och därmed så Bekväma att de kan Avfärdas i en Handvändning.

Endast det Naturliga Urvalet fullproppade med Speed, kommer att hålla sig Medvetet Närvarande på Följande Dagordning från Arla Gryningen till Ottans God Natt-stund.

Eftersom ingen vill bli ihågkommen som den som Först Halkat på Efterkälken gäller det att vara Steget före ens egen Skugga.

Sådana skrymmande vardagsuttryck som Sagt och Gjort skickades i Befintligt Skick iväg till närmaste Biståndsorganisation.

I Efterblivna Utvecklingsländer toppade sådana Käcka Utrop och Glada Tillrop Listan över Akuta Översättningar från Indias stränder vid Goa, till Australiens bästa Slalomskidbackar.

Är vi inte alla Lika inför Döden?

Står vi inte alla lika inför Ödets Nycker?

Det behövs inte mer än ett Ryck för att Medborgaren har hamnat i Edans Bakvatten efter Kölsvinets sötsura Dunster.

Allting kan kritiseras, utom i Fartens Hastighet över Tid.

Hastighetsmätarna är snart gångna Ur led ur Tiden. De reagerar inte tillräckligt snabbt, så att Tidsstudiemannen av det skälet håller på att riskerar att missa den nya Algoritmen för inräknande av Accord, vilket, eftersom Tidsstudiemannen försörjer sig, familjen och Eskortflickan Aurora på det Förutsatta Överskottet, kan halka efter som såpa på en Glashal Trottoar vid Norrlandgatan söderut, men med norra änden, närmast Kungsgatan.

Just in Time är för långt tillbaka för att kunna kallas länge sedan en Klyscha och Cliché härstammande från då Sten Hedenhös fjuttade på Eldkvarn.

De Medvetet Närvarande står på tur i Väntelistan för det Omedelbara Plötsliga Ögonblicket då Hastigheten springer omkull både Visheten på Ljusårsavstånd.

Med sådana Tidens Arketypiska Stormryttare vars Morgon börjar med Första Steget ut på en Tiotusenmilafärd, med Smart Phonens App inställd på Tiotusensteg för att redan efter Tiotusen Timmar ha uppnått den svåra Konsten att Samtidigt kunna gå Naturligt Obesvärat, men ändå hinna uppfatta både Syrsors sång och den Flitiga Myrans Strävsamma Ambitionsfyllda vandring genom den Oändliga skogen fram till den Bottenlösa sjön.

Om Livet känns alltför kort, sätt då ut nästa Kontrollstation ännu lite längre bort.

Vad kan vara till Nytta? Melatonin? GABA, Johannesört, Humle, Passionsblomma, eller en stund Rekreativ Improduktiv Ineffektiv Soffliggarstund?

”Livets Mening är att med Hängiven intill Besatthetens Gräns, Uppmärksamma Historien så att den inte På ett Outhärdligt sätt och vis ingår i ett Ofrivilligt Upprepningstvång.”

Citat: Okänd

Meningen med Livet är att Försätta Verklighetsberättelsen i Fritt Läge ända fram till Ruinens Brantaste Stup, typ Trollväggen.

Citat: Okänd, men som tills vidare Önskar Förbli Anonym.

Den som Kan alla Vita Lögner utantill som ett Rinnande Vatten, har Endast Sanningen kvar som ett Sista Kallsup.

Ett Nytt Nobelpris bör Omedelbart, innan Corona Slår Klorna fast igen, Införas under Devisen:

”Nobelpris i Aromatisk Eskapism, i Betydelsen Bättre Undfly säker under Armarna än Illa Fäkta under Bibelbältet.”

Dick har påverkat många författare, inklusive Jonathan Lethem och Ursula K. Le Guin.

Den framstående litteraturkritikern Fredric Jameson utropade Dick till ”Shakespeare of Science Fiction”, och berömde hans arbete som ”ett av de mest kraftfulla uttrycken i samhället av skådespel och pseudohändelser”.

Författaren Roberto Bolaño berömde också Dick och beskrev honom som ”Thoreau plus den Amerikanska Drömmens Död”.

Dick har också påverkat filmskapare. Hans arbete jämförs med filmer som Wachowskis The Matrix, David Cronenbergs Videodrome, eXistenZ, och Spider, Spike Jonzes Being John Malkovich, Adaptation, Michel Gondrys Eternal Sunshine of the Spotless Mind, Alex Proyas Dark City, Peter Weirs The Truman Show, Andrew Niccols Gattaca, In Time, Terry Gilliams 12 Monkeys, Alejandro Amenábars Open Your Eyes, David Finchers Fight Club, Cameron Crowes Vanilla Sky, Darren Aronofskys Pi, Richard Kellys Donnie Darko, Rian Johnsons Looper, Duncan Jones källkod och Christopher Nolans Memento och Inception.

Postumt Retroaktivt skulle nog också Don’t Look Up ingå i den Visualiserade Cyberversionen av Canon for Dummies.

Dicks mångårige vän och musikjournalist Paul Williams fungerade också som Dicks litterära exekutor i flera år efter Dicks död. Han skrev en av de första biografierna om Dick, med titeln Only Apparently Real: The World of Philip K. Dick.

I Samhällsmaskineriet ingår in till Leda Mekaniska Upprepningar tav Förutbestämda Gags, typ Gammal Möglig Skåpmat.

Har du inte hört Instant One Linern Out On Line förut, kan dels bero på att den är Anpassad till Dagens Akuta Infotainment, och till den andra hälften på hur Negativ Stress påverkar Bearbetningsprocessen som pågår Så länge som Absurda Oberipligheter inte menligt kan Oskadliggöra Grava Härskartekniska Påhoppningar på Oskyldigförklarade till Oigenkännlighet Insinuationer.

Livets Mening är att Förhindra att Favoriten i Repris inte Upprepas till Ofrivillig Apatisk Leda.

Meningen med Livet är att Förverka Så många Iscensättningar att Föreställningarna Tills Vidare Inte går av För Hackor till i Förväg inbokade Utsålda Hus.

Om inte något Brottsligt Oansvarligt Ansvarsbefriat hänsynslöst helt Oväntat Oavsiktligt Uppstått utan Uppsåt Minsta Uppsåt har, från Vaggan till Minneslunden för Bortglömda Undanträgda Okända Anonyma, sådana Anspråkslösa inom Förbokat Existensberättigat Lebensraum, tills Vidare undgå den Kulturberikande Samhällsansvariges Landsflykt över till till Andra Sidan, utan att invänta Herrgårman.

Om ett Tomt Hus står Obebott en längre tid, förlorar det sin Själ då?

Då Oansenlig Obekräftad i Sociala Media, Persona non Grata inträder i det Obebodda Fastigheten kan Fastigheten Skina och Lysa upp i ett Glatt och Brett Leende ute vid Punchverandans Ishink.

Om 10 000 artefakter tillverkas som kopior av samma Replik från Prototyp, varför måste endast En upplevas som Unik?

Hur lång Tid efter incidenten kan ett Spöke härja runt Obehindrat från Tidens gång och Historiens Vingslag.

Låter Historiens vingslag mer som Vingasus från Fallna Änglar, än Frilevande Kråkor i Tätbebyggt Utanförskap.

Man ska leva för Varandra, för En Dag finns bara Minnena kvar lagrade i en Tillräckligt Omfattande USB-sticka.

Ett Gott Uppträdande i Anständiga Kläder bör Utgöra ett Tillräckligt Bevis på Inlärd Miljöträning.

Fördelen, förklaras Enkelt och Lätt av Informationshungriga Arkivarier med Ena Foten i Glömskans Mörker och den Andra i Kroppsmedveten Framgångsanda, är att Samtliga Informationsbitar som inte är Buggade kan Samköras i en Ofiltrerad Samplingsmaskin där Resultatet Starkt påminna om Etta James bidrag till Avicii:s Levelse, eller, lite mer Luftig Komfortabel Lika som Bär, Husavik i Eurovision och Just Look Up, i Don’t Look Up.

Livets Mening är att först Utsätta Byns Fagraste French Maids för Överdrivet Osannolika Förförelsekonster, så att Nästa Generation av Byggdens Avkomma föds med Intill Identisk Likhet, Repliker av Klonad Genbank.

Hur många Artister som ingen kan Stoppa uppför Karriärstegen till Eliten Högsta Kastets Innersta Krets, kunnat låta bli att Klåfingrigt Tillåta sig Inspireras, Hylla, Kopiera och Plagiera av sådana Elegier i Festivas som Mose Tio Bud ristat i Sten, Odyssén, Ossians Sånger, Den Poetiska Eddan, Orfeus i Underjorden, Alice i Underlandet, Zazie dans le Métro, Dantes Kulturberikande Turistklassresa och DJ da Candys Say I!

Hur många har inte Knyckt De Bästas Plot Story Telling Lines från Borta med Vinden, Doctor Zjivago, Annie and Annie get Your Gun, West Side Story, Saturday Night Fever, Taxi Driver, eller Dirty Harry?

Judy min Vän var ju en Trevlig Sällskapsdam till Om det bara vore sommar, Lyckliga gatan, 34:an och Är det Konstigt att Man längtar Bort nån Gång?

Romeo och Julia finns säkert i lika många Exemplar som Uppföljare till Blue Lagoon.

I Ett Krigsutbrott mellan Belarus, Polen, Ryssland och Ukraina finns Inga Goda eller Onda, men ett Otal Olyckligt Förälskade Par i Kön till VC och BVC som tills vidare sitter i någon Primitiv Flyktinganläggning i Väntan på att Julia med Bullen i Ugnen, helt Oväntat fortsätter Vardagsslitet i ett Välsignat tillstånd, men, medveten om Sakernas Tillstånd i det Nya Landet med Rötter tillbaka till Stormaktstiden, omedelbart Rättar in sig i Ledet, dvs Kön med det Fokuserade Hårkorssiktet inställt på Det Blivande Naturligt Utrustade och Normala Barnet är inplacerad i Förskolekön, Kön till Matbespisningen, Kön till Bro Bro Breja, Kön till Skunkverkstaden där det sista Ordet inte var Sagt på grund av Tystnadskulturens hårt hållna Regler angående den som Tiger, men som i Utsatt läge, samtycker i God Tro.

  1. 1955, när jag skulle skriva en science-fiction-roman, satte jag den till år 2000. Jag insåg omkring 1977 att ”Herregud, det blir precis som de där romanerna vi brukade skriva på 1950-talet! ‘ Allt visar sig bara vara verkligt.
  2. Vi lever i ett samhälle där falska verkligheter skapas av media, av regeringar, av stora företag, av religiösa grupper, politiska grupper. Jag frågar, i mitt skrivande, ’Vad är verkligt?’ Eftersom vi oupphörligt bombarderas med pseudoverkligheter tillverkade av mycket sofistikerade människor som använder mycket sofistikerade elektroniska mekanismer.
  3. Jag vill skriva om människor jag älskar, och sätta in dem i en fiktiv värld som snurrat ur mitt eget sinne, inte den värld vi faktiskt har, eftersom världen vi faktiskt har inte uppfyller mina standarder.

Tricksterns Mening med Livet är att, likt en sentida Ättling till Mercurius, stjäla Budkavlen, Bokstaven och Stafettpinnen och med Vindens Hastighet över Olympens bergskammar, gömma den tills att Mänskligheten återanvänder till sitt Sunda Förnuft i vilket den Kreativa Intelligenstesten också omfattar Medfödd Omdömesförmåga.

När den är mest grundläggande hänvisar paranoid fiktion specifikt till verk om spekulationer och möjliga konspirationer av makthavare, berättade av en opålitlig berättare. Den mest populära typen av paranoid fiktion har dock visat sig vara en där universum på ytan verkar vara definitivt och verkligt, men vid närmare granskning faktiskt vara vilseledande och medvetet vilseledande. I dessa verk finns det är antingen frågor som ställs om verkligheten i den värld karaktärerna lever i, eller en distinktion som görs mellan en fantasivärld och dess verklighet.

Paranoid fiction överlappar ofta med många andra genrer, oftast dystopisk fiktion, science fiction och film noir, och delar många av dess huvudteman och litterära enheter. I allmänhet undviker dock paranoid fiktion explicit definierade teman och konkreta motiv till förmån för allegorier och tvetydig symbolik för att understryka den drömlika och overkliga karaktären i karaktärernas värld.

Till exempel utforskar ett rent dystopiskt verk typiskt sett den totalitära statens mekanismer och motiv för att hålla sitt folk under kontroll, medan en paranoid fiktion skulle koncentrera sig mer på statens effekter på dess invånares mentala och känslomässiga välbefinnande, och dess konsekvenser för samhällets dekadenta tillstånd. George Orwells Nineteen Eighty-Four kan ses som en balans mellan de två, som skildrar partiet som att krossa den fria viljan genom ett strikt definierat språk och konstant övervakning, men också genom psykologisk tortyr och förvrängning av människors åsikter om vad som är sant och vad som är sant. falsk.

För att ytterligare öka sin ”magiska realism” använder verk av paranoid fiktion ofta vanliga anordningar och arketyper från andra genrer, inklusive en detektivlösningsstruktur, plottwists eller filosofiska teman, för att skapa en surrealistisk ton och en atmosfär av rädsla och skräck. Handlingar tenderar också att vara fantasifulla och ibland futuristiska för att understryka sin inneboende absurditet och fantasifullhet, men också bibehålla ett visst mått av realism för att kommentera hur till synes orealistiska berättelser faktiskt kan vara (ofta skrämmande) närmare det verkliga livet än man kan tro vid första anblicken.

Hur många gånger kan man hänvisa till samma notapparat utan att den Läskunniga Konsumenten kan känna sig Förd bakom Ljuset?

Ibland kommer paranoid fiktion starkt att antyda, och ibland erkänna rent ut, att dess konstruerade värld är en lögn eller en illusion. I det här fallet kommer handlingen att fokusera på huvudpersonens kamp mellan det fysiska och andliga; d.v.s. den faktiska världen de befinner sig i, kontra den värld de vill se och tro på. Här är orsaken till fantasin huvudpersonens inre önskningar, tvivel och misstankar. Sådana verk tenderar att vara mer inåtvända och fokuserade på individen, än på en gemenskap eller en regim.[citat behövs]

”Det är hyperrealistiskt. Det är ett universum av simulering, som är något helt annat. Och det är inte för att Dick talar specifikt om simulacra. SF har alltid gjort det, men det har alltid spelat på dubbeln, på artificiell replikering eller imaginärt dubbelarbete, medan det dubbla här har försvunnit. Det finns inte längre det dubbla; man är alltid redan i den andra världen, en annan värld som inte är en annan, utan speglar eller projektion eller utopier som medel för reflektion. Simuleringen är oframkomlig, oöverträfflig, schackmatt, utan yttre. Vi kan inte längre röra oss ‘genom spegeln’ till andra sidan, som vi kunde under transcendensens guldålder.”

Eastwood är för närvarande en registrerad Libertarian.

Medlemmar av partiet stödde att ge sin presidentnominering till Murray Rothbard, Alan Greenspan, Vivien Kellems, A. Ernest Fitzgerald, Martin Anderson, Phil Crane, Robert A. Heinlein, HR Gross, Milton Friedman, Sam Ervin, Henry Manne eller Karl Hess .

I To Sail Beyond the Sunset låter Heinlein huvudpersonen Maureen säga att syftet med metafysiken är att ställa frågor:

”Varför är vi här?”

”Vart är vi på väg efter att vi dött?” (och så vidare).;

Att ställa frågorna är poängen med metafysik, men att svara på dem är det inte.

Maureen påpekar att sådana frågor är ”vackra” men saknar svar.

Under 1930- och 1940-talen var Heinlein djupt intresserad av Alfred Korzybskis allmänna semantik och deltog i ett antal seminarier i ämnet.

Hans åsikter om epistemologi verkar ha bottnat från det intresset, och hans fiktiva karaktärer fortsätter att uttrycka Korzybskianska åsikter ända till slutet av hans författarkarriär.

Många av hans berättelser handlar om att man genom att använda ett korrekt utformat språk, kan förändra eller förbättra sig själv mentalt.

När Ayn Rands roman The Fountainhead publicerades var Heinlein mycket positivt imponerad. Han var också starkt påverkad av den religiöse filosofen P. D. Ouspensky. Freudianism och psykoanalys var på höjden av sitt inflytande under toppen av Heinleins karriär, och berättelser som Time for the Stars ägnade sig åt psykologisk teoretisering.

Han var dock skeptisk till freudianismen, särskilt efter en kamp med en redaktör som insisterade på att läsa in freudiansk sexuell symbolik i hans ungdomsromaner.

När andra författare, eller fans, skrev till Heinlein och bad om skrivråd, gav han ut sin egen lista med regler för att bli en framgångsrik författare:

Du måste skriva.
Avsluta det du börjar.
Du måste avstå från att skriva om, förutom i redaktionell ordning.
Du måste lägga ut din historia på marknaden.
Du måste behålla den på marknaden tills den har sålts.
Om vilket han sa:

Ovanstående fem regler har egentligen mer att göra med hur man skriver spekulativ fiktion än något som sägs ovanför dem. Men de är förvånansvärt svåra att följa – det är därför det finns så få professionella författare och så många aspiranter, och det är därför jag inte är rädd för att ge bort bråket!

Heinlein publicerade senare en hel artikel, ”On the Writing of Speculative Fiction”, som inkluderade hans regler, och från vilken ovanstående citat är hämtat. När han säger ”allt som är sagt ovanför dem” hänvisar han till sina andra riktlinjer. Till exempel beskriver han de flesta berättelser som att de passar in i en av en handfull grundläggande kategorier:

Prylhistorien
Berättelsen om mänskligt intresse
Kille möter tjej
Den lille skräddaren
Mannen-som-lärde-bättre
I artikeln föreslår Heinlein att de flesta berättelser passar in i antingen prylberättelsen eller berättelsen om mänskligt intresse, som i sig är indelad i de tre senare kategorierna. Han krediterar också L. Ron Hubbard för att ha identifierat ”Mannen-som-lärde-bättre”.

Heinlein var inflytelserik när det gällde att visa upp utforskningen av rymden för allmänheten som en praktisk möjlighet. Hans berättelser i publikationer som The Saturday Evening Post tog en saklig inställning till deras forskning om yttre rymden, snarare än den ”gee whiz”-ton som tidigare varit vanlig. Den dokumentärliknande filmen Destination Moon förespråkade ett rymdkapplöpning med en ospecificerad främmande makt nästan ett decennium innan en sådan idé blev vardag, och främjades av en aldrig tidigare skådad reklamkampanj i tryckta publikationer.

Många av astronauterna och andra som arbetar i det amerikanska rymdprogrammet växte upp med en diet för Heinlein-intresserade ungdomar, som bäst bevisas av att en krater på Mars döpts efter honom, och en hyllning som varvas av Apollo 15-astronauterna i deras radiosamtal när de var på månen.

Heinlein var också gästkommentator (tillsammans med andra sci-fi-författaren Arthur C. Clarke) för Walter Cronkites bevakning av Apollo 11-månlandningen. Han påpekade för Cronkite under landningen att ”Detta är den största händelsen i mänsklighetens historia, fram till denna tid. Det här är – idag är det nyårsdagen av året ett.” Affärsmannen och entreprenören Elon Musk säger att Heinleins böcker har hjälpt till att inspirera hans karriär.

Kärnan i beteckningen ”hard core science fiction” består av förhållandet mellan det vetenskapliga innehållet och attityden till resten av berättelsen, och (åtminstone för vissa läsare) ”hårdheten” eller rigoriteten i själva vetenskapen.

Ett krav för hård SF är procedurmässigt eller avsiktligt: ​​en berättelse ska försöka vara korrekt, logisk, trovärdig och rigorös i sin användning av aktuell vetenskaplig och teknisk kunskap om vilken teknologi, fenomen, scenarier och situationer som är praktiskt eller teoretiskt möjliga.

Till exempel påverkade utvecklingen av konkreta förslag för rymdskepp, rymdstationer, rymduppdrag och ett amerikanskt rymdprogram på 1950- och 1960-talen en utbredd spridning av ”hårda” rymdberättelser.

Senare upptäckter ogiltigförklarar inte nödvändigtvis etiketten för hård SF, vilket framgår av P. Schuyler Miller, som kallade Arthur C. Clarkes roman från 1961 A Fall of Moondust hård SF, och beteckningen förblir giltig även om det är ett avgörande intrigelement, förekomsten av djupa fickor av ”måndamm” i månkratrar är nu känd för att vara felaktig.

Det finns en viss flexibilitet i hur långt från ”riktig vetenskap” en berättelse kan avvika innan den lämnar den hårda SF:s rike.

Hårda science fiction-författare inkluderar bara mer kontroversiella enheter, när idéerna bygger på välkända vetenskapliga och matematiska principer. Däremot använder författare som skriver mjukare SF sådana enheter utan vetenskaplig grund (ibland kallade ”enabling devices”, eftersom de låter berättelsen ta plats).

Läsare av ”hårda SF” försöker ofta hitta felaktigheter i berättelser.

Till exempel drog en grupp vid MIT slutsatsen att planeten Mesklin i Hal Clements roman Mission of Gravity från 1953 skulle ha haft en skarp kant vid ekvatorn, och en gymnasieklass i Florida beräknade att i Larry Nivens roman Ringworld från 1970 skulle matjorden ha glidit ut i haven om några tusen år. Niven fixade dessa fel i sin uppföljare The Ringworld Engineers, och noterade dem i förordet.

Filmer som utspelar sig i yttre rymden och som strävar efter den hårda SF-etiketten försöker minimera de konstnärliga friheter som tas för att få den praktiska effekten. Faktorer inkluderar:

Hur filmen står för tyngdlöshet i rymden.
Hur filmen skildrar ljud trots utrymmets vakuum.
Oavsett om telekommunikation är omedelbar eller begränsas av ljusets hastighet.
Se även: Yttre rymden i mjuka science fiction-filmer

Mary Shelley, Frankenstein (1818)
Alfred Bester, The Demolished Man (1953)
Ray Bradbury, Fahrenheit 451 (1953)
Theodore Sturgeon, More Than Human (1953)
Jack Vance, The Languages of Pao (1958)
Philip K. Dick, Time Out of Joint (1959) and Ubik (1969)
Walter M. Miller, Jr., A Canticle for Leibowitz (1960)
Robert A. Heinlein, Stranger in a Strange Land (1961)
Frank Herbert, Dune (1965)
Samuel R. Delany, Babel-17 (1966)
Ursula K. Le Guin, The Left Hand of Darkness (1969) and The Dispossessed (1974)
Robert Silverberg, Dying Inside (1972)
Frederik Pohl, Man Plus (1976)
Michael Swanwick, In the Drift (1984)
Kim Stanley Robinson, The Wild Shore (1984), (Book 1 of the Three Californias Trilogy)
Storm Constantine, The Wraeththu Chronicles (1987)
David Brin, The Postman (1985)
Audrey Niffenegger, The Time Traveler’s Wife (2003)
Ben H. Winters, The Last Policeman (2012)

I vilken Improviserad Ordning Gemene Man ens kan Föreställa sig, kommer Oförväntade utgifter ramla ner som Mannagrynsgröt från Ovan Klar Himmel Blixt

Det lilla Konungariket har fullt upp Ouppklarade Obesvarade Svåra Mediefrågor.

Så länge den Hetlevrade Frånvarande Fadersgestalten så Önskar kan Allmänheten, Medborgare, Undersåtar, med Gemene Man i Åtanke beskåda den Slutgiltiga Apokalypsen i Smart Phonens senaste EntropiskaUpplösningstillstånd.

En Slump som ser ut som en Välplanerat Uttänkt Händelse utanför Vardagens Små Förtretligheter, ger till Känna hur Media i Bästa Traditioner förankrade i Värsta Tänkbara Iscensatta Scenario, förlägger Händelseutvecklingen i Sådana Otidsenliga Centralperspektiv i Vilka Handlingsförlamade Apatiska Aromatiska Objektifierade Avbildade i pixlar, Flyktingströmmar, Undflyende Tidens Vingslag inordnas i Leden fram till Inlärd Hjälplöshet med Defaitistisk Olönsamhet, passiviserande Undfallenhet.

En tidigare inte Tidigarelagd icke tagen för Given Tur är också att Supermakterna ständigt investerar Gigantiska belopp i egna Försvarssystem utanför Riksgränsen närmast Arktiska Isbjörnars Existensberättigade Fiskevatten.

Medan Vetenskapen har fullt upp med Klimatförändringens målsättning att före 2030 endast, om möjligt, uppnå en och en halv grad, kan andra mer Kroppsligt inriktade specialister Förutspå nya Oväntade spektakulära Attacker från Corona Covid-19:s Vilseledande Avkommor som Delta, Omicron och så vidare.

Nästa års Riksdagsval har mycket lite Påverkan på Världshändelser utanför Förväntanshorisontens Bekvämlighetszon.

Därför Tvingas Skattebetalande Medborgare, Undersåtar och andra Åskådare låta sig Nöjas med den Underhållning som Infotainment för tillfället, men förstås med högre, bortsett från Reklaminslag, Abonnemangsavgifter, för Stunden har att Erbjuda genom Betraktarens Egna Oförställda Ögonvrår.

Kanske Önskvärt Avbrott i Favoriterna av Reprissändningar från Minnenas Television. Men hys inte minsta Tvivel om att den Statsfinansierade, via Hårt Inarbetade Skattemedel finansierade SVT ändå kommer att Återanvända Hållfast Online-material också efter att Bäst Före-datumet har gått Ut ur Fish Eye Bildens Ramverk.

Risken som är Evidensbaserat Statistiskt belagd inom Felmarginalen är att hela Riksdagen tills vidare får Förläggas inom Karantänens Högsta Murar, typ Röda Döden av Edgar Allan Poe. Vid gränsposteringarna står att läsa skylten:

”Krigsutbrottet avbrutet på grund av Ohälsosamma Virusangrepp. Immunförsvaret inkallat till Underbordet-samtal eldunderstödda i Nattmanglingarnas Stenvändarnas Byktvätt.”

Försvarsmakten tillhandahåller till Allmänhetens kännedom en Repressiv Representant, typ Dominatrix, med Dagsfärsk Lösviktsammunition levererad av Alienerade Ungdomar i Isolerat Utanförskap.

Rättshaverister i Incel-miljöer söker Ansvarsbefriade Förslutna nätverk med målande Beskrivningar av Högst Oväntade Cyberattacker från Andra sidan om Baltiska havet.

Andra Seriöst ställda Problemformuleringsprivilegier anges i tidsutrymmet som Spontant Uppstått som ett Fontänsprut mellan Misstroendevotum och KU-anmälningar

Mellan Skål och Vägg behandlas högst Angelägnare och Avgörande Målsättningar som deltagande i OS i Kina om mindre än tre veckor.

Unga Volontära Goth Lolitor i Nära Förbindelser med Ensamstående Enastående Incels till Frivillig Beredskap inför Avancerat Utförande av Ömsesidigt Samtycke i Tystnadskulturberikande Nakenyoga genom Omedveten Frånvaro med Fokus förlagt på Frigörande Andning under Moln från numera Osynliggjorda Kamrater som helt Oförklarligt i Omklädningsrummets Drömvåta Ångfukt, gått upp i Rök.

Borta vid Händelsehorisontens Ingenmansland kan också siktas de numera Förpassade till skymundanläge på grund av mer Akuta lägen, Kriminella Nätverk med hårda För Arbetets Besatta Utförande, Belastningsskador typ Heta Hälsporrar samt Kristaller som under Zonterapi försätts i Oskadliggörande Stabsläge.

Utförliga Forskningsstudier angående Maligna Cancerceller utförs numera i Direkt Samarbete med DuPont-Brödernas Detektivbyrå Persona non Grata, UPA.

Andra Avancerade Forskningsteam spekulerar om ifall att Cannabis, Magic Mushrooms och LSD verkligen fungerar mot Återkommande Depressioner, Kontinuerlig Uppgivenhet, PTSD och andra Problemställningar, typ Maktkorrumperat Virusangrepp med Hårkorset inställt på Riksdagsäpplet, vars levnadsvillkor Ännu inte kan utlösas genom Kortsiktiga Behandlingar med Placebo som Verksam Substans.

Helt hämtat ur Tomma Luften finns Oklara, Oförklarlagda bevis på att Allt utan Minsta Undantaget Företag, egentligen härstammar från samma Källhänvisningar, i Gårdstomtens Skunkverkstad.

Gårdstomtens Skunkverkstad antas Kontrolleras från Högst upp i Näringskedjans Kommandobryggans Panoramafönster i Penthouse’s Skybar en Remixad Republikansk Replik där den ena delen består av Luftskeppet Hindenburg och den andra delen av Prototypen till Titanic 1 samt, förlagda i framtida Dockor, två Syskonfartyg förlagda i framtida Dockor. Inget som helst tyder på att de Tre Systrarna råkat ut för samma Konstruktionsfel, typ Måndagsexemplar.

Luftskeppet och Fartyget, vilka både Föreföll Förlagda i helt till synes olika Föredömliga Förlopp, ingick ändå till Syvende och Sist i Samma Andas Modernitetens Avkomma, tillhandahållna bakom Kulisserna, Spekulativa Uppenbarelser, Uppspelandes inför Vidöppen Ridå med Enda Tillgänglighet för Passerande Flanörer i Översta Gallerierna.

Senaste Rapport anger Ovederhäftigt Belagt att det Bevingade Teamet Elon Musks Lojala Hejdukar senast befann sig i en Osäkerställd Angivelse i Intervallen inom ett Ljusårs Distanserande Tidsrymd, ett Högexplosivt Luftslott i vilket Kantiner i Trängen, med detaljerad inspiration hämtad från Kejsare Napoleon I:s ungdomsår.

Den sista etappen från Luftslottet till Mars upplevdes som ett Babels Tornbygge, betydligt mer Avancerat Karaktärsdanande Styrkeprov än Visionären ens Föreställt sig inom sina Vildaste av Fantasilösa Gränssättningar. Ändå höll Lojalisterna starkt fast vid sin Enväldige Fadersgestalt in att Sista Man som Övergivit Fartyget dragit sin Sista Suck.

Än så länge har Astronomer Emeritus i Bardiskens skumma belysning Vidmakthållit hittills Obekräftade Uppgifter från Utesluten Tredje Man om huruvida Virila Rymdfarare tillhandahållit Handarbeten från Fritidsledande Skönandar.

Elon Musk, i Spåren efter Trumpne Trump, eftersöker Energikällan till Storbragder utförda av, i kronologisk ordning, Julius Caesar, Karl XII samt Napoleon Bonaparte, härstammande från den numera av Maffian i Paris Red Light District, Le Sfinx, Glädjekvarter alldeles i närheten av rue de Clichy, levnadserfarna Korsika.

Napoleon blev retad för sin dialekt och bakgrund. I skolan undervisades eleverna i ämnen som fransk litteratur, latinska klassiker, tyska, historia, geografi, religion, matematik, sång och dans. Senare tillkom även undervisning i fortifikations- och kartritning.

Varje morgon inleddes med morgonmässa och eleverna var tvungna att delta i högmässan två gånger i veckan, bikta sig en gång i månaden och ta nattvarden varannan månad. Mässorna brukade vara avklarade inom fem minuter. Detta berodde på att lärarna påstod att den hedniske Julius Caesar brann i helvetet. Caesar var Napoleons största idol.

Den franske kungens skolinspektör skrev 1783 om Napoleon: ”Han är dålig i teckning och en usel dansör. Han blir en utmärkt sjöofficer.”

Men Verklighetsberättelsens Sista Ord var ännu inte Sagt.

Att Vårdpersonalen går på Skurknäna in i Väggen, Belagda med välfungerande fysisk Munkavle och i Psykologisk Försvarsställning, ingår Autistiska Introverta Visselblåsare i den Gula Karantänens Alienerade Isolerade Utanförskap.

Äldreboende med endast Avlägsna Minnen kvar i Lätt bagageutrymme, sitter i Dårarnas Paradis, i Avdelningen Dödens Väntrum inför av Oförklarliga Orsaker, senarelagda fram tills att annat anges, Hospitaliserat Hospice, med det smått ironiska namnet ”Ättestupan” tidigare Ärligt Arbetande Skattebetalare nu används som Försökskaniner i analysen av det otillräckliga Sambandet mellan Malignt Melanom och Corona, har hamnat i Osäkert Otryggt läge som Tills Vidare laggs på Hyllan, på Is eller i Malpåse i väntan på Bättre Tider.

Erfarna Sjuksköterskor lyser med sin frånvaro, men antas Befinna sig i nära Anslutning till Ljusöppningen närmast Tunnelns ännu så länge inte Färdigställda Ändalykt.

Poliser, typ Rekryter in Spe, har övergivit Andra Spelhalvan för det Ideella Ändamålet att Ge Ungdom på Glid i Ortens Pizzeria ett Högst Tillfälligt Sporadiskt Lebensraum i väntan på Förklarat Existensberättigande på Annan Ort utanför Ingenmansland.

Libertarianer som Elon Musk söker lösa Världssvälten genom en Enkel Icke Ombokningsbar Biljett till Mars.

Många välansedda, lika lätt anpassningsbara som karriäristiska Libertiner skulle förstås hellre förpassa de redan Nödställda ut på sådan Legendarisk Kryssning mellan Kometer och Meteorer.

Elon Musk Framhärdar Envist att Elitens Herrskap med det Goda ryktet om Privat och Personlig Idealistisk Integritet, kommer att kommunicera sådana i förhand formulerade angivelser angående det Täta Teamets högsta Anspråk på Extravaganta Utlevelser i Kraftmätningar av Utanför Kroppen Utsträckta Ansträngningar mot Okänd Mål på Otillgänglig planet.

Föresvävande upplevelser av Orgiastiska Ögonblickshändelser i Impulsdrivna Urladdningar av Hänförelse i inför Singularitetens Insug in till Svarta hålets Intakta Hinna och Omedelbart Hörsamma Återkommande Repetitiva Ekon i det Plötsligt återuppstådda Evenemanget, från Kaos till Kosmos, Big Gang Bang.

Den Heliga Sankta Elisabeth Holmes, som än så länge gått i sin Faders Fotspår, förutspås Komma ut i Frihetens Friska Luft inom sex månader, med Avskrivning för tiden i Häktet, som än så länge inte Infriats. Sannolikt är att Heliga Sankta Elisabeth Holmes kommer att Överklaga också Försättas på Frigående Fot i Gyldene Bojor, för att därmed erhålla ett Tillräckligt Ansenligt Skadestånd för att återställa Theranos på Fötter.

Alla utan undantag av Risktagande Libertarianska Libertiner kommer helt Ansvarsbefriade Tilldela Henne en sådan Ansenlig Motsvarande i Shiba Bitcoins Check in Blanco för att än en gång försätta Börsvärlden i Rullande Gungning.

Namngivning och nödvändighet spelade en stor roll i det implicita, men utbredda, förkastandet av uppfattningen – så populär bland vanliga språkfilosofer – att filosofi inte är något annat än analys av språk.

Kommer du till en filosof som en listig man, för att lära dig något genom magi eller häxkonst, utöver vad som kan kännas av allmän klokhet och omdöme?

Semantik hjälper oss att snabbare skilja mellan ord som ser likadana ut, vilket leder till slutsatsen att pseudoordseffekten orsakas av en förtrogenhetsbaserad process.

Ett sådant företag är inte så mycket en historia, i den traditionella betydelsen av det ordet, som en ”arkeologi”.

Gnostikerna är mycket kritiska till det förnuftiga universum och dess innehåll, och som platonist måste Plotinus till viss del dela denna kritiska inställning.

Det finns inga hårda känslor om de berättar för oss i vilka avseenden de tänker vara oense med Platon.

Till exempel avsåg Salvador Dalí med sin paranoiakritiska metod att ”systematisera förvirring tack vare en paranoia och aktiv tankeprocess och på så sätt hjälpa till att helt misskreditera verklighetens värld”.

Förnuft, och därmed undkomma den illusion som härrör från de privata förhållanden som så lätt kunde tas för objektiva, vilket skulle skada omdömet.

När du drömmer är du inte riktigt i samma värld som när du är medveten – i det fysiska – även om de två världarna smälter samman i varandra.

Rymden är Ande i dess försvagade form; medan materia är kristalliserad rymd eller Ande. Andens positiva pol manifesteras som liv , förvandlar den negativa formen till handling, men både liv och form har sitt ursprung i Ande, rymden, kaos!

Å andra sidan är kaos inte ett tillstånd som har funnits i det förflutna och som nu helt har försvunnit.

Servitus Spiritalis är att bära ett medvetet accepterat pliktuppdrag, syntesen av andlighet i klarheten av kunskap hos en eldig man.

Att ha en kropp är, för en levande varelse, att vara inblandad i en bestämd miljö, att identifiera sig med vissa projekt och ständigt vara engagerad i dem.

Men om själva kunskapens natur förändras, kommer det inte att finnas någon kunskap vid den tidpunkt då förändringen inträffar, och enligt denna uppfattning kommer det inte att finnas någon att veta och ingenting att veta.

Tänk till exempel på förfarandet som vi kallar ”spel”. Jag menar brädspel, kortspel, bollspel, olympiska spel och så vidare. Vad är gemensamt för dem alla? Säg inte, ”Det måste finnas något gemensamt, annars skulle de inte kallas ”spel” – utan titta och se om det finns något gemensamt för alla.

För om du tittar på dem kommer du inte att se något gemensamt för alla, utan likheter, relationer och en hel rad av dem. För att upprepa: tänk inte, utan titta! Titta till exempel på brädspel, med deras mångfaldiga relationer. Gå nu över till kortspel; här hittar du många korrespondenser med den första gruppen, men många vanliga egenskaper faller bort och andra dyker upp. När vi passerar bredvid bollspel behålls mycket som är vanligt, men mycket går förlorat. Är de alla ”roliga”?

Konstruktivistiskt tänkande borde, idealiskt, minska chansen att vi kommer att blanda ihop vår karta över världen med den faktiska världen…

En verklighetstunnel är en teoretisk undermedveten uppsättning mentala filter som bildas från föreställningar och erfarenheter, varje individ tolkar samma värld på olika sätt – den mänskliga tendensen att lägga märke till och tilldela betydelse åt observationer som bekräftar existerande föreställningar.

Vad är det i denna sten, genom vilken det som genom en närliggande grund är absolut oförenligt med stenen att den delas upp i flera delar som var och en är denna sten?

Skillnaden mellan abstrakt och intuitiv kognition var just den som forntida filosofer angav som φαινόμενα [phainomena] och νοούμενα [nooumena]; motsättningen och oförenligheten mellan dessa termer visade sig vara mycket produktiva i eleaternas filosofier, i Platons idélära, i megarikernas dialektik och senare i skolastiken, i konflikten mellan nominalism och realism.

Men Kant, som helt och oansvarigt försummade den fråga för vilken termerna φαινομένα och νούμενα redan var i bruk, tog sedan termerna i besittning som om de vore vilse och ägarlösa, och använde dem som beteckningar på saker i sig själva och deras utseende.

Enligt Hobbes […] skiljer sig människan inte från de andra djuren. […] Hobbes filosofi utgjorde ett djupare brott med det peripatetiska tänkandet. Han accepterade mentala representationer men […] ”All sense is fancy”, som Hobbes berömt uttryckte det, med det enda undantaget av extension och rörelse.

I den astrala världen existerar tillfälligt alla dessa fysiska varelser, människor och djur, för vilka sömn innebär en separation av den fysiska kroppen för en tid från de högre kropparna.

Med tiden blev dock det faktum att nästan vilken människa som helst kan göra den uppgiften mycket mindre intressant än frågan om hur den utförs.

”Alltid redan” översätter ordagrant den tyska frasen immer schon. Heidegger använde frasen rutinmässigt för att indikera att Dasein, den mänskliga upplevelsen av tillvaron, inte har någon början förutom den värld i vilken man existerar, utan produceras i den och av den.

Den franske filosofen tog avstånd från den aristoteliska uppfattningen om en sunt förnuftsförmåga och övergav den helt vid tiden för hans själens passioner (1649).

Quintilian säger att det är bättre att skicka en pojke till skolan än att ha en privatlärare för honom hemma; för om han hålls borta från flocken hur ska han någonsin lära sig det sinnet som vi kallar communis? På den lägsta nivån betyder det takt.

Anta att någon hävdar: Gostaken distimerar doserna, så vet vi att dosherna distimeras av gostakerna. Vi vet också att en distimmer av doshes är en gostak. Om dosherna dessutom är galloner, vet vi att vissa galloner är distimerade av gostak. Och så kan vi fortsätta, och så fortsätter vi ofta.

De går faktiskt tillbaka till Ethelrebbers Unready, kung Alberts brända kapris, där, du vet, skålen föll in och den kära damen fick en väldigt tvärstickad och slog honom över örontrumman exallybold. Det stora svärdet som resehuff och Merlin för alltid var början på den stora konstitutionen för de engelsktalande peeploders på dessa öar, åh ja.

Ser de inte den stora variationen av böjelser och sysselsättningar bland våra arter; där var och en tycks vara helt nöjd med sitt eget levnadsförlopp och skulle anse det som den största olycka att vara begränsad till sin nästas?

Äntligen, här är du. Vid tondams delcot, där dosher dövar. Men doshery lutt är full av glauds.

Jag var personen som alltid förstod vad han sa.

Som ett exempel betyder monadens så kallade nedstigning i materien en involution eller involverande eller inveckling av andliga förmågor, genom de invecklade energiernas tvingande drift, utvecklar sina egna latenta kapaciteter, lindar upp dem, rulla fram dem; och detta är materiens utveckling.

Glauds! Hur lätt skulle det vara att slå tillbaka till böljan och förvirra dem, förvirra hela delkotten, låta drokarna urskilja dem.

Om det finns vissa principer, som jag tror att det finns, som vår naturs konstitution får oss att tro, och som vi måste ta för givna i livets gemensamma angelägenheter, utan att kunna ge en anledning till dem — Detta är vad vi kallar principerna för sunt förnuft; och det som uppenbart strider mot dem är vad vi kallar absurt.

Men du är gostak. Gostak distimmar doserna. Och ingen glaud kommer att virvella dem från dig.”

Realistiskt sett är djupinlärning bara en del av den större utmaningen att bygga intelligenta maskiner.

Spöken kommer från det förflutna och dyker upp i nuet. Spöket kan dock inte riktigt sägas tillhöra det förflutna… Tillhör då den ‘historiska’ person som identifieras med spöket nuet? Den temporalitet som spöket är föremål för är därför paradoxal, omedelbart ”återvänder” de och gör sin uppenbara debut.

De andra som besatt mig i den andra påverkar mig inte som exempel på samma släkte förenat med min nästa genom likhet eller gemensam natur, individer av människosläktet, eller sönder det gamla blocket… De andra berör mig från första början.

… även om vi inte kan känna till dessa objekt som saker i sig själva, måste vi ändå vara i en position att åtminstone tänka dem som saker i sig själva; annars borde vi landa i den absurda slutsatsen att det kan finnas utseende utan något som dyker upp.

Utan tvivel finns det verkligen begripliga enheter som motsvarar de förnuftiga varelserna; det kan också finnas begripliga enheter som vår förnuftiga intuitionsförmåga inte har någon som helst relation till; men våra förståelsebegrepp, som bara är tankeformer för vår förnuftiga intuition, kunde inte det minsta gälla dem.